Betyg:
I Anna Petterssons uppsättning av Bernardas Hus är Bernarda död. Trots att diktatorn är borta lever förtrycket kvar. Gruppen av döttrar prövar sig fram genom Lorcas klassiska pjäs; de iscensätter och gestaltar berättelser om tillhörighet och utanförskap. Trots att den starka ledaren inte längre är närvarande upprätthåller gruppen de stränga makthierarkierna och straffet för den som avviker är hårt.
Jag förstår inte föreställningen, är karaktärerna en och samma eller är de olika personer? Allt upprepas flera gånger utan att det tillför något. Pjäsen känns lång och det verkar vara flera än jag som känner lika då många börjar titta på sin klocka. Musiken tillför inget utan snarare tvärt om så irriterar den.
TITEL: Bernardas Hus
REGI ELLER KOREOGRAFI: Anna Pettersson
MEDVERKANDE: Tove Edfeldt, Siri Hamari, Eva Rexed, Angelika Prick, Matilda Ragnerstam, Nadia Hussein, Hanna Nygårds
KATEGORI:
LÄNGD: 1 tim 45 min
PLATS: Klarascenen
PREMIÄR: 2017-03-10
RECENSERAD AV: Patrik Laijronsdotter
FOTO: Sören Vilks
BILJETTBOKNING: Kulturhuset Stadsteatern