Betyg: 
Det handlar om en dysfunktionell familj där den alkoholiserade och nedgångna mamman lämnat sina söner för en man. Tonårspojkarna bor i en ruffig lägenhet – utan pengar, mat och kläder – med sin misskötta hund Taliban. De tillbringar tiden med att titta på porr, spela tv-spel och slåss med varandra, något annat sätt att kommunicera känner de inte till.
En dag dyker en nyinflyttad grannflicka upp och vill ta hand om deras hund. Hon kliver in, tar plats och lyckas komma innanför skalet hos dem, låter dem förstå att det finns en annan verklighet, ett annat liv, utanför. Men något händer … ett ögonblicks verk, oväntat. Det ställer mycket på ända, inte minst känslomässigt. Slutet? Är det lyckligt? Kan det vara lyckligt?
Pjäsen är fruktansvärt tung, gripande och stark. Ändå finns det skiftningar i Längtan som gör att det som är mörkt blir en så stark upplevelse. Det här är bra regisserat och det blir aldrig överspelat eller för mycket av något utan det ligger en fin balans mellan manus och aktörerna på scen. Detta är kraftfullt berättat med fantastiska skådespelarinsatser som är klanderfria. Speciellt Alex Jubell och Filip Johansson som spelar de två bröderna är imponerande. Pjäsen tar tag om hjärtat från start och släpper inte greppet förrän lamporna tänds och det är dags att gå hem. Detta är en pjäs man inte bör missa.
TITEL: Längtan
REGI : Michaela Granit
MEDVERKANDE: Filip Johansson, Alexander Jubell, Maria Zakrisson Mortensson, Louise Ryme
KATEGORI: Teater, drama
LÄNGD: 2 tim 20 min inkl paus
PLATS: Playhouse Teater, Stockholm
PREMIÄR: 2018-02-21
RECENSERAD AV: Josephine Hoffmann
FOTO: Viktor Kjellberg
BILJETTBOKNING: Playhouse Teater