Foto Kajsa Stiller
Thomas Liedström är född i Alingsås och växte upp där med tre systrar, mamma hemmafru och pappa musiker. Jag hade musiken i blodet redan från början. Jag har hållit på med musik sedan tonåren. Musicerade ganska sent, från 15 år till jag fick barn. Mycket livespelningar på mindre ställen och förband. Vi släppte en singel med ett rock/reggaeband som lyckades få en låt på svenska topplistan. Det gav en hel del förbandsjobb till Ebba Grön, Dag Vag, Mickael Wiehe och andra band. Vi hette ’Röda Kvarn’. Anledningen till att vi hette ’Röda Kvarn’ var inte att vi var (politiskt) röda utan att de lade ner vår biograf hemma. Vi ville hedra den så vi skrev en låt som heter ’Vår stad’.
Inspirerades av dem vi var förband till.
Thåström har jag följt sedan tonåren. Han finns med bland de som jag gillar. Jag gillar de svenska artisterna. Allt från Bellman och framåt som exempelvis Magnus Lindberg, Mats Ronnander, Plura och Ulf Lundell. En stor förebild som jag har är Cornelis Wreesvijk. Jag har spelat med Jack Wreesvijk redan som tonåring så gillade jag Cornelis. Det finns många som man egentligen gillar. Jag har hunnit bli några år sedan den tiden men mycket av stilen i musiken sitter kvar från förr. Jag har med mig mina rötter från den tiden och fört in det i nutiden.
Ny singel och album.
Jag har släppt en ny singel nu ’Då kickar sjunde himlen in’. Tanken är att jag ska komma med album nummer två. Detta är inför ett album som ska komma i höst. Det kommer några singlar fram till dess. Jag hade också egentligen tänkt att göra lite ströspelningar. Jag hade en spelning med Dan Hylander. Det blir nog nedlagt så man får nöja sig med lite radiospelningar och hålla sig lugn. Kanske satsa på det när albumet kommer. Hoppas på att allt med Covid-19 är över då. Man får ta det som det kommer. Jag hoppas på att det blir en liten turné när albumet släpps.
Musikbranschen lockar.
Jag har ett yrkesliv bakom mig där jag har jobbat med ungdomskultur och musikutbildningar men även på skivbolag. Sedan när barnen blev stora så fanns musikintresset kvar. Det fanns ett tryck kvar i att skriva musik. Det är det roligaste som finns. Man kan säga att jag tog en väldigt lång time out men det fanns grejer kvar att uttrycka och berätta. Det är historien som binder ihop det hela. Jag spelar lite nu.
Musiken kommer till mig.
Jag skriver på det gamla sättet även jag skriver digitalt så är det den gamla metoden jag använder. Jag är gitarrist i botten. När jag sätter mig ner och kopplar av så har jag oftast gitarren. Det ”bara” kommer när jag sätter fingrarna på gitarrhalsen. Är man i en glad sinnesstämning så blir det lite gladare låtar. Är man i ett lite lägre register så blir det lite mer melankoli som kommer ut. Det kommer hela tiden och sedan beror det på vad det är för sinnesstämning vad som kommer ut i form av text och musik. Som exempel, jag jobbade som kulturchef i Värmland. Bodde i Gustav Frödings hus, Frödinggården. Man kan säga att jag bodde i ett museum, det var lite museiutställningar där. Jag hade inte hållit i gitarren på många år. På något sätt så jag gillar Gustav Fröding. Det var som en liten uppenbarelse att Gustav Fröding tyckte att jag skulle skriva något om ungdomen och kärlek. Då skrev jag ’Inget är vackert’. Den knyter an till ungdomstiden på något sätt. Det blev en nystart på min musikkarriär nummer 2.
Jag skriver musik för att:
Alla människor har ett kreativt behov att uttrycka sig på något sätt. Jag hade det ganska tidigt redan fast jag inte visste om det. Det var att skapa nytt, lösa problem. Det tror jag har följt med mig ända sedan barndomen. Jag kan nästa komma ihåg det från när jag satt i sandlådan, vilja att bygga städer och såg till så de fungerade. På något sätt har det blivit samma sak för mig, det.har blivit ett skapandebehov. Har jag börjat med något så måste jag fortsätta och skapa färdig, göra nytt och lösa bekymren. Det är väl ett inneboende skapandebehov som är större hos låtskrivare än hos andra. Det är i alla fall så hos mig. Min första låt skrev jag vid 15 års ålder ungefär. Det var någon kosmisk liten berättelse typ ”Luta dig tillbaka, glöm bort besvären. Vi tar dig med på en resa tilldrömmens land. Spänn fast livlinan för nu lämnar vi planeten jorden.” Universum intresserar mig. Det finns väl något existentiellt i det fast jag inte hade någon aning om det då.
Det svenska språket tilltalar mig.
Jag gillar våran lilla melankoli som vi har i vårt svenska musikarv. Jag för den vidare. Jag tror att många skriver på engelska för det förpliktar inte så mycket. Man kan gömma sig lite. Jag har skrivit en del på engelska också. Med svenska språket är det något speciellt med. Man får tänka efter. Ibland kan kanske texterna upplevas som lite kryptiska men det är väl en del av konsten. Jag tycker också att det blir mera personligt när jag skriver på mitt eget språk. För de som är tvåspråkiga så är det säkert inte så. Men för mig är det definitivt så att det blir mer personligt på svenska. Jag tror också att det blir mer schablonmässigt när man skriver på engelska. I det svenska språket kan man ta ut svängarna lite mer.
”Då kickar sjunde himlen in”
Text Patrik Laijronsdotter och Camilla Käller
Foto Kajsa Stiller