Betyg: 
”Sufflören” är en monolog framför och regisserad av Andreas T Ohlsson.
Sufflören själv inleder med att sätta sig i sufflörstolen, för att sedan raskt kliva vidare upp på scenen.
Det bidrar till backstage-känslan att kulisserna från en annan föreställning figurerar i bakgrunden. Det känns som att vi i publiken, genom denna inblick i teaterns inre, invigs i några av dess hemligheter.
Andreas T Ohlsson är makalöst bra. Med små medel demonstrerar han ansträngningslöst hela sitt breda register när han på scenen går all-in, och med minimala medel gör tvära kast mellan olika roller och olika karaktärer.
Manuset är både fyndigt och tankeväckande, kryddat med underfundiga ordlekar och guldkorn såsom:
”Skärper man bara blicken, finns det mullvadshögar att krypa ner i.”
Det blir fantastiskt kul, men inte utan vemod och svärta. För vår sufflör som försöker fly in i konsten blir ”suffleraryrket ett hål i verkligheten”.
Den vane teaterbesökaren får några extra blinkningar till teaterhistorien och suffleringens vara, eller icke-vara. Och det är inte helt utan poäng att just Rostands ”Cyrano de Bergerac” spelar en nyckelroll i pjäsen.
TITEL: Sufflören
KATEGORI: teater, drama
TID: 1 tim 30 min utan paus
PLATS: Lilla scen, Dramaten
RECENSERAD AV: John Haque
FOTO: Roger Stenberg
BILJETTBOKNING: Dramaten