Pressbild Foto Jimmy Fogelström
På Scen träffar Robert Wells i hans studio i Stockholm. Det är pressdag inför hans soloturné och en febril aktivitet. Jag fick en pratstund med Robert där han berättar om vad han har gjort den senaste tiden och om den kommande turnén.
Kan du berätta lite om din soloturné?
Ja, den här är det ”enda” vettiga som har kommit ur pandemin. Förra våren tröttnade jag på att inte göra någonting vettigt så jag tänkte göra något bra av situationen. Jag började att öva massor. Jag gick tillbaka till åren då jag gick på musikhögskolan och första åren med pianofröken. Jag tog fram alla gamla notböcker som jag hade och efter det satte jag mig ner och spelade. Jag har gjort några gig men mest så har jag övat. Det har utkristalliserat sig så att i vintras när jag satt och spelade tänkte jag: ”fasiken nu är det dags att utmana mig själv och åka ut helt solo. Inte gömma sig med en massa annat runt omkring utan bara en flygel och mikrofon.”
Jag är så gränslöst taggad på det här så nu finslipar jag bara på stycken. Det blir en två timmars föreställning med mycket anekdoter och sådant som rör jobbet. Egentligen lite som boken ’Blod, svett och toner’ musik varvat med berättelser. Sen kommer jag även att bjuda på de klassiska mästarna som Liszt, Chopin, Beethoven och blandat med bland annat det jag nyss har släppt.
Kommer du Även att spela äldre musik som du har släppt?
Ja visst, men jag ska försöka hålla mig till att bjuda på saker som folk inte har hört på scen.
Blir det en djupare inblick i ditt liv också?
Absolut.
Hur mycket övar du egentligen?
En sak är helt säker: ju mer du övar, desto roligare blir det. Övar du inte så blir det slentrian. Dessutom måste man/jag öva, det är en färskvara, man kan inte säga att man är klar. Det är folk som frågar: övar du fortfarande? Tro tusan att jag gör det. Nu är det ännu viktigare att hålla en hög nivå. Du har ju en yrkesstolthet som är viktig, inte bara för att man ska visa andra utan även för sin egen känsla.
När gjorde du senast en soloturné?
Jag gjorde några konserter våren 2011. Den var liten och det var inte så organiserat på det sättet utan det här är på riktigt ’Vid flygeln’ som den heter.
När du har valt städer och lokaler. Har du då tänkt på något speciellt?
Ja, lokaler som jag har trivts i. Den enda som är ny är Värnamo för där har de en så fantastik flygel har jag hört. De lokaler som vi kommer till, där finns det riktiga flyglar. Det har varit A och O. Jag har med mig lite andra instrument ifall det behövs. Jag kommer att lira i Skövde, Värnamo, Askersund, Kungsbacka, Uddevalla, Lerum och Stockholm.
Komme det vara en helt instrumental konsert eller kommer du sjunga också? (Du har varit med på TV och sjungit.)
Det är möjligt att det kommer in någon låt med sång i också.
Vad har du gjort under pandemin?
Jag har övat, umgåtts med min familj, fått bonustid med ungarna som har bott hemma från att tidigare ha flyttat ut. Fullständig chock. De flyttade ut 2019 till Mars 2020, det var helt konstigt. Vi har fått bonustid med dem. Sedan har jag lärt mig att inte stressa. Jag tycker att det har varit ganska skönt, även om jag älskar att flyga, så mår kroppen bra av att det inte har varit några jetlag-resor på ett tag. Nu känns det bra. För några år sedan satt jag och pratade med några kompisar. Tänk om man kunde få ta en paus. En av vännerna sa att det aldrig kommer att gå eller att hända. Nu kom den även om den var ofrivillig. Jag tycker att det har slagit åt helvete för hårt mot kultur och sport, på ett sjukligt dumt sätt, men bortsätt från det så …. Det som har varit jobbigt är att jag vet att många har fått byta jobb, några har inte klarat sig för de har inte fått bidrag och så vidare. Det är den trista delen av allt det här men rent emotionellt och sånt som fasta mattider. Bara den grejer är fantastisk, inte bara att man slänger i sig en korv klockan två på natten till att man äter på riktigt. Det är bra.
Har pandemin påverkat din musik?
Jo men lite. Den musiken jag släppte nu senast kan nog spegla lite hur det har känts. Det gör det indirekt.
Har du utvecklats så att du har fått en annan stil eller liknade?
Nej, ingen annan stil utan snarare har jag blivit bättre på att spela och jag har haft tid att få tolka musiken så den har blivit mera personlig. Men jag har inte ändrat musikstil på det sättet.
Kommer det ett album?
