Robin Stegmar, Annika Andersson, Emma Peters, och Gustaf Hammarsten.
Vem är ni?
Emma Peters: Ja vad ska jag säga om mig själv, känd från Grotesc och finaste familjen med mera.
Annika Andersson: 50 år, hade en rolig 50-årsfest och har gjort massor. Bland annat varit med i Time Out, Parlamentet, Bröllop och jäkelskap och mycket mera.
Gustaf Hammarsten: Jag har gjort massor var ska jag börja? Varit med i Beck, Brüno, Den goda viljan, Kvarteret skatan, Parlamentet, Tillsammans, Midnattsol, Gåsmamman och mycket annat. Jag har spelat teater i 15 år.
Robin Stegmar:Jag har gjort ICA-reklam varit på stadsteatern och gjort mycket mera bland annat Springfloden, Minns du mig?
Vad var det som gjorde att ni tackade ja till Bagage?
Emma: Texten och pjäsen. Den är så välskriven och rolig. Komiken utspelar sig i bristen på kommunikation. Missförstånden uppstår i texten och det tycker jag är jätteroligt.
Robin: Det här är inte den klassiska farsen där man har lite konstig skildring av vad som är manligt och kvinnligt. Den här känns fräsch. Ensemblen känns roligt mixad.
Annika: Jag tycker att det är en bra pjäs och en bra kvinnoroll.
Gustav: Det var ett tag sedan jag spelade teater och så kom den här pjäsen. När jag läste den så blev jag överraskande glad. Den kändes modern. Att få spela med Annika var roligt, även Emma och Robin är underbara att jobba med. Att vara på en anrik teater som Lisebergsteatern och att den har en speciell historia. Bagage handlar om lite äldre singlar, det i sig är lite speciellt normalt är singlar unga.
Den handlar om en kvinna som tar fel bagage och börjar titta i den. Skulle ni titta i vad som är i väskan om ni skulle hitta en?
Emma: Ja, jag skulle definitivt titta om jag tog fel bagage. Det är samtidigt lite äckligt med någon annans bagage, deras smutstvätt. Kika lite skulle man ju för man är nyfiken.
Robin: Jo, visst skulle jag det. Frågan är om man skulle hittat något förbjudet i, skulle man fortsätta att titta då?
Annika: Det är en samvetsfråga men jag tror inte det. Jag har svårt för folk som rotar i grejer.
Gustav: Nej jag tror inte det om det inte var någon väldigt speciell situation. Jag hade inte tagit med mig väskan hem utan försöker kontakta ägaren direkt men annars så blir det via hittegodsavdelningen.
Vad skulle ni hoppas på att hitta?
Emma: Ett fotoalbum vore väldigt intressant.
Robin: Om det vore stadsministerns eller någon Hollywood-kändis så skulle det vara väldigt intressant att se deras privata foton.
Annika: Absolut inget konstig, bara kläder och necessär.
Gustav: Normala saker. Hade det varit en dykardräkt och 40 bredda hårdbrödsmörgåsar så hade man blivit lite nervös.
Skulle ni våga erkänna att ni har tittat i bagaget?
Robin: Det beror på vad som är i men jag hade nog ljugit.
Emma: Jag hade nog ljugit.
Om ni skulle åka iväg semester, vad skulle ni packa med er?
Robin: Jag packar alltid ner för mycket. Jag stoppar ner finbyxor med mera men det slutar oftast med att jag ändå bara går i mysbyxor och samma slitna t-shirt hela semestern. Det är ändå skönt att ha ett val. Jag har så stora fötter och jag gillar att använda skor. Tar jag med mig tre par skor så är min resväska full. Är det vinter så är det kört att få med sig flera par kängor.
Emma: Jag är också en överpackare. Det vore trevligt med en bärare, det hade underlättat för som det är nu måste jag släpa på allt själv. Jag tar alltid med för lite skor.
Vad kan ni inte vara utan när ni reser?
Robin: Tandborsten!
Emma: Den glömmer jag alltid. Hotelltandborsten är så äcklig, spretig och mjuk. Tandkrämen är äcklig den med. Kunde de inte satsa lite mer på tandborsten i stället för duschkräm och allt annat?
