På Scen träffar recensenten och krönikören Jan-Olov Andersson på Aftonbladets kontor en kall vårdag. Jag fick en trevlig pratstund med honom och ställde några frågor. Han finns flitigt med i Nöjesspalten där han ger oss tips om vad vi ska se på för något inom teater och film.
Vem är Jan-Olov Andersson?
Jag har jobbat med nöje och kulturjournalistik i hela sitt liv. Skrev först om popmusik sedan film, teater och litteratur.
Ville du bli journalist, recensent och krönikör från början eller var det något som du halkade in på?
Jag ville bli popskribent som Mats Olsson på Expressen.
Då är du ganska nära drömmen?
Absolut. Det började med att jag kom in på journalisthögskolan när jag var 21 år. Då flyttade jag till Stockholm från Linköping. Journalisthögskolan var fyra terminer med praktik den tredje. Den gjorde jag på Expressen på nyheter, sport och nöjesredaktionerna. Då satt jag mittemot Mats Olsson.
Så du fick lite guidning och vägledning av honom?
Absolut. Jag skrev om nöjen och musik och gick inte sista terminen på högskolan så jag är inte färdigutbildad. Jag fortsatte att jobba på Expressen tills att jag slutade efter 11 månader på grund av att de hade anställningsstopp. Då fick man jobba i 11 månader, så är det delvis fortfarande för att slippa anställa. Efter det började jag på Aftonbladet. Där blev jag kvar och är fast anställd. Jag har varit här sedan dess.
Jag var tjänstledig och jobbade på SVT under några år i slutet av 80-talet början på 90-talet men annars har jag varit kvar här och trivs.
Vad vet vi inte om dig?
Vilka svåra frågor du ställer. Mina fritidsintressen är också mitt jobb. Jag har har sådan tur att jag får ha det som mitt jobb. Om jag hade velat så hade jag kunnat gå i pension för tre år sedan men det vill jag inte i och med att jag trivs med att jobba och att jag ändå hade fortsatt att konsumera, inte musik i första hand men film, litteratur och teater. Då kan jag lika väl fortsätta jobba och få betalt för det. Det är mina fritidsintressen förutom att hänga på min stamkrog och ha kul där och att umgås med barnen.
Vilket är ditt största scoop?
Jag vet inte om jag har gjort något stort avslöjande. Jag har inte jobbat med grävande journalistik på det sättet utan det har väl mer handlat om att göra så bra grejer som möjligt. Jag får träffa många personer på exempelvis filmfestivaler, men jag är inte ensam om att få göra intervju med dem så gäller det att göra den bästa intervjun med den personen.
Vem har du varit mest star strucked på som du gjort intervju med?
Woody Allen, kanske för att jag verkligen älskar hans filmer och jag har träffat honom fyra eller fem gånger. Det kanske roligaste mötet var med Malcolm McDowell, han som spelade huvudrollen i A Clockwork Orange, som jag tycker är en av de tre bästa filmerna som någonsin har gjorts och varit lite besatt av ända sedan jag såg som 15-åring. Den har jag sett om många gånger. I början var det svårt att se den för video fanns inte som idag och Stanley Kubrick förbjöd den från visning ett tag. När den väl kom ut så har jag kunnat se den utan problem. Honom har jag träffat några gånger. Första gången var roligast därför att då var han med sin dåvarande hustru Mary Steenburgen som hade huvudrollen i en film som tävlade i Cannes. Han var med i filmen i cirka en minut. På den tiden var det vanligt att man hade pressluncher på stranden och de kunde vara i flera timmar. Nu har det begränsats. Då visste jag att han skulle vara med där och jag frågade om jag fick sitta mittemot Malcom, jag behövde inte sitta nära Mary för henne skulle jag träffa för en intervju dagen efter. Malcom var bara där som medföljare. Han kunde inte ana att hans skulle få A Clockwork Orange’s största fan mitt emot sig. Det hade han inget emot. Vi satt och drack rosévin i två timmar och blev lite fulla. Han berättade underbara historier från inspelningen av filmen.
