Anders Lundin är aktuell med sin visturné ’Expedition Livet’. Vi känner igen honom från ’Allt för Sverige, Mitt i naturen, Allsång på Skansen och mycket mera. Han har också gjort barnskivor och egen skiva. På scen träffar honom på Mosebacke och fick en liten pratstund med honom.
Kan du berätta lite om ’Expedition Livet’?
Det är en lite berättelse om människans liv på jorden från de första stegen som upprättstående varelser fram till alldeles nyss när jag går med min dotter på promenaden till förskolan. Det är en personlig föreställning. Jag har gjort en skiva som heter ’Här är jag nu’. När jag var klar med den insåg jag att skivan var mer personlig än vad jag förstått., att allt var väldigt nära. Föreställningen pendlar mellan det stora och det nära.
Det här med att du är inne på visa och lägerelds-känsla. Är det väl medvetet?
Ja, det är det. Det var så det började för mig när jag spelade gitarr. Jag hade en lärare som gav mig Olle Adolfsson-låtar. Min mamma är från Tyskland och av någon anledning så hade hon för sig att man skulle lära sig sångtexter. Om det var ett sätt lära sig språket eller vad det än var, det vet jag inte. Hon kunde all Birger Sjöbergs text i ’Den första gång jag såg dig’ och ’Samboronbon’, alla verserna. Inte bara de vanliga raderna utan hela verserna. Jag tyckte om att sjunga de låtarna. Jag har hört dem så mycket, och de var mig nära. Även Dan Andersson betyder väldigt mycket för mig. Jag blir så otroligt berör av de texterna så jag har velat fortsätta i den andan på något sätt. Ibland har jag känt: finns det inget mer av Dan Andersson? Jag tycker att han har en för liten katalog, jag skulle vilja lägga till några låtar. Jag blir väldigt inspirerad av honom. Det är väldigt sentimentalt på något sätt det som jag gör i ’Expedition Livet’. Jag har varit väldigt mycket i Bergslagen i Grängesberg när jag var yngre men även i vuxen ålder. Det känns om att skogarna där har något tungsint över sig. Det påverkar mig och jag kan känna igen mig i det. Nu har vi en stuga i Filipstad. Det är lite ljusare, lite mindre Bergslags-tungt men det är fortfarande i Bergslagen. Det är sentimental och en nostalgisk skiva.
Ska du ut på turné med Expedition Livet?
Ja, jag är väl mitt i. Jag har varit i Norrland en sväng; Umeå, Gävle, Robertsfors, Sundsvall och några till städer. Sen ska jag till Örebro, Karlstad och Filipstad. Nu har jag blivit väldigt osäker på grund av det här viruset [COVID-19, red anm]. Ikväll [ Mosebacke, Stockholm red anm]är det jättemånga som har ringt och ställt in så jag är lite omtumlad.
Vad är det folk reagerar på när du är ute och spelar?
Texterna. Folk tycker om texterna det är fint och att de blir berörda. Det är det som är det roliga med det här, att det fungerar. Att de blir berörda är hela anledningen till att jag gör det här. Jag kan inte få folk att svimma av att jag har en sån enastående röst, jag kan inte chockera av gitarrspel och så vidare. Men det är texterna och närheten. Det är det jag har att erbjuda. Det är fint, jag kan inte vila på något annat ben. Det här är visa och att det är avskalat, nära och intimt när man uppträder. Nu för tiden så ska det ofta vara väldigt svulstigt och mycket.
Känner du att du har en fördel där att åka ut med det lilla nära och intima?
Ja kanske. Det har jag inte tänkt på. På ett sätt, som nu ikväll då får jag höra att folk har ställt in och inte vågar komma ut men jag känner mig ganska trygg i att spela för få människor. Jag har gjort det så många gånger, det lilla och det nära så jag tycker det är bra att jag känner mig bekväm med det. “Det här går bra utan stor publik”. Jag såg Ola Salo. Det var fantastiskt. Det small, sprattlade och sprakade och var en färgfest. Det är bara att vika ner sig och inse att det storslaget men jag gör något annat.
Vad har på gång härnäst? Fortsätter ‘Expidition livet’?
Ja, det går bra nu. Det är inte storslaget men vi spelar ganska ofta. Jag är sugen att jobba vidare på det här. Jag är så förtjust i den här historien. Vi får se hur det går. Idag känner jag att jag är väldigt påverkad av allting runt omkring mig. Generellt är jag väldigt förtjust i historien som jag berättar och vill gärna fortsätta med det. Jag kan byta ut lite och berätta lite andra saker och sjunga en del andra låtar, men konceptet är detsamma.