Jag har släppt sex låtar. Jag tänker inte släppa ett album innan jag har 8-10 låtar. Sedan är tanken att vi släpper noter hela tiden till de här låtarna. Jag har en dröm om att göra det här som symfonimusik. Att spela in alla de här styckena med orkestrar. Egentligen är det kanske den grejen som jag känner att jag behöver göra för min egen skull. Det är ganska smalt egentligen men det bryr jag mig inte om för det är viktigt. Jag känner själv att det här är en otroligt viktig resa för mig att göra. Att man är ärlig mot sig själv om vad man verkligen vill göra. Det här som jag släppte nu och som jag kommer göra på turnén är verkligen från hjärtat. Annars hade jag aldrig gjort det. Man ska alltid, när det gäller musik så ska man vara ärlig mot sig själv. Om man försöker kopiera vad alla andra håller på med. Det håller i en turné, max. Sedan är du ute. Du måste dessutom skapa något som du själv är stolt över för att känna: skit, det här är bra och det här är jag, det är som med Rhapsody, det var ingen som trodde på det över huvud taget i början. Det kom ingen publik 1989. Det har blivit en stor succé genom åren.
Dina fans som följer dig. Du gör så bred musik, allt från klassiskt till rock och pop, solo till stor orkester. Följer de med dig hela vägen eller stannar de vid någon speciell genre?
Jag kan inte svara på det riktigt men det är många som tycker att det är kul. Det är roligt att det händer något. Musik för mig är så mycket mera. Det är skapande, att göra saker med händerna. Jag kan inte svara men jag får mycket tummar upp och att de tycker att det är kul. Det är jag tacksam över.
Vad har du för drömmar och framtidsplaner?
Jag har en, vi ska testa att göra ett TV-program. Inte för TV-kanaler utan för Void. Vi ska göra en hemma-hos-konsert. Vi kommer spela in det hemma i huset med kameror, mickar och två artister Hemma i vardagsrummet. Det ska bara vara musik, prat och väldigt avspänt. Ungefär som att man har blivit hembjuden till mig. Den känslan gillar jag. Jag hade tänkt att göra det i en studio men det har redan gjorts. Vi gör något annat i stället. Det är också något som har kommit med pandemin, allt behöver inte vara skitstort hela tiden utan det kan få vara mera nära och intimt i liten skala.
Hur mycket låtar kan du i huvudet, hur stor repertoar har du som du kan utantill?
Ganska mycket. Det är därför jag övar så mycket, för att ha den stora reportoaren och att kunna sätta mig och lira. Du ska kunna ha en så hög lägstanivå så att du ska direkt kunna gå in på scen och göra en konsert. Då är det på riktigt.
Rhapsody In Rock Dalhalla 2021 Fotograf Camilla Käller
Hur länge till önskar du att Rhapsody in Rock ska kunna leva kvar?
Jag har inte ens tänkt på det. Så länge det är kul. Jag är väldigt disciplinerad men en del är duktiga och gör 5-årsplaner. Jag vill inte ens veta den grejen. Jag vill att det är öppet. Sedan kanske man kör nästa år eller något år så gör man ännu mer. Jag vet inte. Det har också att göra med vilka artister som kommer in eller så blir det att jag åker bara själv. Jag är inte låst någonstans i tanken att det måste vara på ett visst sätt. Nu gjorde jag nyligen ett jobb med Sonja Aldén. Det var fantastiskt kul. Det är kul att hitta nya artistkombinationer. Jag har hittat en operasångerska som heter Julia Cubo som är fantastisk hon bor här i Stockholm. Det är riktigt bra.
Vill du göra mer klassiskt?
Nej, inte mer. Det är det här jag alltid har gjort. Jag har lirat med operasångare. Det här är lite kul för att jag älskar när folk frågar: vad är din stil. Jag svarar: det är musik! Min stil är musik. Jag vet hur svårt de har haft det att sätta, när det var skivförsäljning med fysiska plattor, Rhapsody. Var ska det sättas, vart skall den stå i skivaffären?? De hade ingen aning för det går inte. Jag älskar det för att det är för mig ett sjukt smalt tänkande om du måste kategorisera musik. För mig är musik universalt.
Var det tanken när du skapade Rhapsody in Rock att du ska vara den enda som kör en konsert där du inte frontar artister utan att artisterna är hemliga in i det sista?
Från början hade vi inga artister alls. De första två turnéerna fanns det inte en enda artist. Då var symfoniorkestern artisten, dvs alla vi på scen. Det var en ren slump att det blev sångartister, det var inte tänkt så utan det var nog under Vattenfestivalen 1993 eller något sånt som vi tog med två gäster. 1998 när vi höll på, då var bland annat Björn Skifs och Jill Johnsson med, då blev det mer. Sedan dess har det varit artister och sång med men det behöver inte vara så. Vi var bland annat i Kina. Det var inga gäster där utan jag körde själv. Med eller utan sånggäster, det spelar ingen roll.
(här blir vi avbrutna i intervjun av Roberts fru Maria Wells som bjuder på fika med go’bulle och kaffe, Robert äter en energibar, själv mumsar jag i mig den godaste bullen jag har ätit)
Om man ska bjuda dig på fika vad får jag bjuda på då?
Då ska man bjuda på bagel med lax eller något liknade. Det gillar jag. Jag gillar inte tårtor, kanske smörgåstårta. Jag tror att jag fick så mycket när jag var liten. Jag var ganska kraftig när jag var liten. Min mormor gödde mig med bakverk och hembakat så jag fick min beskärda del. Däremot bakar jag bullar. Det har jag gjort en gång per år sedan 2008. Då bakar jag ett berg av bullar, amerikan size kanelbullar. Våfflor tycker jag också om.