Vad går du igång på vad det gäller kultur, vad är det som gör att just det får högsta betyget?
Det måste vara något som jag blir väldigt berörd av. Det blev jag till exempel när jag såg ’Så som i himmelen’, Kaj Pollacks film, som visades på Malmö Filmdagar när den fanns. Det finns inte längre. Då bestämde vi, det var kanske två veckor innan filmen hade premiär men då bestämde vi på Nöjesredaktionen att vi recenserar den redan nu som en start på den svenska filmhösten. Det startade med fem plus. Det tyckte inte alla så det blev liv direkt. Det finns lika många som hatar den filmen precis på samma sätt som vi som älskar den. Jag har sett musikalen men det var inte jag som recenserade den. Jag hade satt fem plus på den också. Jag tycker att det också är fantastisk.
Vad är det senaste du har sett och satt en femma på?
Det är, jag såg den inte när den hade biopremiär, ’The Banshees of Inisherin’ som går på DisneyPlus nu. Senast på bio var ’Holy Spider’ som jag tycker var otroligt stark och spännande. Jag har ett litet extraintresse av filmer om Iran för att jag var ihop med en kvinna från Iran under några år. Då lärde jag mig mycket om landet.
När det gäller teater tycker jag att riktigt bra teater är nästan bättre än riktigt bra film för att det är levande. Dålig teater är sämre än dålig film för att man blir så uttråkad och man bara sitter och vill att det ska ta slut. Ibland lider man med skådespelarna att de ska behöva stå på scen och säga de där replikerna och dessutom att de vet att de behöver spela det flera gånger. Om det inte riktigt dåligt för då läggs det ner med en gång.
Har du någon gång gått mitt i något som spelats live?
Nej inte när jag jobbar även fast jag har haft lust några gånger. En av få gånger jag har lämnat var på Dramaten och en Bergman-pjäs. Det var privat och säkert för30 år sedan. Senast riktigt bra på teater var Stadsteaterns ’Alltid vara vi’. Den recenserade jag inte.
Vem drömmer du om att få intervjua i framtiden?
Svenska kan man få göra intervjuer med de flesta. Thåström skulle vara kul att få prata med.
Är du ett Thåström-fan?
Ja det är jag väl. Jag tycker inte att allt han har gjort är fantastiskt men mycket är väldigt bra. Det vore kul för han gör inte intervjuer. Lars Winnerbeck gillar jag mycket också så intervjua honom skulle jag vilja göra. Jag har pratat med honom för han går på samma krog som jag men han gör inga intervjuer. Jag har nyligen intervjuat Plura. För mig är Eldkvarn Sveriges bästa band som funnits. När det gäller utländska så är sådana som inte gör intervjuer som Jack Nicolson intressanta.
Är det just för att de inte gör intervjuer som du vill göra det eller för att du är genuint intresserad av personen?
Det är en mix av det såklart. Ska man ta någon som teoriteskt sett är möjligt att intervjua så Allegando Gonsalez Inalito som jag tycker bara har gjort fantastiska filmer utom den senaste som var en besvikelse, ’Bardou’. Honom är det möjligt att få träffa i samband med lansering av filmer men då en gruppintervju på 20 minuter under en filmfestival. Honom skulle jag kunna sitta och prata med.
Hur stor betydelse tror du att en recension har?
