Jag träffar Mikael Tornving en fin vårdag på Ocarsteatern i Stockholm. Han är aktuell i farsen Trassel under sommaren på Krusenstiernskateatern i Kalmar. Där spelar han karaktären Peter Rundqvist som är försvarsminister. Han har en förbjuden kärleksaffär med den förvirrade partisekreteraren Lena Stjernström (Sussie Eriksson). Men de avbryts plötsligt när de hittar ett lik (Ola Forssmed) på hotellrummet där de är. Edward af Sillén står för regi och översättning av manus som är skrivet av Ray Cooney som bland annat är känd för farsen Hotelliggaren.
Mikael Tornving är känd från bland annat Johan Falk filmerna och även från Parlamentet med mera. Vi pratar om Trassel såklart och mycket annat.
Du ska vara med i Trassel, kan du berätta lite om den?
Jag spelar en karaktär som heter Peter Rundqvist och som är försvarsminister. Han har i samförstånd med partisekreteraren kommit överens om att de skall vara otrogna emot varandra då de är gifta på varsitt håll. Men det händer massa saker på vägen som gör att det blir en aning ”trassligt”.
Är det första gången du är i Kalmar och spelar teater?
Ja det är första gången, de frågade om jag ville vara med och självklart sa jag ja.
Att få möjligheten att jobba med Robert Gustafsson och att få göra fars som jag aldrig har gjort tidigare blir en rolig och bra erfarenhet. Det är alltid bra att jobba inom olika områden då utvecklas man. Skådespeleri är som ett hantverksyrke, ju mera du praktiserar ditt yrke desto bättre blir du, det förutsätter att du har en talang från början förstås.
Har du spelat sommarteater förr?
Nej det har jag inte gjort men jag har varit och turnerat med Rhapsody in rock [Robert Wells red. Anm] och med stand up under sommaren. Det som är speciellt att vara utomhus är att det är massa ljud runtomkring och att det är ljust, du ser publiken. Men det här stör mig inte alls då jag vet från början vad som gäller. Du kan till och med dra fördel av alla ljud runtomkring om det passar att lägga in det i texten och peka direkt emot det som låter. Du kan lägga in det i dialogen så det blir en del av föreställningen.
Du har fått se manuset för första gången, vad känner du inför det?
Det är mycket att plugga. Helst vill jag plugga så mycket så att jag kan manuset utan till när vi börjar att repa. Alla har olika repetitions tekniker men jag personligen vill kunna så mycket som möjligt. Ju tidigare jag kan lägga ifrån mig manuset och kan jobba fritt desto lättare är det för mig att lära mig andra saker.
Var ifrån hämtar du inspiration?
Jag ser på mycket humor, under de senaste åren har jag tittat på amerikansk stand up. Men det varierar, det kan vara olika vad jag ser beroende på hur jag mår.
För mig personligen har alltid humorn varit som ett sätt att förhålla mig till världen och livet. Jag ser ofta komiska kopplingar till saker som andra gör och vad jag gör själv. Det är inget jag letar efter utan plötsligt dyker det bara upp i mitt huvud, det här kul och jag kan göra något av det. Att göra humor för mig är som olika moment kan jag säga:
1. Jag ser en komisk situation eller något som någon säger och det är något som jag lägger på minnet.
2. Jag gör det jag har sett till komik.
3. Jag göra så att andra skrattar åt det jag sett eller hört.
Humorn är grunden i mitt liv vill jag påstå.
Det är inte som ett sätt att skydda mig eller fly, utan det är bara så att jag tycker allt är kul för det mesta. När det inte är kul så är det lite roligt på ett vis att det är så himla tråkigt.
Vad ser du helst på när du tittar på tv/film eller teater?
Humorn lever jag med i min vardag så det ser jag väl kanske inte något jag ser på när jag ska slappna av. Min son och jag slänger käft rätt mycket och det där går tillbaka så långt som att min mamma och pappa var lika. Med min syster har jag en väldig sarkastisk humor. Så humorn har alltid funnits i släkten.
Men för att återgå till din fråga så gillar jag exempelvis Equalizer 1 och 2 med Denzel Washington i huvudrollen. Jag tycker om när väldigt dumma människor får på nöten och goda människor får hjälp det tilltar mig. Jag tycker om att se rättvisa skipas. Jag hade nog kunnat blivit polis om jag inte jobba med det yrke jag gör nu. Det är därför jag exempelvis tycker så mycket om försvarsmakten. Jag är fortfarande aktiv i försvarsmakten, försöker att vara aktiv minst två veckor om året i hemvärnet. Det är för att jag tycker att det dels är det sista vi har kvar av folkförsvaret och det är viktigt, det är ”vanliga” människor som ger av sin tid för att skydda vårt fosterland. Det de gör är att de skyddar vår demokrati och att vi själva kan få styra över hur vi kan rösta i riksdan och framför allt att vi kan få bestämma vilket utrikespolitik vi ska ha och det tycker jag är viktigt. Att vara med i hemvärnet är mitt sätt att skydda det goda som jag tycker är bra
När bestämde du dig för att du ville bli skådespelare?
Det kom väldigt sent jag pluggade i Uppsala när jag var i 25 års ålder så frågade en tjej mig [ej flickvän red.anm] om jag ville vara konferencier på ett spex och jag sa nej. Men efter några gin o tonic så frågade hon mig igen, och då sade jag ja ok då det kan jag väl göra. Men sedan ångrade jag mig igen, men då var det försent och det var bara att göra det. Jag upptäckte att det var kul och att jag hade talang för det. Sedan fortsatte det som en hobby och jag spelade, spexade och skrev lite roller på fritiden, ungefär som när andra spelar innebandy spelade jag sketcher och skrev även tal. Sedan ringde en av mina gamla kompisar och sa att han ville sätta upp en krogshow. När det var klart och vi insåg att det här kanske går att försörja oss på så sade vi upp oss allihopa från våra jobb.
Vad jobbade du med innan du blev skådespelare på heltid?
Jag har jobbat inom sjukvården och är utbildad undersköterska, jag har jobbat som officer under några år och jag har utbildat soldater. Jag har gjort FN tjänst. Jag har jobbat som management konsult i stora organisationer och lite annat. Men att skådespela är det jag har gjort längst. Det finns en röd tråd i alla yrken jag har haft, det är att hjälpa människor. Det är ett drag i mig som är mycket vårdande. Jag gillar att se människor växa och bli starka nu menar jag inte fysiskt utan mera i psyket, att de vågar tro mera på sig själv och så vidare. Den biten fick jag min dos av i försvaret. Du jobbar med unga människor som kanske inte vet vad de kan eller tvärtom att de tror att de kan för mycket. Inom försvarsmakten lär man dem mycket och tvingar dem att ta ansvar och inse vilka begränsningar de har, men även att eventuellt övervinna dem och bli starkare än vad de tror att de kanske är.
Får vi se dig i mera fars och komedi kanske?
Ja absolut, är de bara snälla och duktiga människor jag omges av då hoppar jag på vad som helst nästan. Men jag gillar inte att jobba med prestigefulla människor som är arroganta och dryga då slutar det med att jag ber dem dra åt helvete med en gång.
Har du hett humör?
Ja det är klart att jag har. När jag ser att någon är dum emot en annan människa som inte förtjänar det då blir jag arg. Jag kan berätta en sak som har hänt för många år sedan som är prespikerat nu: Det satt en karl på ett torg i Uppsala och skrek obehagliga saker till kvinnor som passerade förbi honom mitt på dagen. Jag blev så förbannad att jag smög upp bakom honom och viskade i hans öra att om du inte håller käften så sliter jag huvudet av dig.
Höll han tyst?
Han blev knäpp tyst.
Det intressanta var att det var en lördag och det var massor av människor ute på stan och alla bara undvek honom. Det var en liten skit som satt där och han var full. Om han hade lyft näven hade jag sett det för länge sedan. Jag gjorde den bedömningen att han inte var farlig, det var inget att vara rädd för. Men många är rädda när folk uppträder hotfull. Men det som är bra med att jobba med militära är att man lär sig att göra en riskbedömning. Du ska kunna läsa av situationen och avgöra om det utgör ett faktiskt hot, nej det gör inte det inte så då säger jag åt honom att hålla käften rent ut sagt. Riskbedömningar är sådant man lär sig bland annat inom militären.
Skulle du även kunna säga åt någon kollega på teater?
Oja det skulle jag göra om jag såg det. Nu har jag inte varit i den situationen. Det finns det som är rätt och det finns det som är fel. Att bete sig illa emot andra människor när de inte har gjort någonting för att man själv vill göra sig stor eller för att få lite mera makt då säger jag ifrån. Det har jag gjort så länge jag kan minnas sedan jag var liten, långt innan metoo.
Spelar det någon roll om det är män eller kvinnor som utöver den här härskartekniken?
Jag har sett kvinnor som har använt en jävla härskarteknik emot unga killar vilket heller inte är ok såklart.
När det gäller härskartekniker vill jag påstå att jämställdheten har nått fullt ut. Jag har sett ungefär lika många män som kvinnor som utför de här härskarteknikerna och som jag inte gillar alls.
Vad tycker du om härskartekniken som finns inom försvarsmakten om det finns någon sådan?
Det finns det säkert, men nu mera ser jag den inte, men det har funnits en jargong där kvinnor har haft svårt för att känna sig hemma i den och den har varit förlegad. Men jag tror att man har kommit till rätta med det. Jag skulle nog vilja säga att man har kommit tillrätta med det. Det jag tyckte om med mitt jobb när jag jobbade aktivt iförsvarsmakten är det att man var rak och tydlig med vad som gällde. Man skiljer på sak och person. Jag kunde få en utskällning på jobbet för att jag gjort fel men sedan gick vi ut och drack pilsner ihop på kvällen det som händer på jobbet ska inte påverka det privata.
Har du någon nytta av den disciplin som du hade inom militära när du ska jobba med det du gör på scen?
Jag har nyss filmat i fem veckor, en dramakomedi som heter Ambassadören som kommer att gå på Viaplay om ett år.
Filmvärlden, teatervärlden har väldigt mycket gemensamt med det militära, mera än vad man tror. Man ska kunna sin sak när du kommer till din arbetsplats. Du ska komma i tid och du ska göra de uppgifter du har tagit på dig. Det finns också en tydlig ansvarsfördelning på teater som liknar den vid militära. Många civila företag skulle må väldigt bra av att ta efter det faktiskt. Det är exempelvis att ljudteknikern är ansvarig för ljudet, scentekniker de ansvara för att allt ska fungera tekniskt på scen som förflyttningar av kulisser med mera, att det ska göras på ett säkert sätt.
Regissören är den som är konstnärlig ledare som tillsammans med skådespelarna ser till att detta blir en berättelse. Det skulle aldrig falla en ljudtekniker att börja peta i regin bara för att denne tycker si eller så. Men inom ett vanligt företag så kan det vara så att en person som är ekonomiansvarig börjar att peta i personalutveckling för att det är lite roligare.
Där det ofta behövs en konsult och hjälp utifrån är där har de här rollerna varit ganska otydliga och det blir för många kockar i en soppa. Med teater blir det aldrig så, där har alla sin tydliga roll och där finns det direkt paralleller mellan den militära disciplinen och att jobba med teater och film.
Finns det någon likhet som du kan dra mellan din karaktär i Trassel och det privata som du har arbetat med?
Han är försvarsminister så att han har ett visst militärt sätt till att börja med sedan kanske det spårar ur. Jag tycker om att berätta historier och det får jag nu chans att göra på Krusenstiernskateatern tillsammans med andra väldigt duktiga människor och Trassel kommer att bli roligt för oss alla även för de som kommer och tittar på oss i sommar.
Till hemsidan Krusenstiernskateatern och Trassel (kan även boka biljetter)
Intervju och Text Camilla Käller
Foto på Mikael Tornving mot vitvägg: Camilla Käller
Pressbild (gulbakgrund): Robert Gustafsson, Mikael Tornving, Sussie Eriksson, Ola Forssmed.