Jessica Marberger Foto Camilla Käller
På Scen träffade en av Sveriges mest meriterade och välkända körsångerskor/artister Jessica Marberger på ett hotell i Stockholm. Hon släpper musik med ambition att beröra genom tidlös och orkestrerad organisk musik.
”Pictures & Paintings”
ett album inklusive 10 unika orkestrerade låtar med 70 man symfoniorkester.
Skapat – Producerat – arrangerat av
Frans Bengtsson & Jessica Marberger
Framfört av Jessica Marberger
Finns på Spotify – artistprofil Jessica Marberger
(bifogat länk i artikel till Spotify)
https://open.spotify.com/album/7GywoQgYFSZfjsONZWVFwX?si=XrME3rFYRFOr31k9fz364g
Kan du berätta lite om dig själv?
Jag är uppvuxen i en liten ”fiskeort” på Västkusten som heter Grebbestad. Musik och teater har alltid legat mig varmt om hjärtat, det har funnits i mitt liv naturligt.
Hela min barndom och uppväxt var kantad med musik och sång och en naturlig fortsättning blev att studera på Wendelsbergs folkhögskola med estetisk inriktning musik och teater. Jag började arbeta professionellt vid 19 års ålder, och har lyckats försörja mig som artist sedan dess.
Hur började din karriär?
Mitt första jobb var på Sunwing Hotels Kreta.
Historien är kortfattat att jag gjorde audition till Wallmans men var väldigt ung (19år) och fick frågan om jag vill jobba utomlands på Sunwing först, Visst sa jag. Sen efter Sunwing var jag färdig för ”Wallmans” Där man den hårda vägen fick oerhört mycket scenrutin och tränade text, dans, musik muskelminne genom att slita 5-6 dagar i veckan, Det var en underbar skola och ett gav även ett nätverk med en hel generation artister som nästan alla idag fortfarande arbetar i branschen. Sedan efter Wallmans gick det väldigt fort och plötsligt både kände jag mig och var etablerad i branschen, trots min unga ålder så fick jag många förfrågningar och helt plötsligt var kalendern full år efter år på olika scener och sammanhang, jag har haft lyxen att kunnat fortsätta arbeta genom livet med det jag älskar.
Skratt….. Cirkeln är liksom sluten…jag började på Wallmans och nu står jag på Nicos Taverna i Mamma Mia The Party, samma grej fast 20 år senare….och samma grundfundament att ge osjälviskt till publiken av allt du har i musikalitet, tajming, förmåga att se individen/publiken och skapa positiva minnen. När man går igenom allt du har gjort så är det häpnadsväckande så mycket och i så många sammanhang du befunnit dig i ! Det hade varit spännande Om du bara kortfattat räknar upp lite av vad du har gjort och förklarar på vilka scener du trivs bäst så får våra läsare en kort introduktion till dig.
Ja när jag tänker efter så har det blivit en hel del genom åren och jag är fortfarande ung…skratt..men som svar på din fråga Jag har ”körat” väldigt mycket bakom de flesta, medverkat eller frontat i Tv galor, Musikprogram, tex. Så skall det låta, sommarkrysset, konserter, hyllningar, Tv-Shower, krogshower, Jubileum, Pride, Turneer, melodifestivalen, Eurovision och mycket annat samt även gjort roller i musikaler och på teater.
….Men absolut så älskar jag alla sammanhang lika mycket så länge jag känner att jag har en möjlighet att ge både publik, artister, uppdragsgivare det dom vill ha och lite mer.
Gör du egen musik också?
Under tiden, med min dåvarande man, så skapade vi egen musik som inte var kommersiell. Jag tror det var en ”motreaktion” till allt det kommersiella vi arbetade med men vill jag tillägga som på intet sett var dåligt. Men Vi hade så mycket musik och känslor i oss så motreaktionen blev att gå ”all in” och skapa vår helt egna musik.
Drivkraften var att skapa 100% organisk musik som berör och självklart en inneboende nyfikenhet att se hur långt vi kunde göra allt själva. Det var en otroligt ansträngande men lika delar lärorik och intressant process.