Allt mindre för var dag som går eftersom sociala medier spelar så stor roll. Idag läser inte folktidningar. Häromdagen när jag satt på tunnelbanan så var det någon som började prata med mig. Frågade om det är jag som skriver om film i tidningar. Så vi satt och pratade om film några minuter. Det är mycket mer ovanligt idag att folk känner igen mig. Han som jag pratade med var kanske 45 år. Det är inte många ungdomar som läser recensioner i tidningar. En har jag mött, sångaren i Hov1 som kände igen mig. Min dotter som älskar Hov1 kunde inte vara med på Rockbjönsfesten för att hon var utomlands. Hon undrade om jag kunde fixa en hälsning till henne från dem. Så jag plugga på och kollade bilder på vem som var vem. Jag kunde nästan inget om dem men han heter Ludwig Kronstrand . Så jag gick fram till honom och sa att min dotter älskar er och han säger ’Det är du som skriver om film i Aftonbladet’.
Händer det att folk kommer fram till dig och har åsikter om det du har skrivit?
Ja, det händer. Det är vanligare att det är gubbar i min generation än att det är yngre personer.
Hur tar du det, det kan vara både bra och dåliga saker du får höra?
Det är de positiva som kommer fram och säger något. De negativa skriver ilskna mail. De vågar inte ta det ansikte mot ansikte. När jag skrev om popmusik kunde det hända att någon full artist kom fram ibland.
Blir någon besvikna om du gör en sågning? Är det svårare att skriva recensionen om personer som du känner?
Ja det är klart att det är. Man tänker efter lite extra och försöker att skriva så man inte sårar folk. Om vi tar teater där man vet att skådisarna ska fortsätta att spela pjäsen eller musikalen, så tänker man lite extra. Är det en biroll så kan man strunta i att skriva om den såvida den inte är jättekänd eller tillför något extra. Jag förökar att inte skriva så elakt. Då kan man hellre låta bli att nämna det.
Du har nämnt mycket av vad du gillar inom musik. Om vi pratar om vad som är på scen vad gäller teater och liknade. Vad gillar du bäst; musikal, drama, komedi, stand up?
Stand Up ser jag inte så mycket. Det finns så mycket så jag vet inte var man ska börja. Man missar säkert väldigt många begåvade stand up-artister i början av sin karriär. I och med att vi inte skriver om det så ser jag inte så mycket. Det har blivit så att jag får recensera sådant som verkar tillhöra nöjesredaktionen och inte kultur.
Vad är skillnaden på ’nöje’ och ’kultur’?
Nöje är sådant som folk blir underhållna av och allt annat är kultur. Det absolut bästa jag har sett på en scen på den senaste halvåret är Lars Noréns uppsättning på Stadsteatern ’Tiden är vårat hem’. Det är 3 timmar 40 min elände. Den handlar om en familj som samlas på ett sommarställe och alla mår dåligt, är skoklister och försöker lura varandra och allt vad det nu är samtidigt som det är enormt roligt med fantastiska replikskiften och väldigt underhållande. De här nästan fyra timmarna flyger i väg fort. Sådant skriver jag inte om utan jag skriver mera om musikaler och farser som nöjesredaktionen får ta hand om. Det hänger delvis ihop med att tidningrna vill ha ut det snabbt. På kulturen tar det tid innan de har grubblat klart och det hamnar i tidningen.
Kulturen är det vad som i vardagsmun kallas ”finkultur”?
Ja det kan säga. Som Operan, Dramaten med mera.
Finns det någon rolig episod som du har varit med om och vill berätta om?
Jag tyckte det var väldigt kul att träffa Salma Haiyic första gången. Dels var jag bedårad av hennes skönhet och hoppades att hon skulle vara trevlig. Det här var när hon var väldigt ny och inte hade fått sitt genombrott. Hon var i Cannés för en Mexikans film som ingen brydde sig om riktigt. Hon hade en roll i en liten amerikans film också. Jag kommer ihåg att jag träffade henne två gånger. Hon var modell också för bikinis för ett svenskt företag. Hon vill säkert inte prata om det tänkte jag, men jag måste ändå fråga om det. Då visade sig att hon inte visste att det var ett svenskt företag och hon började berätta om hon tackat nej några gånger. De höjde ersättningen hela tiden och hon fick ta med sin mamma till den här exklusiva ön. Hon tyckte att baddräkterna och bikinisarna var snygga och till slut tackade hon ja. De hade en jättetrevlig vecka när de tog bilderna. Hon var stolt över det, vilket var oväntat. Det slutade med att någon tog en bild på oss tillsammans under intervjun. Jag ser lite ointresserad ut men Salma ser ut att beundra mig. Jag har träffat henne flera gånger. Hon har alltid varit trevlig.
