På Scen träffar Henrik Fexeus en fin höstdag i Hammarby sjöstad i Stockholm för en intervju. När jag kommer in i restaurangen som han har valt för att träffas har han nyss ätit lunch och förklarar att han precis suttit och läst i sitt manus till hans nya show som har premiär den 2 december 2021 och heter Henrik Fexeus Är att lita på och regi står Morgan Alling för.
Kan du berätta lite om den nya föreställningen.
Precis innan du kom så satt jag och funderade på hur man berättar om den. Det är svårt att prata om en mentalistföreställning i överlag om folk inte redan vet vad det är, speciellt den här. Förställningen heter ’Henrik Fexeus är att lita på’. Idén bygger på att jag har ett enormt kontrollbehov, så hela roten till föreställningen handlar om att släppa på kontrollen. Det är en föreställning där jag blir totalt beroende av publiken. Normalt under mina föreställningar så går det till så att jag tar upp publik på scenen också sker det ”konstiga” saker, oavsett om jag läser någons tanker eller påverkar någons beteende, så vet jag hur det blir och hur det ska vara. Den här gången kommer jag inte veta det. Föreställningen kommer att börja med att en person ur publiken får kasta en pil på en tavla. På den piltavlan sitter det 40 olika slut. Det är bara den personen som vet vilket slut som väljs. Sen går resten av föreställningen ut på att publiken och jag kommer utföra olika saker som leder oss fram till det här slutet som har valts.
Det kan alltså bli helt olika föreställningar hela tid?
Ja, de kan bli helt olika. Då måste jag lita på att det går vägen. Jag har naturligtvis en grund att stå på. Jag jobbar väldigt mycket bakom kulisserna, jag försöker att laborera med föreställningen under det att den spelas. Naturligtvis har jag en massa fuffens för mig men det är enormt mycket i händerna på publiken. Samtidigt som jag inte vill att de ska känna sig otrygga i att ha lagt flera hundra spänn på någonting som de ska jobba på. Det är en utmaning att släppa kontrollen och att lita på varandra.
Hur kommer det sig att du väljer att göra det här om det är en så stor utmaning för dig?
I varje ny föreställning jag har gjort så har jag pushat mig själv att göra något som jag inte har provat innan på scen. Då kan det handla om att göra något som är så personligt som Box. I det här fallet är det nog: hur mycket kan jag släppa taget, hur mycket vågar jag ha löst och ändå få ihop en föreställning varje kväll. Det är jättedumt. Jag borde inte göra det här. Det hade gått att fejka, det hade varit mycket enklare. Det är skillnad, jag är inte trollkarl utan mentalist.
Hur mycket litar du på din kunskap? Hur trygg känner du dig i den?
Jag har en fördel att scenrummet och miljön, kan jag styra till 100%. Jag kan inte alltid styra vad folk kommer göra i miljön men jag kan använda min kunskap till att få folk att tänka på vissa sätt som jag inte skulle kunna till vardags där det finns så mycket annat som stör, att vi är i en teatermiljö gör att jag känner mig trygg och kan pressa min kompetens. Jag känner mig som hemma där. Det gör inte publiken.
Hur långt skulle du kunna driva dig själv? Vad blir nästa steg?
Just nu känns det som att kanske är den sista turnén jag gör.
Varför då?
Jag har tänkt så om den hela tiden av några anledningar. En är jag blir äldre och har barn. Det är fantastiskt roligt att åka ut och turnera i Sverige men inte lika fantastiskt att vara hemifrån fyra månader i rad. Det är väldigt begränsande i sin charm. Sedan känner jag också att den här turnén, det är meningen att det ska vara en ganska lång turné som ska pågå under kanske mer än ett år. Jag tror att jag efter det kommer känna mig lite färdig. Sedan kanske jag har all möjlighet att ta tillbaka det om några år. Jag vill göra något som är det mesta och bästa av vad jag bara kan. Jag vet inte om jag kommer tillbaka till scen på det här sättet.
Har författarskapet triggat dig att skriva böcker i stället?
Det är lite det. Tidigare när jag skrev böcker så var de faktaböckerna jag skrev. Det var knutna till både det som jag gör som föreläsare och underhållare. Nu när jag har börjat skriva skönlitterärt så vill jag ner och bada i den lagunen ett tag. Det kan jag absolut göra samtidigt som jag turnerar men jag har stått på scen som föreläsare och mentalist i 16 år och känner att jag också vill göra något annat.
Vad är skillnaden från när du började som mentalist och idag?
