Robert Hoffman. Rival Stockholm 2023. Foto Camilla Käller
På Scen träffar Robert Hoffman på hotel Rival i Stockholm veckan efter att han har haft sin release spelning för Särlorna och samtidigt firar 30 år inom sin karriär där han har delat scen med flera eminenta artister genom åren.
Vem är Robert?
Jag är 53 år och har jobbat med musik i hela mitt liv. Jag har försörjt mig som sångare sedan 1993 och då bestämde jag mig för att gå all-in. Jag hade ett band som hette Hoffman Cirkus vilket vi gör fortfarande. Först gjorde vi egna låtar sedan blev vi ett renodlat underhållnings och coverband. Vi fick en massa jobb, även utomlands.
Vi har jobbat mycket i det dolda, kompat många artister och så vidare så med åren har jag lärt känna många.
Är det ett medvetet val att jobba i det dolda?
Det har väl bara blivit så. Jag har alltid skrivit musik och haft ett behov av att uttrycka mig men jag har aldrig känt ”jag vill bli kändis” men jag har velat få folk att lyssna på min musik. Jag gjorde en platta 1998 (Du hör mig om natten) och det blev ändå mycket lyssningar på radio och några Tv-framträdanden.
Din musik, kan du beskriva den?
Ja, det är lite modern svensk vis-pop där jag försöker skapa spännande och även snygga melodier blandat med intressanta texter. Nu senast har jag skrivit en text till ’Särlorna’ tillsammans med Rasmus Lindvall.
Kan du berätta lite om den för den känns väldigt personlig?
Den är personlig på det sättet att jag hyllar 90-talet och Rasmus. Det är en låt tillägnad till honom. Jag känner att han är värd det. Han har varit Rob&Raz i 30 år och har gjort mycket för många artister.
Jag skrev först ”När fåglarna sjunger över stan” men Rasmus ändrade texten till ’Särlorna’ så vi har skrivit den tillsammans. Jag vill säga att det är en hyllning till honom på det sättet han jobbade när han var på Daily News och Berns och alla andra ställen han har varit på. Det handlar om att han går på en promenad och minns tillbaka hur det var då.
”jag trodde att det var en kärlekslåt till ditt livs kärlek”
Ja det är en kärleks låt på sätt och vis men mera som en hyllning till en fin vän. Spännande att den kan tolkas på så många olika vis.
Robert Hoffman med vänner på Scalateatern. Foto Camilla Käller
Hur känner du Rasmus Raz Lindvall?
Jag bodde i Sundbyberg innan jag flyttade in till stan för ett tag sedan. Vi träffades genom en DJ som heter Robert Broman som sammanförde oss och vi gör mycket saker ihop. Vi kommer göra fler samarbeten framöver.
Det är ett album på gång också?
Ja det är meningen. Jag jobbar på det nu i högsta grad.
Vad drömmer du om i framtiden?
När jag var yngre så drömde jag om stora saker men nu när jag är över 50 år så brukar jag säga att jag ska fortsätta att drömma om uppnåbara drömmar, det som faktiskt går att få till. Min dröm är uppnåbar och den handlar om att jag vill kunna åka runt och spela min musik. Det kan vara kyrkor, konserthus eller mindre miljöer. Jag älskar att få uttrycka det jag skriver om. Sen får man se vilken väg det plötsligt tar.
Är det svårt att gå från bakgrundsångare till frontman?
Jag kan säga, som har sjungit med många kända artister att jag inte ser mig som en bakgrundsman utan att när man sjunger covers så är det något man ska tolka. Jag kan gärna fortsätta att sjunga covers, det är jätteroligt. Covers är ett område och att sjunga min egen musik är ett annat område. Det är en väldig konkurrens där ute men jag ser det inte som konkurrens utan kör bara på. Det gäller att ta sin plats och hitta miljöer där jag kan jobba, kanske ett eget ställe som är rätt forum för min musik.
Var hämtar du inspirationen när du gör skriver din egen musik?
Jag har så många influenser. Jag är fan av Beatles, Bowie, Supertramps, Springsteen plus många fler. Jag tycker även mycket om jazz som för mig är mycket meditativt.
Jag gillar att se på blues och hårdrock live men lyssnar sällan på det i bilen tex.
När det gäller den svenska musiken måste jag säga att vi har en mängd fantastiska låtskrivare. Cornelis Wreesvik var tex en stor låtskrivare och Fred Åkerström var en fantastisk tolkare. I dagens moderna svenska musik så beundrar jag Lars Winnerbäck väldigt mycket. Jag tycker att han gör sin grej väldigt bra och skriver fantastiska texter. Tomas Andersson Wij är också ett bra exempel på en som skriver fina ballader och vacker musik på svenska. Mauro Scocco tycker jag oxå är grymt duktig och kanske lite underskattad. Med underskattad menar jag att han har är bra på att skriva texter som är enkla och direkta men som blir poetiska när han sjunger dem.
Det gäller att kunna uttrycka det så att det låter som att du verkligen menar de enkla orden. Då blir det stort.
Robert Hoffman med vänner på Scalateatern. Foto Camilla Käller
Vad gör din musik unik?
Tack för att du ställer den frågan. Jag försöker göra den melodisk. Sedan har texterna en enkelhet i sin komplexitet. Det finns komplexa saker som jag vill säga på ett enkelt sätt. Min musik är kanske inte unik men jag försöker att göra den enkel men ändå att varje ord och mening betyder något speciellt.
När du gör musik. Vad tycker du är viktigast, att text eller melodi kommer fram?
Både och. Ska man skriva text på svenska så måste man förstå att det man gör är bra och att man kan stå för det. Det kan te sig banalt när man läser texten men när man som sångare förmedlar enkla ord och det låter trovärdigt så är det bra.
Jag har slutat tänka att nu ska jag skriva en hit utan istället låter jag det bara bli. Ibland kommer det parallellt med att jag skriver texten men många gånger gör jag melodin och hittar texten i samband med det. Jag försöker alltid att skriva en text snabbt inpå att jag har skrivit melodin. Ibland kan jag ha skrivit 7-8 texter på en låt för att jag inte har nått fram tillräcklig men plötsligt så är det den nionde, tionde eller elfte som blir rätt.
Betyder texter mycket för dig?
Framför allt det jag skriver själv. En väldigt bra låt är ’Tror jag hittar hem’ med Lars Winnerbeck för att den har en grym text som synkar så bra ihop med melodin och samtidigt bara stiger. Jag blev helt tagen första gången jag hörde den. Jag försöker inte efterlikna honom, det aktar jag mig för. Jag tycker att popmusik tillsammans med bra texter blir konstverk. Det blir min sk konst. Texter är jätteviktiga men det ska vara enkla texter med punsh när jag gör dem.
Du nämner att du har arbetat med många genom åren. Finns det någon som du drömmer att samarbeta med, antingen på scen eller skriva med?
Paul McCartney ha ha men det är en utopi. Det är nog den som jag har mest respekt för musikaliskt. Jag kommer inte på någon men det skulle vara kul att sjunga en duett med Lisa Nilsson. Hon är en fantastisk sångerska. En sångare som jag har väldigt mycket respekt för är Tommy Körberg. Han är otroligt bra och det är power och grym känsla när han sjunger.
Men en dröm är uppfylld och det var när jag och Gladys Del Pilar sjöng ”The Prayer” på min konsert på Scala. Hon är helt makalös både som sångerska och människa. Hon lyfter inte bara sig själv utan även andra.
Tänker du när du skriver låtar att det ska bli en helhetsberättelse eller att var och en har sin egna berättelse?
Jag har skrivit enormt många låtar nu den senaste tiden. Jag har skrivit fler låtar nu på 2,5 år än vad jag har gjort under 30 år tidigare. Det jag vill säga är att jag gick in i väggen och utav den kraschen så började jag klinka på gitarren och det kom saker som jag aldrig hade känt och hört förr. Då visste jag att jag hade hittat något. Det var som att kraschen förlöste något inom mig för jag fick plötsligt kontakt med mina inre känslor. Att skriva har varit ett sätt beskriva just mina känslor. Det blev en story under den tiden så egentligen har jag skrivit två till tre album.
Allt visar sig hur det blir men jag älskar att få kunna ägna mig åt musiken på heltid.
Lyssna på Robert Hoffman Spotify, Youtube
Intervju och foto Camilla Käller
Text Patrik Laijronsdotter