Vi resonerade kring Frågeställningar, Vad som händer om det är en riktigt människa bakom varje instrument? Vad ger det till musiken?
Vi skapade alltså musik med ambition för full symfoniorkester. Tanken var inte från början att vi skulle släppa något utan det var bara vår egna dröm och grej. Men Några vänner hörde materialet och tyckte att det var bra. Så då började vi resonera kring om vi ändå inte när vi var på gång skulle spela in låtarna med en riktig symfoniorkester.
Sagt och gjort Vi började processen och bekostade precis allt själva. Det tog tid. Ambitionen var att givet vår investering så skulle vi själva välja och ha dom allra bästa på varje position
Vi tog tex. kontakt med Bernhard Löhr, en legendarisk tekniker som har arbetat/arbetar med Benny Andersson sedan sin tid i Polarstudion i slutet at 80-talet och är involverad i det mesta som ABBA har producerat sedan dess. Vi ville försäkra oss om att inspelningen skulle bli så bra som möjligt.
Ett extra plus med Bernhard vara att han dessutom arbetat mycket med symfoniorkestrar, för som sagt var ambitionen var att vi skulle ha stråk på riktigt, Sagt och gjort så tog vi med oss alla våra besparingar och en svensk dirigent och spelade in 10 låtar med The Czech Symphony Orchestra (70 personer stråkorkester) i Prag.
Vi åkte även tillbaka en andra gång och använde oss då av deras dirigent vilket kanske var en bättre idé rent pedagogiskt och språkmässigt skratt.
Jessica Marberger Foto Markos Photography
Kommer det att släppas?
Ja absolut, Nu har vi släppt det. Det har dock tagit oerhört lång tid men vi fick och andra sidan bestämma och påverka allt eftersom allt material är 100% vårat. Men I samband med att alla verk blev klara så separerade vi och det påverkade tyvärr tajmingen negativt. Nu har det gått några år och både jag och Franz kände att vi ändå ville släppa allt detta fantastiska material inte minst för våra barns skull, och genom musiken faktiskt påminna våra barn om en fin tid i både deras och våra egna liv.
Var kan man höra det?
Det finns på Spotify och alla andra musikplattformar (Apple, Tidal etc) sök på mitt namn Jessica Marberger eller klicka in på länken här i intervjun…skratt
Vart hämtade ni inspirationen?
Oj bra fråga men från hjärtat så skulle jag nog säga väldigt mycket Barbara Streisands tidiga verk med stråkarrangemang och så självklart Burt Bacharach influenser.
Vilken är den låt som du dras mest till personligt och varför?
Jag har en stark koppling till alla 10 låtar på albumet men det finns en låt som heter ”Charlie Boy” som berör mig lite extra Texten och musiken bildar en helhet som beskriver en lätthet när man tittar tillbaka på sin barndom. Att kunna leva helt fritt ”där och då” när fantasin aldrig någonsin hade några gränser
Vem riktar sig musiken till?
Jag skulle nog säga att musiken riktar sig till den som ÄLSKAR vackra arrangemang och genomarbetade kompositioner. Musik att sväva iväg till, samtidigt som du lyssnar på texter som harmoniserar med varje stråktag. Framförallt så hoppas jag att den riktar sig till den som vill bli berörd, och att glömma vardagen för ett ögonblick.
Det är enkelt förklarat Musik för drömmare där inga gränser finns. En sorts musikaliskt organiskt lyckoland.
Jag tror även att projektet i sin helhet och så som vi har investerat både tid och pengar, är det kompositioner för den som uppskattar musik som är skapat 100% organiskt och med massor av kärlek till en svunnen tid, där varje instrument spelas av en fysisk person.
Det är svårt att göra den här typen av orkestral musik idag, det kostar oerhört mycket och det finns inga pengar att tjäna så ger man sig in i den här typen av fullödig produktion så är syftet verkligen bara för ”passionen och kärleken till musiken”
Vi gjorde alltså inte allt detta i syfte att kapitalisera, dvs det finns inget skivbolag som ska tjäna pengar. Det är helt okommersiellt. Det är lustfyllt och bygger bara på känslor.
Vi vill verkligen hitta känslosträngar som berör. Därför tror jag också att det kan vara en liten fristad från allt som finns i bruset nu. Det behöver finnas det också. Musik ska finnas i alla nyanser och smaker. Det här är en annan liten smak eller doft som andas något annat. Ibland kan man behöva det lilla andningshålet. Det blir inte så daterat i och med att det är symfoniorkester. Det är tidlöst.
Har ni haft någon tanke på att spela er musik live?
Vi spelade två av låtarna för långe sedan med Sandvikens sinfonietta, en konsert där Anders Berglund var dirigent och kapellmästare. det var live och det var helt fantastiskt. Skulle vi få möjlighet att göra det ytterligare så skulle det vara underbart.
Musiken skulle passa för att framföras live.
Så kul att du tycker det, Alla partiturer, noter och arrangemang finns, Signerat Franz Bengtsson
Har ni skrivit det ihop?
Absolut och vi har även fått hjälp av Mark Winkler och Ola Karlsson (textförfattare) i några av låtarna.
Om vi inte pratar musik, var hittar du avkoppling och inspiration då? Vad gör du på fritiden?
Jag jobbar ständigt och överallt med musik och Teater på olika scener, men musik är definitvt min stora passion i livet. I övrigt så gillar jag att laga mat, baka, hänga med familjen och även att städa, resa och uppleva saker
Jessica Marberger Foto Camilla Käller
Har du någon paradrätt som du gärna bjuder på?
Nej men jag snöar gärna in mig. Ena stunden ska jag göra indiskt, bästa pastan, baka surdegsbröd.
Då fokuserar du bara på en sak?
Skratt ja…Då får barnen bara äta pasta ett tag, eller bara indiskt.
Vad har du härnäst på gång?
Just nu arbetar jag med Mamma Mia The Party på Rondo i Göteborg där jag och Åsa Fång delar på huvudrollen, Jag spelade även Mamma Mia i Stockholm. Sen skall jag ut på turné i Sverige med ”Stiftelsen” och Takida i sommar och i höst nya spännande hemliga projekt…skratt.
Så du blandar hårdrock, pop. musikal och klassiskt?
Det är det som är så roligt att man får möjligheten. Det är det jag menar med att inspirationen kommer från all musik man får möjligheten att testa. Det är känslorna oavsett ”genre” man tar med sig vidare och förhoppningsvis då möjligheten att alltid beröra publiken.
Vilken är alla tiders låt för dig?
Oj vad svårt att välja ur alla genres. Men kanske ’Midnight train to Georgia’ med Gladys Knight and The Pips.
Den låten går bara rätt in i hjärtat och dessutom älskar jag Gladys Knight. Hon är av mina husgudar tillsammans med Barbara Streisand och Frank Sinatra. Men som sagt var det är svårt att bara välja en låt, så jag säger även en låt som Alan och Marilyn Bergman skrev som Barbara Streisand gjorde till ett av sina paradnummer, den heter ’The way we were’.
Vad var det senaste du såg på en scen?
Man hinner inte se så mycket som man vill för att man själv jobbar. Det senaste jag såg var Jill Johnson på Cirkus. Jag vill se allt som går, dels för att man vill värna och peppa sina kollegor och att vi måste hålla kulturen i gång sen är det underbart att få bli underhållen. Det är lyxigt.
Skulle du vilja släppa mer musik? Vill du jobba med det?
Jag tror att inte syftet är att släppa utan snarare ”att skapa” Drivkraften är alltså att skapa, spela in och ge liv till melodier.
Vad är lättast och svårast, att ”köra/back up vocal” eller vara lead?
Det är två helt olika energier. Det kan vara svårt i ett sammanhang att ”köra” där du hela tiden måste vara lyhörd allt som sker bakom huvudartist och/eller band. Det är en speciell känsla du måste iklä dig och Då är du mentalt inställd på det, Där går min energi genom artisten och ut. Men om jag istället själv frontar så har jag fullt fokus på publiken att vilja ge, underhålla och beröra.