Jag tror att Olle Adolfsson och Evert Taube åkte omkring såhär innan de blev stora. Det är en ståupp-föreställning som inte bara är rolig. Den är rolig ibland. Det är en föreställning som vill vara fin och beröra.
När började du att spela?
Jag tror att det var när pappa fyllde 40 år så fick jag en akustisk gitarr. Då var jag 13 år. Då fick jag lära mig ett G-ackord av farfar. Sen så småningom lärde jag mig tre ackord och spelade lite gitarr. Jag fick ingen elgitarr på år och dar. Så småningom i tonåren blev det mer elgitarr. Då var det distpedaler och så var det fuschen-låtar och jazzrock. Visgrejen försvann men jag har hela tiden tyckt om att spela mina Evert Taube-låtar som jag kan. Jag kan alla de verserna. Det är ett partytrick. Om det är ett bra eller dåligt partytrick vet jag inte men jag kan köra ett par låtar med väldigt många verser. Jag tycker väldigt mycket om dem. Jag har ganska lätt för att lära mig texter också. Sedan är det bara att öva in dem. Det tar olika lång tid att öva in en text. Alla manus skriver jag själv även till tv så det är lätt att komma ihåg. Jag skriver och försöker formulera mig fyndigt, fint eller poetiskt även i TV. Det här är ett sätt hålla igång den ådran. Här har jag försökt att skriva så fint jag bara kan. Det mesta är utan förbehåll. När jag började var det nog så att jag inte brydde mig så mycket om att jag skulle vara rolig. Jag har hela tiden försökt göra det så fint jag kan, skriva något som berör och är känsligt med någon form av poetisk ambition i det. På något sätt måste det pysa ut.
Dig förknippar vi mycket med TV som ’Expidition Robinson’, ’Allt för Sverige’ och många andra program. Det här med musik känns lite otippat.
Jag vet. Det får jag ofta höra. Det får jag leva med och acceptera. På gott och ont. Det är ofta positivt: ”det här var jättebra”, ”Jag hade ingen aning om att du höll på med musik” och liknade säger folk. Det är väldigt roligt att höra. Någon gång skulle jag vilja höra att folk visste att jag höll på med musik och hade höga förväntningar och att det är därför de kommer. Jag har gjort stora TV-program som drar väldigt många tittare. Det går inte att konkurrera med det. Men allt började med att jag spelade. Det var därför jag sökte mig till någon form av uppträdanden och scen. Jag hamnade på Mosebacke där det tog fart Det var via musiken som jag var här och spelade och så var Radio Stockholm här samtidigt och spelade in en konsert som de sände i radion. När de sedan redigerade så tyckte de det att mitt mellanprat var så roligt att de tog med väldigt mycket av det. Det var lite som att jag var bättre på att prata mellan låtarna än att spela dem. Via det så kom jag in på radion och så fick jag en karriär där. Musik har varit med hela tiden vid sidan av. Musiken kan inte konkurrera men den uppmärksamheten som jag har fått av Sveriges Radio och SVT. Jag har också gjort fyra barnskivor som väldigt många har relation till. Många förknippar mig med det. Det är roligt. Vissa tycker att det här är en fortsättning på ’Känsliga bitar’ som jag skrev för barn. Det tycker jag är en ganska bra beskrivning.
Är det mycket naturmänniska i dig?
Ja det är det på ett plan. Jag kan inte skilja på fågelarter och jag är dålig på namnen på träd och buskar men jag har alltid velat ut i naturen. Då gärna till Nya Guienas djungel eller en savann, träsk i Botswana och regnskogar det tilltalar mig. Jag har rest väldigt mycket. Det har jag gjort hela livet. Satt mig på ett plan och åkt till en regnskog någonstans.
Vad är det häftigaste du har varit med om, privat eller yrkesmässigt?
Det är när jag åkte till Mongoliet och jobbade, gjorde en film. Det var en forskare som gjorde en film om snöleoparder. Det var min dröm att få se en snöleopard. Jag fick se en nedsövd snöleopard som jag har burit omkring på men jag mötte också snöleoparder i mörkret uppe på ett berg sent om natten. Jag var alldeles själv. Det var skräckinjagande just då men väldigt häftigt. De är inte stora eller aggressiva men å andra sidan så fäller de byten på 250kg. Ingen har mött dem. Ingen är ute och går i Gobiöknen mitt i natten, själv uppe på ett berg.