Jag ser nog på det på samma sätt hela tiden däremot har det varit en kamp för mig att få andra människor att förstå vad jag gör. Jag hade den irriterande egenskapen att välja att stå på två ben: att jag både ska vara underhållare och det är jag som illusionist när jag står på scen och ljuger för folk, men jag kan saker som är på riktigt och som jag är expert på som jag vill lära ut. Det var lite bekymmersamt för svensk media att förstå det de första åren. De tyckte att jag inte kunde vara både illusionist och expert ”för det fick man tydligen inte vara”, media vill gärna sätta in folk i fack. Men jag har fortsätt att köra på mitt spår. Förhoppningsvis har väl förståelsen om vad jag gör blivit lite bättre. Nu var det ett tag sedan Box, det har varit en pandemi emellan så vi får väl se.
Du är aktuell med boken ’Box’ tillsammans med Camilla Läckberg och du har haft en föreställning som heter ’Box’. Vad betyder box för dig?
Det är en slump. Det var när vi letade efter en titel till boken så föreslog Camilla ’Box’. Jag sa att jag hade en turné som hette så. Det kan inte heta samma. Då sa hon: Henrik, om 100 000 personer såg din turné så är det några miljoner världen över som kommer läsa boken. Majoriteten känner inte till din turné. De har inte med varandra att göra.
– Det är det första vi i Sverige tänker, att antingen betyder namnet något eller ämnet.
Jag ska komma på något bättre svar på frågan. Jag ska hitta en koppling mellan dem. Det är ett snyggt ord. Det har ett O i mitten och ett X. Det är ett känt ord och det är roligt att säga det. I föreställningen ’Box’ handlade det mycket om att vi placerade våra tankar i olika lådor och vad vi fyller de lådorna med, men de tre bokstäverna som sådana har ingen speciell betydelse, det är inget jag vurmar extra för.
Hur mycket Vincent är det i dig (Vincent är en av huvudkaraktären i boken Box red. anm)?
Ganska mycket. Hela idé till den här Box-trilogin, för det ska bli tre böcker, föddes med att jag var lite trött av hur mentalister porträtterades i populärkultur, i serier som ’The Mentalist’ eller ’Lie to me’. Då menar jag den coola kille som glider omkring och läser av andra perfekt. Sanningen är snarare den att, åtminstone min sanning är att: orsak till man blir mentalist och skaffar sig de här kunskaperna är att man var dålig på dem som liten. Jag hade idén om mentalisten som bar på ett ganska stort mörker som blir indragen i en utredning och han var helt baserad på mig men med en något trasigare variant. Camilla Läckberg brukar säga att Vincent och jag har nog samma ticks, jag är bara bättre på att dölja dem. Det han gör på scenen, jag vill att det ska vara väldigt trovärdigt skrivet. Om man har kunskap om illusion så ska man kunna läsa det och känna att det är sant. Vincent gör ingenting på scen och han gör ingenting som slutledningar i det polisiära arbetet som en mentalist inte hade kunnat göra i verkligheten. Det är inte som i TV-serierna överdrivet och besatt. Den aspekten var viktig.
Det här med mentalist. När vi sitter här på ett café, hur mycket läser du av folk?
Alla läser av folk hela tiden. Jag försöker att inte vara så medveten om det utan det är även så när jag lär de här sakerna, meningen är att man ska vara medveten om det och lära om sitt beteende om man behöver. Sen. Få in det i det omedvetna. Det är klart att jag hela tiden noterar hur folk sitter med armarna, om de håller i kaffekoppen eller inte mm. Jag drar vissa snabba slutledningar av det. Det är inget som stör mig. Det är som om du går på gatan med en kompis som är arkitekt så ser kompisen på byggnader på att annat sätt än vad du gör. Det är inget som stör dem i vardagen, de har bra ett annat perceptivt filter.
Hur mycket styr du i intervjuer och journalister?
Det där är så roligt för att journalister är nog den yrkesgrupp som är mest bekymrade över den här biten. Journalister är vana vid att de ska göra en intervju och så har de en idé över vilka svar de vill ha och så behöver de bara styra intervjun så att de får dem så de skriva det som de har tänkt att skriva. Så möter de mig och tänker att han kan också styra konversationen så då kommer det bli konflikt. Vad de inte förstår är att mitt hela jobb är att se till att dig det du vill ha, vara ännu bättre på att förstå att ge dig det. Det är när det handlar om tekniker som handlar om kroppsspråk och påverkan så är det mycket bättre att använda dem till att möten går smidigt än att använde det till att jag hela tiden ska få min vilja genom.
Har du testat någon gång att driva din vilja genom så att det märks att du använde dig av det?