Ibland så kan just det där bli en liten inneboende konflikt dvs att Det kan vara svårt att ”köra” och i samma sammahang bli erbjuden att framföra en låt också. ”Visst, jag ska bara programmera om mig lite”. Det går självklart att göra det är inte på ngt sätt raketforskning… men det är en omställning.
Jag tycker också att det är en yrkesstolthet att när du är ”back up vocal” för en artist eller sammanhang så är det för den artisten jag skall ge altl och inte på något sätt ta fokus eller störa ”Hen”. Man håller sig bakom för att man vill lyfta artisten, det är i grund och botten jobbet för mig och övriga musiker.
Det blir nästan som ett serviceyrke. En helhet där Tekniker och vi på/bakom scen hjälps åt för att det ska bli så bra som möjligt. Det är kul att vara en del i ett stort maskineri. Är man artisten själv och frontar måste energin vara riktad mestadels mot publiken för hela grejen är att hen (artisten) skall ge till publiken.
Har du alltid vetat att du vill jobba inom artisteri och sång eller drömde du om något annat?
Musiken fanns ständigt hemma genom min pappa och äldsta bror, vi spelade, skapade sjöng stämsång, lyssnade på gamla plattor, analyserade musikproduktioner sjöng med i bilen. Musiken har alltid varit naturlig för mig men drömmen om att agera, skådespela fanns alltid där
Min pappa var musiklärare. Min bror gör mycket ljud och musik. Han producerade under en tid både framgångsrikt och mycket till Hollywood, Så med det sagt min uppväxt har präglat mitt liv och passion för musik, konst och scen.
Vad ska du göra i höst?
’Mamma Mia the party’ kommer att fortsätta ytterligare en säsong, sen kommer jag även att arbeta med Björn Skifs och några övriga projekt.
Men jag rekommenderar verkligen alla att se just ”Mamma Mia The Party” på Rondo där ombyggnationen och scenografi verkligen är något alldeles extra, det är verkligen som att komma till en Grekisk ö eller en Destination med extra allt vad gäller sommar och nostalgi, precis som handlingen är.
På Mamma Mia The Party känner sig alla delaktiga. Det är gästen som är i centrum att det är vi som ska ge gästen upplevelsen och det är ett rum där du får komma precis som du vill
Vad gör Jessica om tio år?
Jag hoppas att jag fortfarande får chansen att vara med och göra roller och givetvis arbeta med musik, jag är en liveartist jag älskar ”livescenen” men även teaterns rum. Jag tycker att det är där det händer. Det är svårt att få till just det där magiska, kontakten med publiken i en studio eller på audition. När jag möter publiken så uppstår min alldeles egna känsla för livemagin. Men Skulle den passionen och drivkraften svalna så vill jag helst vara kvar bakom scenen, hjälpa produktioner och sammanhang med all min erfarenhet.
Tycker du att det är lättare att slå igenom idag eller var det lättare förr?
Jag tror att det är lika svårt men på olika sätt. Förr i tiden så var du tvungen att gå genom ett skivbolag och skicka demos, knacka på dörrar, alternativt vinna talangjakter och gå den vägen, sen var det kanske en eller två personer som bestämde vad som eventuellt skulle släppas eller inte. Nu för tiden har ALLA en möjlighet. Det finns en studio i var enda lilla håla. Människor i Alla åldrar sitter och gör musik och teoretiskt med ett knapptryck kan lägga ut och nå hela världen. Men konkurrensen är mördande det släpps ungf 85 000 låtar varje dag i världen, Det finns ett enormt utbud. Så utfr den synvinkeln så är det självklart väldigt svårt att slå igenom idag.
Skulle det ha varit möjligt för er att göra det ni har gjort idag för 30 år sedan?
Nej, det tror jag inte. förr så var du tvungen att ha ett skivbolag bakom ryggen som bestämde om materialet skulle släppas. Nyskriven orkestral musik är inte heller så vanligt att någon satsar på. Unga idag är däremot fria och har valfriheten att styra vad de vill släppa eller inte.
