Betyg: 
Kompositören, och kanske också operachefen, Faust är död. Hans adept, Iris Wagner, tar upp hans position. Men allteftersom, uppdagas den ena hemligheterna ur källardjupet. Fritzlade Faust en kvinna och deras gemensamma barn i husets källare? Var hans närmaste vän, pudeln, också självaste djävulen? Hade Faust slutit ett själaförbund med denna helveteshund för att kunna komponera sin oförlikneliga, rent av ”gudomliga”, musik? Iris Wagner brottas med frågorna och försöker samtidigt undvika att sjunka ner i Fausts fåror.
Det är en oerhört välspelad pjäs med en kanonensemble där alla gör sitt yttersta.
Ämnena som pjäsen presenterar är intressanta: moralisk integritet, sanningssökande, ondskans cirkularitet, passiv medskyldighet, konsten versus konstnären och storhetslängtan.
Det finns även många associationer både till Bergman och kopplingar till ”metoo-rörelsen”.
Rollfigurerna blir dock alltför ofta representanter av idéer, snarare än människor av kött och blod, vilket hindrar materialet från att nå in i märgen på publiken.
Som enaktare blir sålunda föreställningen alldeles för utdragen med sina många långa monologer som till synes mållöst, till slut bara blir ord i luften, även om dessa är synnerligen vällevererade.
TITEL: Faust
KATEGORI: Teater, drama
TID: 1 tim 45 min utan paus
PLATS: Elverket, (Dramaten)
RECENSERAD AV: John Haque
FOTO: Sören Vilks
BILJETTBOKNING: Dramaten