Annika: Telefonen.
Gustav: Jag skulle klara mig utan det mesta egentligen men deodorant och tandborste
Ni har börjat repetera. Hur känns det nu?
Annika: Fantastiskt. Det blir bättre än vad jag trodde.
Emma: Nu är vi i det stadiet i repetitionen där allt känns möjligt. Om du frågar om två veckor så är det helt annorlunda för då ska man bestämma sig och allt ska sitta. Sen börjar man tvivla.
Robin: Jättebra. Nu bygger de upp scenografin. Det känns jätteroligt. Det ger en ny kick. Det brukar komma en liten dipp men det är om någon vecka.
Vem hoppas ni kommer och tittar på föreställningen?
Emma: Det känns som en bred föreställning, såväl 20-åringen som 80-åringen. Vi är lite krångligare än vad folk normalt är så det kan vara skönt att se på hur vi krånglar till det. Det är en teatral lek.
Robin: Man ser den på lite olika sätt, beror på vad man har i bagaget (livserfarenhet), men den passar nog alla. Alla kommer nog att bli överraskade.
Annika: Det finns igenkänning hos alla. Har man inte varit där själv så känner man någon som har varit det. Vi är fyra helt olika men tydliga karaktärer. Den har lite sjuka inslag mitt i det vanliga. Den är lite skruvad.
Finns det något i era karaktärer som ni kan känna igen er själva i?
Emma: Nej! Jag älskar karaktären men hon är helt gränslös. Jag tycker att det är jobbigt med sådana människor men det är kul att se dem på lite håll.
Robin: Ja! Jag kan ha sjukt bra självförtroende och dålig självinsikt. Jag kan tycka att jag är sjukt bra på fotboll eller handboll men när jag spelar så vinner jag inte. Samma sak på provfilmningar. Jag tycker det går jättebra men någon annan får rollen. Då tänker jag: Hur är det möjligt, jag är ju skitduktig.
Annika: Jo, jag känner igen mig lite. Hon är mer normal än de andra karaktärerna men min karaktär har mer tålamod än vad jag har.
Gustav: Ja, tyvärr för han är arrogant och otrevlig i stressade situationer. Jag kan vara lite åt det hållet ibland. Det beror på situationen jag är i.
Är det lättare eller svårare att spela en karaktär som är lik dig själv?
Robin: Jag tycker det är lättare om den är olik mig för då kan jag dra på mer. Är man sig själv så blir det lätt stramt men är man någon annan så kan man släppa på tyglarna.
Emma: En karaktär som är olik mig, då kan man använda fantasin mer och mig själv kan jag vara trött på. Har man koll på sig själv så har man tillgång till det i uttrycket men jag har ingen lust att spela mig själv.
Annika: Den karaktären jag spelade förra gången var väldigt lik mig. Det kändes inte som att jag spelade teater. Det var en väldigt konstig känsla.
Tittar ni själv på kärlekskomedier?
Robin: O ja. Det är jätteskönt att se sånt ibland. Jag ser gärna på till exempel ’Love actually’ och ’Notting Hill’. Fantastiska, lite igenkänning och lätt skruvade. Man mår bra av dem.
Emma: Mycket underhållning är tröst för mig. Vardagen stångas på men man får känna att man slappnar av en stund.
Gustav: Min sambo gillar kärlekskomedier så då brukar jag också halka in på dem. Jag tycker om dem. Personligen tycker jag om tragiska filmer som slutar med att alla dör på slutet. Kärleken är drivkraften till allt. Jag gråter gärna en tår till dem men det får inte vara för dålig utan bra kvalitet.
Varför ska publiken komma och se Bagage?
Robin: Det handlar i grund och botten om underhållningen. Man kommer hit och blir underhållen. Man kan skratta åt sig själv och se roliga igenkänningar.
Emma: En rolig, smart, välskriven komedi om människor som man bryr sig om. Det är ett superbra tips på vad man ska gå på.
Boka biljetter till Bagage
Text: Camilla Käller och Patrik Laijronsdotter
Foto Camilla Käller