Peter Jezewski Intervju 2022

På Scen träffar Peter Jezewski som var medlem i the Boppers en fin sommarkväll vid Viskansparken utanför Sundsvall där han ska uppträda. Numera är han soloartist och i höst är han aktuell med en ny turné där även Donna Presley medverkar. (länk längst ned på sidan där du kan boka biljetter).

Vad har du gjort under pandemin?
Dels så satt jag och hade abstinens över att inte få vara ute och spela men jag tog också tillfället i akt och skriva lite musik och spela in en skiva. Det tar ganska lång tid att spela in en skiva. Under pandemin hann jag med det så inget ont som inte har något gott med sig.
Jag går på gym och så tränar jag karate. Det fick jag lägga av med båda två under pandemin. Jag var på några karatepass när vi var utomhus med stora ytor där man inte behövde vara så nära varandra. Gym slutade jag med och i stället tränade jag med gummiband hemma. Jag ville inte få Covid-19. Men jag fick det ändå i julas 2021. Då var jag sjuk i tre dagar. Jag hade 38,3 graders feber som mest också tappade jag smaken i två dagar. Då var jag helt isolerad hemma och skrev tre låtar.

Du har svart bälte i karate. Hur kommer det sig att du fastnade för just den sporten?
Ska jag vara ärlig så var det nog så att jag var en bråkstake när jag var i tonåren och ville bara bli bättre på att slåss. Det tog bara en månad så ändrade jag stil helt och lärde mig respekt och ödmjukhet i stället.

Är det karaten som har förändrat dig?
Ja det är det. Jag var ganska busig och det ändra mig totalt. Det höll jag på ända tills jag började med the Boppers, så jag höll på i cirka 4-5 år. När vi började med the Boppers så gick det inte att fortsätta med karate för bandet tog upp hela min tid. När jag slutade där tog jag upp karaten igen.

Tävlar du också?
Nej. Jag har svart bälte av 3e dan. Jag har varit på läger i bland annat Paris, Murcia och Okinawa.
Rock ’n’ roll och karate är två helt vitt skilda stilar.
Elvis Presley höll också på med karate [svart bälte 7e dan red anm]. Jag tycker att det är trevligt. Man kan vara lite äldre och hålla på med det. Man kör efter sin egen förmåga.

Du är förknippad med rock ’n’ roll. Är det ett medvetet val eller har det bara blivit så?
Det började med the Beatles jag gillar deras sound och melodier. De lirade mycket rock ’n’ roll och gamla 50- och 60-talslåtar innan de börja med sin egen musik. Jag gillade det direkt. Jag är uppvuxen med dem sedan kom the Hep Stars på 60-talet. Det gillade jag också. Hela popsvängen med the Hollies, the Shanes och the Hep Stars är bra. the Hep Stars var mina favoriter här i Sverige. Nu är jag kompis med Svenne Hedlund. Jag har vuxit upp med den stilen och hållit fast vid den under alla år.

I höst ska du åka ut på turné med Donna Presley. Är det en dröm som du har haft?
Det är Anneli Strands [hon gör smink och hår under turné och hon säljer även merch. Red anm.] förtjänst, hon gillar Elvis Presley. Men jag har varit på Graceland tre gånger. Jag har sjungit några Elvis-låtar och jag har fått spela med några av hans musiker. Det var kul.

Kan du berätta om den nya showen och varför är Donna Presley med i den?
Det går så mycket skrönor om Elvis Presley, folk som tror att de vet mera om än det ena och än det andra. Hon berättar det som är på riktigt. Hon har bott på Graceland med honom. Hon kommer även att sjunga några låtar. Showen kommer att vara längre och det kommer att vara flera klädbyten.

Appropå skrönor. Vad är den värsta skrönan du har hört om dig själv?
Jag har blivit kallad för nazist för att jag giggade för SD. Min pappa var med i andra världskriget och slogs mot nazisterna. Jag är inte nazist. Det är nog den värsta.

Hur tacklar du det?
Jag blir ledsen förstås när jag hör folk säga det. Det är inte mycket jag kan göra åt det.