Jag kan ha varit en av de få som har gjort det.
Varför gjorde du det?
Det ingick i Örjans (forskarens) arbetsuppgifter. Han var uppe och pejlade leoparderna på natten. När man är där så får man hjälpa honom med det så att han får sova någon gång. Jag drog mig in i det längsta men jag var tvungen att gå upp och göra det. Då hände det en av de nätterna att jag stötte på två kattögon i mörkret. Några dagar senare så lyckades vi se på en karta där han fick in uppgifter från deras halsband att det var en snöleopard som hade halsband på sig. Det var värt att vara uppe på natten för att få uppleva.
Ser du Sverige på ett annat vis efter alla resor och möten?
Ja det gör jag. De senaste 10 åren har jag läst på jättemycket om Sverige och pluggat. Jag är väldigt nyfiken. Det finns en undersökning som visar att Sverige är konstigare än alla andra länder. Jag har alltid tyckt att Sverige är lite tråkigt. Tittar man ut så tycker man att alla har konstiga grejer för sig. Om man gör undersökning på hur man ser på samhället så visar det sig att vi avviker från andra länder. Vi har till exempel mycket större tilltro till samhälleliga institutioner, vi litar på myndigheterna, vi litar på varandra. Vi har lätt att göra affärer för att vi tror på varandra mer än i andra länder. Vi tror på systemet och politiker, vi har låg korruption. Sen är det en annan ska, så har familjen inte samma betydelse som i andra länder, inte tradition eller religion heller. Vi har större behov av frihet än andra. Vi vill inte att någon ska bestämma över oss, varken mamma, pappa eller samhället. Var du är, var du än är född så går du din egen väg i högre grad än i andra länder. Där tar man hänsyn till sin familj eller tar hjälp av dem och är beroende av familjen. Vi har valt ett annat samhälle.
Hur intresserad är du av historia?
Jag är historielärare och jag är det för att jag är intresserad av historia. Det var nog min pappa som fick in mig på det. Han fick mig intresserad av kungar och krig och saker saker som har hänt. Sen har det utvecklats därifrån. I ‘Allt för Sverige’ får jag verkligen grotta ner mig i historia.
Väljer du helst program med natur eller historia?
Ja, natur har jag sökt mig till väldigt aktivt. ‘Allt för Sverige’ har jag väl gjort om så att det har blivit historia. Där har jag påverkat väldigt mycket vad det blivit för program.
Du som jobbar med natur. Hur miljömedveten är du?
Jag är väldigt miljömedveten så till att jag bekymrar mig väldigt mycket. Sen har bil och åker bil. Jag köper inga kläder utan lappar och lagar. Jag försöker undvika kött men är inte vegetarian för jag är så dålig kock. Jag kan göra broccolisoppa, grönsakssoppa och vegetarisk pizza.
Vad tycker du om second hand?
Det är absolut bra. Jag är en stor second hand, jag är min egen second hand.
Om du fick resa vart som helst i tiden, vart vill du resa då?
Jag skulle nog åka till Nordamerika och Zuiindianerna eller Inkariket och hälsa på i Cusco i den gyllene trädgården där avgjutningar av djur i naturlig storlek står i guld. Det hade varit häftigt.
Vilket historiskt monument har du blivit mest imponerad av som du har sett?
Taj Mahal kommer jag ihåg. Ofta tycker man att det ser ut som på bilderna men Taj Mahal var så vackert. Det var speciellt.
Vem är du bakom kameror, bakom scen där du inte berättar?
Jag tycker om att sitta och hålla på med mina grejer. Jag över på min gitarr eller så skriver manus till ‘Allt för Sverige’. Jag tycker om att lära mig saker. Jag har svårt för att lata mig. Det är inte maniskt utan jag tycker om det. Nästan alla böcker jag läser är någon form av faktaböcker. Jag har svårt att låta bli att lära mig saker.
Vad drömmer du om i framtiden?
Framtiden är jag bara orolig för. Klimatet oroar mig.
Vad tror du att vi måste göra för att förhindra det som sker?
Jag tror att vi måste göra allt. Allt som går att göra.
Tack för intervjun och all lycka i framtiden.
anderslundin.se
Intervjuad av Camilla Käller
Text: Patrik Laijronsdotter
Foto: Camilla Käller