Betyg: 
Jenny Wilson uppträder tillsammans med tre musiker och 15 dansare på scen. Detta handlar om en våldtäkt som ägt rum och hela dess förlopp fram till att den bearbetas. Det här är otroligt feministiskt på gränsen till en mans-förnedrande föreställning. Högmusik pulserar ur högtalarna nästan lite upprorisk och med en känsla av ett desperat förvirrat intryck. Med musik, dans och text vill de förmedla ett kaos (tror jag) om hur det känns inombords när man blir våldtagen och sexuellt utnyttjad. Visst lyckas de med den bedriften till den så milda grad att det blir svårt att känna något överhuvudtaget. Musiken (instrumenten) tar överhand och det pulserar genom varje ådra. Kan tänka mig att de vill förmedla den pulserande starka känslan av förtryck, förnedring och förtvivlan man känner som offer, men istället försöker åskådare (jag) att höra vad Jenny Wilson sjunger (hennes ord drunknar av instrment) så mycket att känslan försvinner. Det här vänder sig till en mycket smal(feministisk) grupp och den gruppen tycker nog detta är helt makalöst fantastiskt bra men för den breda massan når detta inte fram tyvärr.
TITEL: Whoäs Afraid of Jenny Wilson
KATEGORI: Performance, dans, musik,
TID: 1tim 05min utan paus
PLATS: Lilla,scen Dramaten
RECENSERAD AV: Camilla Käller
FOTO: Jenny Baumgartner
BILJETTBOKNING: Dramaten