I vardagssituationer absolut men i intervjuer tycker jag att det är lämpligare att försöka leverera det som media vill ha. En journalist vet oftast bäst vad för typ av material som passar i deras publikation eller radioprogram. Det vore dumt om jag envisades med att leverera något annat. Till vardags gör jag det men det gör vi alla. Även språket är uppbyggt av en massa saker kommer påverka andra människor på positivt eller negativt. Eftersom vi inte vet om vad vi gör så påverkar vi ofta människor negativt utan att veta om det. Då får vi inte det resultat som vi vill ha och så förstår vi inte att det var vårt fel. Det kan vara så enkla saker som att vi använder ordet ”men” i stället för ”och”. Jag använder bara samma tekniker som alla andra men jag vet om att jag gör det. Det är skillnaden.
Känner du dig mer säker på dig själv nu? Du nämnde att du använder dessa tekniker för att bygga ditt eget självförtroende.
Absolut. Det är på något sätt där det började att jag behövde förstå det sociala samspelet för jag fattade inte alls hur det funkade och jag behövde också må bra i det. Ord som självkänsla och liknade hade jag inte hört innan jag började med det här så jag behövde återuppfinna hjulet. Jag märker att ju mer jag kan förstå min omgivning och kalibrera mig själv gentemot den desto mer makt har jag. Det innebär inte att jag har ett behov av att vara den som styr och påverkar allt. Andra människor har också väldigt bra idéer. Det skulle inte vara bra om jag fick genom mina saker hela tiden, det skulle inte bli lika bra.
Skulle du önska att det fanns någon utbildning motsvarande detta i skolan?
Ja, det vore inte alls dumt. Efter att jag skrev min första bok ’Konsten att läsa tankar’ så fick jag väldigt mycket kommentarer att det borde vi ha i skolan. Jag vet att många autism- eller Aspergersamfund köpte boken och använde den som instruktionsmanual till sina medlemmar. Var det gäller att lära ut kommunikation så är skolan ganska eftersatt. Vi har knappt ens retorik. Sendan är frågan också den om barn i den åldern är tillräckligt mottagliga för den typen av kunskap. Skolan är också identitetsskapande, men ja, på gymnasiet kanske från nian i högstadiet och uppåt.
Vad har du för drömmar, hur ser det ut för dig om 10 år?
Då är vi klara med trilogin och jag har börjat skriva mina egna böcker som jag har i pipen. I övrigt så har min två äldsta barn flyttat hemifrån. Så det innebär att jag inte vet. Jag har ingen aning. Om det är något du verkligen vill uppnå så är det ett mål. Då gör du en handlingsplan för att nå det målet. Om du inte gör det, känner jag nog att det inte är så viktigt. Då är det nog inte ens dröm, då var det inte så viktigt. Det finns saker som jag skulle tycka var jätteroligt att göra men jag arbetar uppenbarligen inte mot dem. Då kan jag inte kalla dem för drömmar.
Vad har du för mål då?
Nu ska jag göra turnén. Jag ska göra trilogin om Mina och Vincent med Camilla Läckberg Jag vet att ska skriva egna böcker, både fakta och fiktiva. Det blir lite deckare, spänningslitteratur och faktaböcker. Box-trilogin är ett så enormt stort projekt, och även turnén, så jag behöver se vart det tar mig. Jag vill inte planer upp för mycket ”vad händer sen” för det här kan leda till vad som helst. Beträffande Box trilogin så har vi förstått att det är en av de största bokaffärerna som gjorts. Den var såld till 60 länder ett år innan den kom ut i Sverige.
Hur lång tid tar det att skriva böckerna?
Otroligt lång tid, det är jättemycket jobb för de är så tjocka böcker. Vi tänkte att det skulle vara perfekt att vara två författare för då kan vi skriva en halv bok var. Men nej, vi har skrivit varsin bok. Det är ett heltidsjobb bara det. Jag och Camilla Läckberg lämnade in manuset till andra boken nyss. Det är jätteskönt. Det är första manuset sedan har vi ett halvår av redigeringar när vi ska skriva om det som inte funkar. Det är en lång process. Det är så stort så att på en internationell nivå kommer det hålla på i många fler år än vad det gör här i Sverige. Vi sitter redan nu och diskuterar TV-serie och filmatiseringar. Då behöver jag hålla dörren öppen för vad händer med det här.
Jag har hört att det egentligen inte var tänkt att du skriva den här med Camilla Läckberg. Hur skulle den ha sett ut om du hade skrivit Box-trioligin själv?
