Betyg: 
Ellen är frisk som en nötkärna, hon måste till och med visa legitimation när hon ber om pensionärsrabatt, tro det eller ej! Och minns gör hon jättebra – doften av hennes pappas rakvatten sitter fortfarande i näsborrarna. Gunnar, hennes man, har blivit så rastlös och orolig sedan han gick i pension – men varför kallar han sig Tony?Pjäsen skildrar en kvinna med begynnande demens, sett ur hennes perspektiv. Trots sitt allvarliga ämne är föreställningen full av humor och ljus.
Gripande och fint skildrat på scen om Alzheimers sjukdom och hur det är att leva med det. Det här är rörande men det blir aldrig för sentimentalt utan pjäsen behåller båda fötterna på jorden mycket tack vare Maria Selbing som gör karaktären Ellen otrolig mänsklig. Som åskådare blir jag totalt trollbunden i Ellens historia där hon sakta försämras. Det jag tycker bäst om är att skådespelarna nästan aldrig ser på publiken utan mera på varandra eller ut i tomma intet. Det gör att man får känslan av att smygtitta in i en annan familj hur de har det och det förstärker känslorna. Det här berör och lämnar tankar efter sig.
TITEL: Försvinnandet
REGI : Åsa Ekberg
MEDVERKANDE: Maria Selbing, Yngve Sundén, Susanne Hellström, Eleora De Loughery Nordin, Åsa Ekberg
KATEGORI: Drama, teater
LÄNGD: 2tim inkl 20 min paus
PLATS: Turné se Riksteaterns Hemsida
PREMIÄR: 2017-10-02
RECENSERAD AV: Camilla Käller
FOTO: Per Eriksson
BILJETTBOKNING: