Ann Wilson, Tony Irving och Cecilia Lazar
Let’s Dance har dragit igång och skall underhålla oss i tv soffan under våren på TV4. Programmet är omåttligt populärt och är inne på sin 13e säsong. Programmet vänder sig till en bred publik och blandningen mellan allvaret i tävlingen och underhållningen är ett vinnande koncept. Det är inte alltid den som är bäst som får mest röster det vet vi sedan tidigare. Det gäller att förvalta sin tid i tv-rutan väl. Genom att publiken har halva makten avgör de ofta vem som får lämna programmet. Det handlar heller inte alltid om vem som är tekniskt bäst utan ofta ser man tävlande som utvecklats mest som får vara kvar bland de längsta.
Premiär programmet av Let’s Dance var av blandad kvalité både högt och lågt. Personligen tycker jag att det är roligast att titta just i början då skillnaden är som störst samt finalen när de är som bäst. Däremellan om ärligheten ska fram är det lite av en transportsträcka.
Juryn är också viktig det ska vara en lagom mix av snällhet och ärlighet ofta har vi sett att par som kanske inte borde ha varit kvar finns med länge då juryn har varit allt för hård. De har lärt sig med åren och jag kunde skönja att de var kanske lite ”väl snäll” emot några deltagare under första programmet. Men det är premiär och ingen åker ut så de ska inte heller vara allt för hård i sin kritik.
Claes Malmberg med danspartner Malin Watson lovade att skänka pengar till välgörenhet för varje kg han går ned i vikt.
Gustaf Hammarsten med danspartner Jasmine Takács bjöd på en het samba som juryn var lyriska över.
Jon Henrik Fjällgren var kanske den som överraskade mest.
Foto och text Camilla Käller.