Finns det någon som du har träffat och haft vissa förväntningar men det har visat sig att de inte varit som du har trott?
Rosana Arquette var jag förtjust i men de först två-tre gångerna jag träffade henne var hon ganska jobbig. Hon hade gjort en skräckfilm så hon hade med sig ett medium som la sig i hela tiden med Rosannas goda vilja. Jag kan säga att jag inte tror på övernaturligt alls så det blev en väldigt dålig intervju. Hon var rätt så konstig. Senaste gången hon var i Stockholm fick hon ett hederspris på Stockholm Filmfestival. Då var hon väldigt bra och pratade. Hon är en av de som har blivit utsatt av Harvey Winsten och ville gärna prata om det och väldigt detaljerat. Det var en bra intervju. Natacha Satinsky var en sådan där gammal favorit som jag inte träffade förens för några år sedan i Venedig. Det var om en dokumentärfilm om en filmfotograf, Bobby Miller, som hon hade jobbat med. Hon var bara konstig. Det går inte att säga annat än att hon var konstig och underlig.
Hur mycket film ser du på en vecka?
Tre-fyra i snitt
Hur mycket teater går du på en månad?
Förutom sådant som jag skriver om så går jag nästan på allt som Stadsteatern har. Något jag tänker köpa biljett till är M/S Tiamantti av Nina Wähä och Anna Takanen. Det är Ninas hennes första pjäs. Jag gillar Ninas böcker väldigt mycket. Den handlar om tre finlandssvenska kvinnor som åker på en fyllekryssning mellan Sverige och Finland.
Hur tycker du att kulturen, både inom film och på scen, var när du började skriva jämfört med idag? Hur tror du att det kommer att se ut i framtiden?
De recensenter som går inom kulturen är lite som en skyddad zon känns det som är där dras det inte ner på. På Nöjesredaktion är det tvärtom, där det dras det ner väldigt mycket. Nu tillhör jag inte nöjesavdelningen utan printavdelningen det vill säga papperstidningen, så jag skriver i första hand till papperstidningen. Allt jag skriver går även ut på nätet. På siten är man tämligen ointresserad av recensioner därför att det klickas för dåligt. När man skriver om film, fars och musikaler så får man slåss för att de ska tycka att det är värt att vi ska skriva om det. Papperstidningen kommer inte finnas kvar i all evighet. Säg att den inte finns. Vår tidigare chefredaktör, Jan Helin, som jag inte alls gillade. Han spådde papperstidningens död 2017. Så blev det inte men den kommer att försvinna. Det går åt det hållet. Finns de kvar om fem år? Ingen vet riktigt. Vi har slagits för att ha ett uppslag i tidningen med filmrecensioner och att vi gör stora saker på musikaler och farser och den typ av teater som tillhör nöjesredaktionen. Vi i papperstidningen bestämmer vad vi vill ha på sidorna. Det är inte nödvändigtvis samma som är på siten, där är det en annan chef som bestämmer. Det ska vara mycket klick om det ska publiceras online. Jag hävdar att det hänger ihop med hur man lanserar det på siten. I en tidning och du bläddrar upp recensioner. Antingen så läser du eller bläddrar vidare. På siten hänger det på om du lägger det långt upp eller långt ner eller om det samlas som ett paket. Vi har en bra webbredaktör nu som gillar film så allt är samlat nu. I framtiden kommer det att bli svårare och svårare att få recensioner och att få folk som skriver om det. Det finns ingen som enbart har titeln ”Recensent”. Jag gör massor med intervjuer och reportage. Det är det jag ägnar mer tid åt egentligen.
