På scen träffar Claes Malmberg en vårdag i Stockholm där han berättar om hans sommarteater i Tjolöholm Slott. Hundraåringen som kluvet genom dörren och försvann.
Foto Tommy Holl
Kan du berätta lite om ’Hundraåringen’?
Grejen är den att vi fick den här, United Stage hade rättigheterna att göra en pjäs på Jonas Jonassons bok. Sen har vi ett produktionsbolag i Göteborg, Kungsbacka, som bland annat satte upp ’Jeppe på berget’ på Tjolöholms slott för tre år sedan. Där var bland annat Marianne Mörk och jag med. Sedn skulle vi sätta upp denna men pandemin kom ivägen. Det är ett originalverk kan man säga som bygger på boken. Det här med att det skulle bli en monolog var Niklas idé. Först ryggade jag tillbaka vid första anblicken men ju mer vi diskuterade så tror jag att det kan bli väl så roligt med bara mig.
Jag känner bara att det ska bli roligt att göra olika karaktärer. Det är inget nytt, det har gjorts den här typer förr. Jag har stått på scen ensam under åren så det känner jag mig inte stressad över. Sen blir det att man får hitta sätt för att byta karaktär. Jag utgår från att regissören har idéer på det också. Det känner jag som en rolig utmaning. Det här ska bli kul att göra. Jag får väl använda mig av olika dialekter och liknade. Tittar man på ljudboken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann så är den över 14 timmar. Då får man göra urval ur boken på vad man vill ha med eller ska hoppa över. På det sättet blir både film och teater något annat vad boken är. Man kan inte ha med lika mycket. Man får ha ett väldigt stort ego om man tror att man ska kunna underhålla folk i 14 timmar. Sen när vi ska börja repetera så kommer jag självklart att lägga mig i och kanske ta tillbaka något. Fördelen att vara så få som vi är att vi inte behöver få ihop en hel ensemble. Det är bara jag och regissören initialt. Sen tillkommer tekniker, scenograf med flera. Scenografisk kommer det att bli en stor föreställning, inte bara jag på en tom scen.
Hur lång rep-period har ni?
Om man tittar på när vi repar på riktigt, vi börjar redan i mars med att testa och skriva om mer undersökande, så börjar vi i maj. Vi har ungefär 8 veckor. Den totala rep-tiden blir cirka 10 veckor.
Förutom ’Hundraåringen’, vad har du gjort de senaste två åren?
Jag gjort julkalendern, en långfilm som Helene Bergström regisserade, en liten roll i en HBO-serie som kommer i mars, en liten roll i en Netflix-serie, lite TV som ’Alla mot alla’, en serie för D-play där jag är hemma (som röst) hos kändisar ’Här bor jag’. Jag har haft tur under pandemin för jag har haft mycket TV och film att göra. Mig har det inte varit synd om.
Hur känns det efter så långt uppehåll att stå på scen igen?
Vi gjorde en krogshow i Göteborg i höstas där jag stod på scen. Jag tyckte inte att det var så märkvärdigt att komma tillbaka. Det kändes inte som att jag hade varit borta så länge. Jag kommer snabbt in i det. Det var väldigt roligt. Hur det än är så är det roligaste att spela live inför publik. Hade jag inte fått göra det så hade jag nog tröttnat. Jag är mer en teaterperson än film- och TV-person. Unga skådisar idag verkar enbart vilja syssla med film. Det är tyngre och jobbigare med teater men när man väl är färdig och har repeterat klart så är roligare att spela teater.
Vad är det som berör dig med ’Hundraåringen’?
Dels var det utmaningen att göra den själv sen ska jag inte sticka under stol med att det är en bra titel, det är en bra bok, det är en utmaning så till vida att väldigt många känner till den. Ur ett kommersiellt perspektiv är det oerhört bra. Det är en roande och underhållande bok. Jag tyckte om den när jag läste den. Det är inte ofta man skrattar när man läser böcker. När jag läste den så skrattade jag många gånger. Det är fin och mustig berättelse. Det händer många saker i den. Publiken har en relation till den. Det är utmanade, att läsa en bok är en sak och att se en teaterföreställning är en annan. I det här fallet kommer publiken upptäcka nya sidor av berättelsen som de får något extra på köpet. Det är förhoppningen med den. Att göra något utan att publiken går hem och är besvikna, det är en utmaning i sig.
Vilken del i boken är din personliga favorit?
Jag kan nog inte svara på det tror jag. Det händer så mycket, dels historiska tillbakablickar med Stalin och Churchill. Det påminner lite om Forrest Gump om jag ska vara riktigt ärlig. Sen när poliser som jagar Allan, det är motorcykelgäng och elefanter. Jag kan inte säga att jag har någon speciell del men det kommer jag kanske få när jag repeterar.
Hundraåringen handlar om att Allan rymmer från ett äldreboende. Hur ser din drömvärld ut för äldreboenden, om du fick drömma?
Jag tänkte på det här om dagen. Jag var utanför Boden där det finns ett fantastiskt trädhotell där man har byggt rummen ute i skogen och man bor i träden. Det finns bilder på många internationella stjärnor som har åkt dit. När vi satt där inne och åt så var det någon som sa att det var ett gammalt ålderdomshem. När jag såg det gamla med fina salar, böcker och varmt ombonat. Skulle jag drömma om äldreboenden så önskar jag att man drog tillbaka klockan och gjorde det mysigt dör de gamla som ska bo där. Idag tycker jag, min mamma bodde på ett, att det är kliniskt och själlösa byggnader. Det gäller inte bara äldreboenden utan många byggnader idag. Jag önskar att det fanns någon som det som fanns för skådespelare som hette Höstsol. Tyvärr är det nedlagt. Då fanns det ett ålderdomshem för gamla skådisar. Bara det hade varit roligt att se de gamla halvdementa skådisarna som skryter. Höstsol hade jag önskat att jag hade fått bo på. Nu hoppas jag att jag slipper, man vill ju bo hemma så länge som möjligt. Lite mer själ och lite mer omvårdnad hade inte skadat.
Önskar du lite som ett kollektiv att man samlar likasinnade?
Nej, det behöver det inte vara. Jag skulle kanske inte orka att sitta men enbart skådisar. Det gör inget folk kommer från olika bakgrunder med olika erfarenheter i livet. Det hade varit jätteroligt. Lite mer som, jag ser mig själv som ganska ung. I den bästa av världar så är jag med och fattar, har ett något sånär intellekt som hänger med. I ett sådant sammanhang hade varit kul att ha folk omkring sig. Jag har inte funderat så mycket på det. Jag hoppas på att mina barn tar hand om mig så att jag får bo hemma länge. Jag får återkomma när jag är så gammal att jag får bo på ett hem.
När du gör en sådan här pjäs, väcker det tankar inom dig eller kan du lämna det?
Det är en klok fråga som du ställer, det är klart att man ska tänka på att det är inte långt kvar. Jag är 60 år nu. Om 20 år så… Det är klart att det väcker frågor på hur vi tar hand om våra gamla människor. Varför rymmer Allan? Det med att man ibland behandlar gamla människor som barn. Det är kanske därför han rymmer, för att de har klappat honom på huvudet, han vill komma ut i världen igen och se sig om. Man glömmer ofta att människor har en historia. När jag växte upp så älskade jag när min mormor eller farmor pratade om när de var små. Den typen av relationer finns inte längre, vi lever mer segregerat så äldre människor mäter sällen de yngre. Man blandade åldrar mer förr och det gör man i andra kulturer än idag. Att bli äldre ger en människa en viss dignitet. I vår kultur här i Sverige är det framför allt en påminnelse om döden som man helst inte vill se. Det är en resurs som försvinner. Sådana tankar kommer hos mig när jag läser boken och när jag håller på med projektet. Det kan man hopas att publiken också får så att inte bara skrattar utan att det finns någon form av insikt som når oss, at vi kan umgås med äldre också. Man behöver inte bara umgås med folk i sin egen ålder. Det är också att vi lever i en tid där det finns ett pris på människor. Vi ska inte bara vara människor utan vi ska helst dra in pengar och vara till nytta så att chefen kan tjäna ännu mer pengar. Jag tror att man måste återgå till att vi bara är våra yrken utan att vi även har ett värde som individer och människa.
Tror du att sociala medier har med det att göra, att det är så yrkesinriktat idag?
Ja, det tror jag. Jag tror att del är det en narcissistisk tid vi lever i, vi ska ta kort på olika saker. Vi ska påvisa att vi är väldigt framgångsrika och att vi är lyckliga, i alla fall på kort. Det tror jag är paradoxen. Det skapar en olycka för att det inte är sant. Vi målar upp en bild av oss på sociala medier som inte stämmer med verkligheten. Det är klart att då blir du olycklig till slut. Jag tror att sociala medier har väldigt mycket med det att göra och då också att man segregerar. Jag har inga sociala meder över huvud taget och jag saknar det inte en sekund men jag har gått självförtroende så jag behöver inte den typen av bekräftelse. Inte ens i arbetes syfte. Min PR-kontakt har men inte jag. Jag är med på bilder som jag aldrig ser. Jag är med på kort och är på sociala medier utan att jag vet om det. Jag har inte ens varit in på mitt eget namn och kollat så jag vet inte vad som står om mig på sociala medier och jag vill inte vet det heller. Jag har en surfplatta som har för att titta på TV, det är vad jag använder den till.
Tycker du att det var bättre förr?
Nej det skulle jag inte vilja uttrycka mig. Vi hade våra problem förr också men vissa egenskaper som att samhället var inte lika segregerat som det är nu. På det sättet var det bättre, det var lugnare och tryggare samhälle men kanske lite tråkigare. Det var ett annat samhälle, man kan inte säga att det var bättre eller sämre. Då är då, nu är nu. Vi måste förhålla oss till det vi har nu. Det är klart att jag kan tycka att vissa saker nu är, vi krånglar till våra liv. Vi skapar en stress i oss själva som vi hade behövt om vi hade lugnat ner oss och inte bara varit ute på sociala medier. Det är trots allt en fantasivärld. Den har väldigt lite verklighetsanknytning. Det kan vara bra att sitta ner och prata med varandra ibland. Jag får för mig att unga människor är väldigt mycket ute på sociala medier vilket gör att det inte lika mycket tid att umgås rent mänskligt. Det är bara en spekulation.
Vågar ni er på att till exempel skämta om Putin?
Ja men det får vi diskutera med författaren. Det är ändå hans berättelse. Jag tror att det är värt att diskutera. Det är likadant när det gäller gliringar åt åldringsvården. Just att man är i den miljön i början och hur man behandlar dem. Det finns mycket tankar och idéer man kan tillföra. Det behöver inte bli stora saker men kommentarer från vår samtid tror jag berättelsen och pjäsen att må bra av. Det är inte omöjligt. Man skulle kunna göra så att man säger Stalin men ser ut som Putin. Då har man sagt mycket bara med en sådan sak. Nu kommer vi inte ha så mycket smink med tanke på att det bara är jag som spelar. Hela berättelsen triggar gång sidor hos oss: hur behandlar vi de gamla. Vi befinner oss i en tid som är väldigt dramatisk i sig själv. Man kanske skulle önska att den var mindre dramatisk. Nu är det som det är.
Kan det inte vara så att man går på teater för att fly bort från verkligheten?
Grejen är den att jag pratar om det ur ett humoristiskt perspektiv. Jag tycker inte att man ska tynga ner berättelsen utan skrattet är ett väldigt effektivt vapen. Det ska inte bli en åsiktsteater. Det är jag allergisk emot med några få undantag. Det finns några sådana pjäser. Det ska höja det humoristiska värdet i så fall. Om man mot förmodan gör Putin så ska det vara något man skrattar åt. Det är min uppgift. Därför är det svårare att skoja om det som ligger i närtid. Att skoja om kriget i Ukraina är svårt. Visst kan man säga roliga saker om Putin som gör att folk skrattar. Man behöver vara betydligt mycket noggrannare när det ligger så nära i tiden.
Upplever du att det är lättare att skämta om någon som är elak än någon snäll?
Ja. Det är två helt olika sidor av ett skämt. Det är mycket lättare att ställa ut en person som är elak. Ta Putin som exempel, det är inte särskilt utmanande att säga något om honom för du har nästa alla med dig. Sen finns det humor som är mer provokativ. Den här föreställningen innehåller inga ingredienser åt det hållet. Att skoja om snälla människor är egentligen ganska onödigt. Man kan leka med undfallenhet eller att de är för snälla. Jag spelar enväldigt snäll roll i julkalendern. Jag har sällan gjort någon roll som har varit så populär och som har berört människor så mycket på de senaste 20 åren. OM man tittar på den typen av roll så tror jag att det finns ett enormt behov av karaktärer som är varma, som är som de flesta av oss och har ett gott hjärta och skapar värme och trygghet. Det är ett underskott på det idag för det är så mycket om gangsters och folk som skjuter ihjäl varandra. Vi lockas av det så vi glömmer bort att vi njuter mycket av folk som beter sig som människor ska bete sig.
Därför kanske ’Hundraåringen’ ligger rätt i tiden?
Jag är mer intresserad av den sortens berättelse och roller. Jag spelar Evert Bäckström. Han är stort svin. Det är kul för mig som skådis att ge sig i det men jag skulle inte vilja umgås med en sån person. Det är svårare att spela en vänlig människa. Det är svårare att göra det intressant. Det är roligare när du är färdig för folk är gladare och lyckligare. Min huvuduppgift är att göra folk på gott humör.
Varför har du valt just Tjolöholms slott?
Jag var länge på Gunnebo slott och spelade. Så fick jag fråga om jag ville spela på Tjolöholm. Då var vi ett gäng som tyckte ett var en bra idé. Det är en vacker plats och en miljö. På Gunnebo spelade vi utomhus men på Tjolöholm spelar vi inomhus i ett gammalt magasin så det är tak över publiken. Sen var utmaningen att hitta på något nytt, inte hålla på med det gamla för länge. Jag tröttnar fort. För mig var utmaningen att bygga upp en ny teater och en ny sommartradition. Då gjorde vi ’Jeppe på berget’ som var en jätteframgång. Tanken var att vi skulle fortsätta men då kom pandemin. Detta är bara andra föreställningen vi gör där det är en så vacker spelplats.
Turnéplan:
28/9 Nyköping, Culturum
29/9 Linköping, Crusellhallen
30/9 Helsingborg, Konserthuset
1/10 Hässleholm, Kulturhuset
2/10 Malmö, Slagthuset
5/10. Vara, Konserthus
6/10 Lund, Stadsteatern
7/10 Kristianstad, Kulturkvarteret
8/10 Uddevalla, Östrabo
9/10 Värnamo, Gummifabriken
12/10 Bollnäs, Kulturhus
13/10 Hudiksvall, Kulturhuset
14/10 Gävle, Konserthuset
15/10 Falun, Magasinet
16/10 Norrköping, Degeer
19/10 Göteborg, Lorensbergsteatern
20/10 Kungsbacka, Teatern
21/10 Halmstad, Teatern
22/10Örebro, Hjalmarbergman
23/10 Västerås, Konserthus
26/10 Kalmar, Kalmarsalen
27/10 Karlskrona, Konserthusteatern
28/10 Växjö, Konserthus
29/10 Jönköping, Spira
30/10 Borås, Åhaga
(Med reservation för eventuella ändringar)
Biljetter hittar ni här: www.hundraaringen.com
Text Camilla Käller och Patrik Laijronsdotter
pressbild: Tommy Holl