Betyg: 
Vad är skillnaden mellan verklighet, dröm, dårskap och Münchhaussen? Det är frågor som regissören Carl Johan Karlson väcker med sin tolkning av Massenets opera ”Don Quijote”. Är riddaren en dåre som slåss mot väderkvarnar, eller människornas frälsare som väcker empati och får individer att omvärdera sig själva?
Dekoren har kraftiga influenser från Terry Gilliam och Monty Python. På gott och ont. När riddaren travar runt på sin käpphäst väntar man på obligatoriskt kokosnötsklapper. Men en i synnerhet uppfinningsrik väderkvarnsscen förvandlar det obligatoriska till något minnesvärt.
Bortsett från de bägge huvudrollerna misslyckas regissören att skapa flerdimensionella karaktärer. Övriga blir ett färgglatt bakgrundsflimmer och Dulcinea blir en pastellrosa ouppnåelig dröm som själv sjunger att hon är en chimär.
Operan är sällan spelad och förklaringen till detta känns uppenbar, den mäktigt välljudande kören och fantastiska solisterna till trots, då den saknar verkliga ”hits”. Andra akten inleds visserligen med en vacker balett där man kan njuta och landa i Massenets vackra musik, men stämningen förbyts av en gigantisk kaktuskuk och läderfetischer. Men bakom sceniska distraktioner glimtar ibland kompositören till med vacker musik.
TITEL: Don Quijote
KATEGORI: Opera
TID: 2tim 20min inkl paus
PLATS: Folkoperan, Stockholm
RECENSERAD AV: Carolina Blix
FOTO: Markus Gårder
BILJETTBOKNING: Folkoperan