Ser du på film hemma för att slappna av?
Det händer absolut och TV-serier. Förr var det jag som var ledande TV-skribent på tidningen. Då skrev vi dagliga Tv-recensioner. Det togs bort för cirka fyra år sedan av besparingsskäl. Vi fick extrabetalt vi som skrev om TV på kvällarna även om man kunde se programmen i förväg. Vi var några som gjorde det. Orsaken till besparingen var att ingen läste det på nätet. Det berodde på att de inte la upp det på något vettigt sätt på nätet, det gick inte att hitta. Då är det självklart ingen som läser det. Då såg jag mer TV än vad jag gör nu. Jag skriver även i TV-tidningen, som fortfarande har en påfallande hög upplaga för att vara en bilaga. Den går även ut tillsammans med ett antal landsortstidningar. Mina föräldrar som bor i Linköping har Östgöta Korren. De lägger till lite på prenumerationen så får de Aftonbladets TV-tidning varje vecka. Så är det med flera tidningar. Det motsvarar cirka 40% av min arbetstid. Att jag tipsar om filmer som går på vanliga TV-kanalerna, fem filmer varje dag. Samma för streamingtjänsterna och kabelkanalerna. Jag skriver också en krönika i veckan om något aktuellt TV-program, oftast om något som kommer. Jag ser TV på så sett men annars ser jag mest på filmer på förhandsvisningar. De mindre bolagen är vänliga och skickar länkar så jag se online. De stora får oftast inte det. Hemma blir det att jag ser TV-serier som jag vill se som Succession, White Lotus och liknade.
Tycker du att det har blivit lättare eller svårare att skriva mot när du började, jag tänker på hur mentaliteten är och har utvecklats?
Det är lättare på så sätt att ju mer man gör, desto bättre blir man. Jag har aldrig lidit av skrivkramp. Jag är van vid att ka en deadline och då ska det vara färdigt. Även om jag har lång tid på mig att publicera en intervju med en artist så blir det ofta att jag sätter mig i sista stund ändå. Jag vet att nästan inget blir bättre av att jag sitter i två timmar extra och gör något.
Har språket blivit bättre eller sämre?
Det är inte så pass mycket bättre. Som idag när jag gjort en lång intervju med Plura där vi pratade mycket. Att skriva ut ett uppslag tar cirka tre och en halv timmar eller något likande, utan att räkna in transkriberingen. Den hade inte blivit bättre om jag hade suttit i åtta timmar. Det gäller att sortera bort och sedan bara att skriva. Det är något som man lär sig med åren.
Hur lång tid tar det för dig att skriva en recension?
Film kan det variera väldigt mycket. Där kan jag börja skriva den direkt när jag kommer till redaktionen men skriva klart den fyra dagar senare. Ibland ser man en film på festivalen i Cannes och skriver recensionen efter ett halvår. Vad det gäller teater så har vi andra pressläggningstider för papperstidningen. De skickas i väg redan 16:30 på eftermiddagen så en kvällsföreställning kommer in två dagar efter. Så då måsta man inte skriva direkt men jag är van att skriva direkt efter. Oftast slutar det vid halv elva på kvällen. Då ska det gå undan. Säg att jag har en timma och tjugo minuter på mig. Vissa saker kan man skriva i förväg som faktarutan, kanske till och med ha en liten del i huvudet om det är en version på något som du har sett tidigare som om en film har blivit en musikal. Det var värre när man skrev på maskin men nu när man skriver på datorn så kan man flytta om som man vill. I princip så börjar jag från inget och skriver på en timme tjugo minuter.
Tack Jan-Olov för en mycket trevlig pratstund.
Intervju Camilla Käller
Foto Camilla Käller
Text Patrik Laijronsdotter