Betyg: 
Vi kastas utan förklaring in i ett snövitt polarlandskap där isoleringsfrigolit vikarierar för drivis.
Tre vansinnigt huttrande och kraftigt frostbitna människor, tycks i alldeles för lite kläder försöka återskapa ”Pingvinresan” eller ”Happy feet”. Ingen vet varför.
Jag frågar mig ideligen vad detta pekoral egentligen ska föreställa. Men jag kommer inte fram till någon vettig förklaring.
Vad vill regissören säga?
Vad vill egentligen karaktärerna, förutom att överleva?
Varför gör jag inget bättre än att bevittna den här katastrofen?
Ingen skugga må falla över de oerhört duktiga aktörerna som ordlöst smittar av sig av den isande kylan till publiken.
Bland den övriga publiken hörs fniss och sporadiska skratt när aktörerna staplande och skakande likt kokainabstinenta parkinsonpatienter försöker samarbeta och råkar trampa på en ihjälfrusen nyfödd bebis. Själv är jag inte road. Kanske är det jag som inte förstår mig på gammal hederlig absurdism, vad vet jag?
Istället reflekterar jag över om jag inte kan göra bättre saker än att fortsätta att genomlida denna styggelse och i min frustration över bristande konstnärlig förmåga, väljer jag att gå i pausen.
TITEL: Ice Age Hella Cold In Gubbängen ATM
REGI: Jens Östberg
MEDVERKANDE:Ludde Hagberg, Louise Peterhoff, Jens Östberg, Joel Dannerup
KATEGORI: teater, drama
LÄNGD: ?
PLATS: Moment: Teatern
PREMIÄR: 2018-03-25
RECENSERAD AV: John Haque
FOTO: Lanna Olsson
BILJETTBOKNING: Moment Teatern