Betyg: 
Pjäsen är Ingemar Bergmans familjekrönika och samtidigt en hyllning till teaterkonsten. Alexander blir publikens ledsagare bland både familjehemligheter och familjejuveler.
Barnens föräldrar driver teatern, men Allt förändras när pappan dör och mamman senare gifter om sig med den strängt religiöse biskopen, Vergerus.
Scenlösningen är genial. Med scenen snurrande som en karusell, ges en naturlig, nästan filmisk, skiftning mellan de olika tablåerna och allteftersom kommer vi djupare under skinnet på karaktärerna.
Den välspelade och oerhört samspelta ensemblen, framför verket med stort hjärta och mycket humor. Dock lämnar den bittra relationen mellan professorn och hans undergivna tyska fru, en synnerligen besk eftersmak.
Desto roligare blir istället en mardrömslikt plågsam repetition av Hamlet, som osar av metateater när spelets regissör kanaliserar sin inre Demonregissör. Genomgående görs många kopplingar till just Hamlet, med Alexander som den tragiske Prinsen. Metaforen förstärks ytterligare av den döde faderns osaliga spökande, när Alexander senare plågas av den sadistiske styvfadern.
Trots andra aktens onödiga långdragenhet, så är föreställningen en lättillgänglig inkörsport till Bergman-versum som väcker intresse för att djupdyka i den klassiska Director’s Cut versionen.
TITEL: Fanny och Alexander
KATEGORI: teater, drama
TID: 3 tim 15 min inkl paus
PLATS: Stora Scen, Dramaten
RECENSERAD AV: John Haque
FOTO: Sören Vilks
BILJETTBOKNING: Dramaten