Suzzie Tapper Intervju

 

Vem är Suzzie Tapper?
Jag var med i Sussies orkester och gjorde ett tio-tal album och ett trettio-tal singlar. Sedan gjorde jag solodebut som 50-åring.
Hur kommer det sig att du gjorde debut som soloartist så sent i åldern?
Det började med att Bobby Ljunggren ringde mig och ville att jag skulle göra en text till en låt till Melodifestivalen. Ja visst kan jag försöka göra det trots att det var väldigt kort med tid tills den skulle presenteras. Bobby frågade mig då om den kommer med så vill jag gärna att du ska sjunga den. Nej det vill jag inte för jag fick Parkinson 1989 och det är ungefär 20 år sedan nu och jag visste inte om jag var mogen då att stå på en scen och kanske skaka. Så jag sade nej. Men efter det gjorde jag texten och lämnade in den och då frågade han en gång till om jag inte skulle kunna tänka om och sjunga. Då hade det gått en tid och jag var ju lite sugen ändå så helt plötsligt sa jag ja och tänkte att det är ju inte så stor chans att den kommer med. Men det gjorde den överraskande nog och jag ångrar inte för en sekund att jag ställde upp. Det var jättekul.
Jag fick Parkinson när jag var 40 år men det visste jag inte i början. Så här i efterhand har jag förstått vad det varit. Det gjorde väl också att min solokarriär började rätt sent i mitt liv för att jag hade så mycket att bearbeta med sjukdomen innan.

Hur har Parkinson påverkat din karriär?
Från början kunde jag dölja det då jag höll händerna i fickan eller bakom ryggen då jag inte hade berättat för alla att jag var sjuk. Jag hade ju med en låt redan 2002 i Melodifestivalen men vågade inte sjunga den själv då. Jag visste ju inte vad jag hade för fel varför jag skakade så mycket och vad jag kunde göra åt det. Så Jakob Stadell sjöng då.

Hur lever du idag? Skriver du musik och uppträder nu?
Ja det gör jag. Det kan man väl tacka melodifestivalen för att jag är aktiv idag. Jag kommer ihåg att jag tänkte då att om jag skulle göra bort mig i tv så är det väl inte hela världen och skulle jag börja skaka och inte kunna sjunga så har jag gjort reklam för Parkinson på bästa tv-tid. Det är inte illa det heller så vad som än hände skulle jag vinna på det. Och det gick ju bra och det är väl en av anledningarna till att jag fortfarande står på scen och sjunger. Jag ska vara med i Tillbaka till 80-talet och sedan ska du vara med i en stödgala för ALS.

Vad är det i din karriär som har betytt mest för dig?
Att stå solo i melodifestivalen och sjunga var stort och man märker hur stor genomslagskraft det programmet har. Mina barn var små då och när jag skulle hämta dem från skolan eller lämna dem så kom folk fram till mig och ville prata med mig och tala om att de hade röstat. Det var väldigt gulligt.

Hur ser en vanlig dag ut?
Det är väldigt olika. Jag tog bort sköldkörteln i november. Jag har tyvärr inte riktigt återhämtat mig sedan dess och har mått lite si och så efteråt men börjar att må bättre tack vare medicin. Men jag var tvungen att ta mera Parkinson-medicin också och är på väg tillbaka. Dock har jag svårt med musiken och kan inte kanske komma upp i de där riktigt höga tonerna som förr så jag får lägga mig lite lägre.

Vilken låt i Suzzies orkester har betytt mest för dig?
Det är nog ’Dansar i månes sken’ som har betytt mest för bandet men även för mig privat. Jag älskar ju att dansa speciellt efter att jag fått Parkinson. Jag har blivit så rörlig.

Kommer vi att få höra den låten i Tillbaka till 80-talet?
Det kan nog säkert bli så. Det ska i alla fall bli väldigt roligt att spela på Tillbaka till 80-talet. Det ser jag fram emot. Kom gärna och titta då.

 

Foto och text Camilla Käller