Man känner igen din nya musik även om det är lite modernare toner i den. Är det ett medvetet val?
Man kan säga så här: det som jag tycker bäst om med 60-talet till skillnad mot dagens musik är att jag tyckte att det var så bra melodier. Musiken som jag skriver har oftast melodier. Dagens musik är oftast, baserad på loopar, rytmer och baskaggar. Det gillar inte jag. Jag gillar fina melodier. Om man har en producent som har ett modernt tänk så blir det det en blandning. Kanske ett modernare sound med en äldre stil på melodin. Det är så det går till. Jag skriver det mesta själv av min musik.

Vad skulle du ha gjort om du inte hade haft musiken?
Hade jag inte varit enögd så hade jag med all säkerhet varit långtradarchaufför. Jag älskar långtradare men jag får inte köra för jag ser bara på ett öga. Jag har lite syn längst ute på sidan av ögat men jag ser oerhört dåligt med det. Skulle jag bli blind på mitt friska öga så är det vit käpp som gäller. Det ögat som jag nästan är helt blind på är väldigt ljuskänsligt. Ögonlocken åker ner direkt när det är ljust. Jag kisar så pass mycket så därför har jag solglasögon.

Långtradarchaffis, varför har det varit en dröm?
King of the road! Det är stora häftiga bilar, man får vara ifred, spela den musiken man tycker om, ingen som tjatar på en. Jag gillar det. Första gången jag var i USA så stod jag vid en motorväg och bara tittade på långtradarna. Jag tycker att det var så läckert. Privat så gillar jag amerikanska bilar och motorcyklar. Favoritbilen är väl den jag har idag, en Mercury Cougar -68. Jag har två motorcyklar också.
Älskar friheten med motorcyklar. Frihetskänslan är outstanding och att känna fartvinden.

Vilken är den ultimata Rock ’n’ roll-låten för dig?
Det skulle kunna vara ’ Johnny B. Goode’ med Chuck Berry. Honom har jag spelat med. Det är nog den eller ’Blue Suede Shoes’ med Elvis Presley.

Du har hållit på länge inom musikbranschen. Kan du dela med dig av något riktigt trevligt minne du har?
Det finns massor. Något som var riktigt som man häpna och inte trodde att det var sant när jag var 22 eller 23 år och landade i Japan. Där står det hundratals fans med skyltar med texten ’the Boppers welcome’ och liknade. Då trodde jag nästan att vi var the Beatles. Det var häftigt. Det glömmer jag aldrig. Sen finns det massor med tillfällen med artister jag har spelat med.

Hur är relationen med the Boppers idag?
Det finns inte alls. Jag försökt att vi skulle göra något i år för det är 45 år sedan vi startade, om vi skulle göra ett jubileum iår. De hade andra planer så det blev inget. Det är lite tråkigt. Det var jag och Mats Lagerwall som startade bandet. Jag var med i 17 år. Nu har jag lirat längre utan dem.

Peter Jezewski i Viskansparken 2022. Foto Camilla Käller

Var kommer Jezewski ifrån?
Det är från Polen. Pappa slogs för Polen i andra världskriget. Jag är född i Sverige. Jag har bara varit i Polen två gånger. Jag spelade en gång -84. Då spelade jag med the Boppers och vi hade Robert Wells med oss. Det var var en stor festival som hette ’Sopot festivalen’. Det hade 500 miljoner TV-tittare. Det är öststaternas motsvarighet till Eurovision Song Contest.

Vill du åka tillbaka till Polen?
Ja det vill jag. Jag har släkt kvar där. Jag träffade några av dem 1984. Jag kan inte polska och mina släktingar kunde inte engelska. De fick inte lära sig det. Det var kommunistiskt då. Jag hade en tolk. Det var lite tråkigt. Det blir lite opersonligt.

Blev ditt liv som du drömde om när du var ung? Blev dina drömmar verklighet?
Ja det tycker jag. Det blev över förväntan. Jag trodde väl inte att jag skulle trilla dit på alkoholen. Tyvärr så gjorde jag det och drack mycket. Men nu har jag inte druckit på 9 år. Det känns bra. Annars är det över förväntan. Att man kan leva på sin musik så här länge är otroligt. Att jag har fått uppleva en massa grejer, turnérat i Japan och hela i Europa, spelat i USA. Det är jättebra. När jag var grabb trodde jag inte att jag skulle kunna leva på musiken. Det är helt fantastiskt .