De här nya låtarna som du har kommit ut med nu. Hur lång tid har det tagit att skriva dem?
Jag skulle nog säga två veckor från och till. Ibland längre. Jag brukar alltid få ett tema (i mitt huvud )och så spelar jag det, sedan sparar jag det någon dag så jag skriver inte klart den på tre dagar. Jag kanske skulle kunna göra det men jag nöjer mig inte med det. Jag spelar in, går tillbaka och lyssnar. Nu håller jag på med ett stycke som jag spelade in mars 2019. Jag lyssnade på det och var inte nöjd så nu gör jag om den. Det är som att måla en tavla, man vill vänta och se så man är riktigt nöjd. Du kan hålla på i all oändlighet men man känner i kroppen att nu är det bra. Vissa Rhapsody-låtar har tagit 3-4 månader ibland. Den snabbaste jag har skrivit var ’China Moon’. Då fick jag nästan låten direkt till mig när jag hade varit på Kinesiska muren. Rhapsody 2 kommer jag aldrig att glömma. Då gick jag in på Stockmans varuhus i Finland och shoppade. Plötsligt bara får jag låten i huvudet och springer till deras pianoavdelning som de hade då och gör klart den. Jag gjorde i alla fall klart temat så att jag kom ihåg det. Jag hade ingen diktafon. Det var helt sjukt. Jag går på ett varuhus och jag bara måste få tag på ett instrument. Det har ofta varit så, sitter i turnébilen, suttit och övat, sprungit på gymmet. Då kommer idéerna. Det är sällan idéerna kommer när de är lämpliga att komma. Som många göra så sätter de sig vid sitt instrument för att skapa. Det kan inte jag. Det kommer inte alls. Det är extremt sällan det har kommit något av det utan snarare när jag inte lirar så kommer musiken till mig. Då springer jag till pianot. Det är jättemärkligt men jag beundrar dem som säger att de ska sitta och komponera. Öva är en grej, det kan jag göra i timmar.
Vilken av de här nya låtarna är du mest nöjd med och ligger dig varmast om hjärtat?
Av de sex som jag har släppt så har alla sin egen del. Jag kan inte säga det. Jag vet inte. När jag spelar en så tycker jag att den är bäst just då. Så spelar jag nästa så är den bäst. Den första jag skrev ’Window to the past’ har inspirerat vidare till att skriva. Jag är faktiskt väldigt nöjd med den senaste. A MIsty Morning
De här låtar som du har gjort nu tycker jag är väldigt meditativa…..
”Det är menat. Det ska vara reflektioner”.
Nästan lite åt filmmusik hållet mer än klassiskt?
Ja, kanske. Jag hoppas innerligt att unga ska tycka att det är kul om ett tag att spela dem. Jag ger ut not också. Det är jag noga med att ge ut exakta noter som ser ut som klassiska noter som de kan ladda ner.
Rhapsody In rock Dalhalla 2021 Fotograf Camilla Käller
Hur ser klassisk musik ut idag jämfört när du började spela piano? Är det någon förändring, något nytt?
Jag tror att, det är lite därför jag skriver musik: för att de ska komma nyare pianomusik. Att det ska hända någonting. Att man inte bara spelar Für Elise. Det kommer ta död på den till slut även om du får nya lyssnare. Det finns hopp och det finns duktiga ungdomar. Jag är så stolt över Alice [Power] nu som har börjat i Paris på värsta skolan. Det finns fortfarande de här riktigt seriösa som inte lägger av utan vågar ta steget ut. Jag hoppas också på att man vågar spela mera på gehör och inte bara efter noter. I min värld är det vansinne att låt en ung människa bara spela efter noter. Du måste lära dig ditt instrument, ett gehör, och skriva egen musik. Vad är det för vits att bara spela andras musik? Man får inte glömma bort att allt som var igår är nostalgi. Skapa något själv i stället. Det är svårt att misslyckas med en inspelning av en orkester om du har ett verk av Beethoven som är så formidabelt arrangerat, eller operamusik som är så fantastiskt skrivet. För mig är Chess som modern opera. Det är jättefint arrangerat. Det måste komma mera i den stilen. Det är Benny Andersson ett lysande exempel på, han kan inte läsa noter men skapar fantastisk musik. Jag läser noter som jag läser böcker. Det måste jag kunna om jag ska kompa en operasångare. Då måste jag vara blixtsnabb. Jag tycker att det är kul med notläsning och jag läser snabbt.Men man måste också kunna spela på gehör.
Finns det till slut något du vill säga som jag inte har frågat dig?
Jag kan inte nog poängtera att tala om hur sugen jag är på att åka ut och lira och spela på den här solo turnén.
På Scen tackar för en mycket trevlig pratstund. Nedan kan du köpa biljetter och se turnéplan, klicka på länken för turnéplan: Rhapsodyinrock.se
Intervju: Camilla Käller
Text: Patrik Laijronsdotter
Foto i Dalhalla Camilla Käller
Pressbild foto vid flygel: Jimmy Fogelström