Men med allt det sagt så föredrar jag nog som branschen fungerar idag. Det spelar ingen roll om du är rik eller fattig, du får lyssna på vilken musik du vill. Är du målmedveten och stark så har du alla möjligheter att bestämma vad du skall skapa producera och/eller släppa till världen.
Om du får drömma, du pratar om att köra bakom artister. Är det någon artist du drömmer att köra bakom.
Skratt…jag är dålig att svara på den typen av frågor, genom åren så har jag arbetat med så många både nationella och internationella artister genom konserter, galor, Tv sändningar och shower, mello och Eurovision etc
Men. Jag har alltid gillat Håkan Hellström, det är nog det närmaste jag kommer att bli starstrucked, men samtidigt så är det lite dubbelt, om jag någon gång får frågan så svarar jag självklart ja men det är en kluven känsla för samtidigt vill man gärna ha kvar den där upphöjda känslan av en artist och konsekvensen av att arbeta tillsammans är självklart att respekt och lyhördhet alltid finns där men man blir även kollegor och lite av det där ”pirret” försvinner. Men Yes Håkan och Barbara där har du svaret.
Kan du berätta något roligt minne om något som hänt i samband med din nya platta?
Första gången när vi gick in i rummet i Prag och hörde musiken med alla stråkar och allt. Det är en så häftig känsla. Att höra det live med en människa bakom varje instrument. Det var mäktigt. Det har varit mycket slit och tagit så lång tid. När vi skulle ”mastra” skivan så tänkte vi just vem kan allt detta och göra materialet så mycket rättvisa som möjligt.
Vi började leta efter någon i Sverige, men med dem vi provade tyckte vi generellt att all musik blev väldigt komprimerad, vi ville tvärtom att det skulle kännas stort och fylligt och maxat
Så då började vi fråga oss själva vad vi själva gillade och kom fram till att en bra referens var ”Joni Mitchell’s orkestrala skiva ”Both Sides now” (Den med hennes målade ansikte) som är inspelad med symfoniorkester.
Vi tog därför på ”vinst och förlust” kontakt med Bernie Grundman som hade ”mastrat” just den skivan…. och döm av vår förvåning och LYCKA när han sa OK
Och på så sätt med ”Bernies” hjälp så fick vi skivan precis som vi ville ha den.
Jag är så stolt att vi tog modet till oss och ställde en förfrågan och faktum är att det inte heller kostade mer än att mastra någon annan stans. Lärdomen är att Man begränsar sig ofta i vad man får göra. Bättre att alltid våga Fråga, man kan inte få mer än ett nej. I detta fall fick vi ett ja och Bernies hantverk gav skivan precis det där storslagna vi var ute efter.
Jessica Marberger Foto Markos Photography
Hur länge har ni jobbat med den?
Första låten började vi på redan för 20 år sedan men själva inspelningarna är under några få år.
Är det ett medvetet val ni gjort när ni valt att det ska låta tidlöst?
Absolut. vi gillar den sortens musik. Jag går som sagt var ofta tillbaka till Barbara Streisand och Frank Sinatra och liknande musik, att det måste få vara levande. Det är en känsla som får styra.
Om du fick åka framåt eller bakåt i tiden rent musikaliskt, vart skulle du åka då?
Jag åker nog gärna tillbaka till 40 eller 50-talet. Det var så nydanande då och hände så mycket inom musiken då. Jag älskar modet som var då.
Vad tror du händer i framtiden?
Jag tror att efter den här oroliga tiden vi har haft att vi kommer att känna mer medmänsklighet, kärlek och att vi tar hand om varandra. Att vi nöjer oss med det vi har och att vi inte alla ska ha makt, rikedom och ära. Ge varandra kärlek och värme. Lyssna på varandra. Då blir det nog en bättre värld.
Biljetter till Mamma Mia The Party i Göteborg
Lyssna på Jessica Marberger Pictures & Paintings
Intervju och foto på Jessica mot brunbakgrund Camilla Käller
Konsertbilder foto Markos Photography
Text Patrik Laijronsdotter
Press/PR Mikael Gordon Solfors.