Vad var det som gjorde att du började med alkoholen?
Jag började redan i 8-9 årsåldern. Då ville jag vara med de stora grabbarna. Det var helt klart anledningen: att jag skulle vara tuff. Sedan fortsatte det och en vacker dag så märkte jag att jag hade fastnat i skiten. Jag försökt på flera sätt i tolv år att sluta med hjälp av Antbus. [Antbus är ett avvänjingsmedel vid alkoholberoende red anm], möte med mera men inget fungerade. Men vi hittade ett hem som lyckades få till det. Det tog 12 år. Jag hade bara bestämt mig för att sluta det var inte någon speciell vändpunkt. Jag hade det jättejobbigt att hela tiden strida mot begäret. Kroppen (hjärnan egentligen) ville ha alkohol hela tiden. På slutet var det alkohol nästan varje dag. Det var hemskt.

Hur känns det nu när du varit nykter så länge?
Underbart! Jag fick ett nytt liv. Det var som att få vingar.
När du tänker tillbaka på när du jobbade och giggade med alkohol i kroppen. Är det skillnad?
Ja det är det. Nu går det mycket bättre att spela. Allt går lättare som att jag kan köra bil när som helst på dygnet. Det är ett helt nytt liv. Jag slipper brottas med mig själv om jag ska ta en öl eller inte.

Tycker du att har blivit bättre eller sämre?
Jag tror inte att det är så många musiker som dricker som det var förr. Däremot tror jag att många ungdomar stoppar i sig en massa piller och grejer. Om man läser tidining så får jag den uppfattningen. Det är inget som har intresserat mig, piller och liknade.

När födddes det musikaliska?
Jag började att klinka på pianot redan vid 6 års åldern. Vi hade ett piano hemma. Sedan blev det den kommunala musikskolan, jag stod framför spegeln och sjöng till the Beatles.

Vad drömmer du om i framtiden?
Att få fortsätta att spela. Jag har ännu inte skrivit min bästa låt. Den väntar jag på. Att få till den där låten, även om den inte slår så vill jag själv känna att den är wow och speciell för mig.

Vad tycker du är skillnade nu mot förr när du spelar?
Förr var det med livemusik. Nu är många som kommer med en USB-sticcka och uppträder singback. I vissa fall ren playback också. Jag är lite gammaldags och tycker att man ska framföra, spela och sjunga själv. Jag har inte förstått det här med DJ som drar tusentals pers. De kan fylla Globen. De kommer med USB-stickan i anläggningen och står bakom ett bord. Jag saknar och tycker att det är synd att folkparker har försvunnit. Det är en fin svensk tradition. Jag vill ha tilbaka det gamla på det sättet. Sedan fanns det mycket som kanske inte var bra på den tiden som att aga var tillåtet. Det är inte så bra. Jag fick själv stryk. På något sätt kanske man lärde sig lite respekt av det också. Det var en stor skillnad, gjorde man något fel så fick man en örfil men gjorde man något bra så fick man en belöning. Nu har det suddats ut och blivit lite mitt emellan. Man visade mera respekt för äldre förr också, det gillar jag.
Du pratade om alkoholism. Hur tycker du att det har förändrats med droger och alkohol i samhället och bland musiker.

När kommer dina memoarer?
Det var på gång me den bok förr men det rann ut i sanden. Det var en som skulle hjälpa mig men det rann ut i sanden sen har jag inte haft tid att tag i det. Jag behöver lugn och ro så kanske jag sätter mig ner igen.

Vilket var bäst, 50- elelr 60-talet?
60-talet tror jag. Hela den perioden från slutet på 50-talet. Efterkrigstiden när det fanns så mycket hopp och positiv anda. Det hände så mycket i utvecklingen, musiken, bilar och allting. Det kom väldiigt mycket bra musik då.