Den hade nog varit ganska lik det här men det hade nog inte haft en mordhistoria. Jag läser inte deckare. Jag har nu lästa några av Camillas böcker men det är inte en genre som roar mig. Camilla och jag har känt varandra i många år men eftersom vi gör så olika saker har vi jobbmässigt aldrig mötts. Vi är båda ensamvargar. Vi vill göra vårt. Sommaren 2019 berättade jag om den här idén om en spänningsroman för vuxna som handlar om mentalisten som blir indragen i en polisutredning. Då kom vi in i ett kreativt samtal där vi utvecklade storyn ännu mer. Sedan insåg vi att vi inte visste vem som äger det. Ska någon skriva det så ska vi nog göra det båda två vilket var en skräckslagen
tanke. Då sa Camilla att eftersom hon var inblandad så måste det bli en deckare. Min första fråga var: Låt gå för det men måste vi ha ett mord? Det är en sådan kliché. Det höll på att ta slut redan där. Det var inte självklart på något sätt. Inte ens för oss. Vi tillbringade cirka 4 månader utan att berätta för någon utan vi försökte lite försiktigt skriva för att se om vi klarade av det. Vi ville inte riskera vänskapen på projektet. Vi hade kanske 120 sidor när vi kände att vi kommer fixa det här. Våra respektive visst om det, annars hade det varit konstigt. Först flera månader senare presenterade vi det för förlag och agenter: vi har det här projektet och det här finns att läsa. Efter det rullade det på.
Vad tittar du på och läser själv?
Jag har alltid varit fascinerad av tanken att det finns en färg på himlen som vi inte ser. Tänk om min kaffemugg kan försvinna som det gör när en trollkarl håller på. Jag har alltid läst det som idag kallas för spekulativ fiction, sci-fi, fantasy och mycket idéburen filosofisk litteratur. Det är min grej. Nu läser jag spänningslitteratur som research men ännu inte deckare.
Du har inte fastnat för deckargenren än alltså?
Nej, det har jag inte. Det finns så många andra som gör det bra. Vad jag tycker är roligt med det är, att jag kanske kommer skriva deckare sedan. För det vi gör är att vi upp pulsen på samma sätt som jag bygger en mentalistföreställning i boken. Att jag ser hela storyn som en mentalistshow där det händer en massa saker som du inte förstår förens på slutet. Det finns gott om saker i del ett som bara är där men som du inte förstår vad det är förens du har läst trilogin och läser om den. ”Jaha, det var därför klockan stod på 8.” Det är väldigt mycket sådant. Det roar mig. Deckarformatet är bra för den typen av uppbyggnad. Mina och Vincent har sina egenheter. Mina har bacillskräck och Vincent har ”lite” OCD och lite annat. Det framträder väldigt mycket i första boken.
– Kommer det en förklaring till det i kommande böcker?
Det är så de är. Det finns i första boken en sidostory om honom som liten. Man inser att han är alltid lite apart som liten men det händer något i slutet av boken som triggar hans mani att behöva räkna saker. Det är ett sätt för honom att hela tiden engagera sitt rationellt tänkande. Det eskalerar då. Mina har alltid varit så. Det finns ingen trigger, det är hennes personlighet.
-Ni poängterar det så ofta i boken så jag tänkte att det har någon speciell betydelse.
Det är nog bara för att visa att både Camilla och jag är sådna som var lite utanför när vi växte upp. Vi var nördarna som inte var välkomna på coola klubben. Vi har stor kärlek till alla som är lite kantiga, känner sig lite annorlunda eller är utanför eller som anses vara sura och trumpna. De har vi väldig stor kärlek och respekt för. Vincent ligger väldigt när mig. Det som jag inte förstod var att i deckarvärlden och polisserier är det inte någon nytt med kantiga personer tydligt verkar det alltid hamna i konflikt med varandra. Vi låter Vincent och Mina förstå varandra, vilket för oss alltid var en självklarhet. Det är tydligen ganska ovanligt. Att de finner varandra i det och ger respekt och förståelse. Det är också väldigt viktigt. Vi har fått mycket fina kommentarer av folk som har läst boken. Det var nyligen en mamma med en dotter som har OCD som ville bli författare. Hon hade upplevt att det inte fanns något utrymme för henne som människa. Efter att ha läst Box så insåg hon att det finns plats för alla.
Hur tar du emot all uppmärksamhet och hur känns det?
Vi älskar boken och hoppades på att andra också skulle göra det. Vad jag inte hade räknat med var att alla recensenter skulle tycka att den var bra. Det är lite mer ovanligt. 99% av all uppmärksamhet är bara människor som är glada och säga bra saker. Den är väldigt lätt att bära. Jag får väldigt lite negativa saker. Det är inget som jag går och tänker på dagligen. Då tror jag att jag kan hamna i någon konstig tanke. Jag sitter till vardags och skriver på del 2 eller sitter och repar manuset till föreställningen. Vi skrev inte boken för att bli omtyckta, vi skrev den inte för att få uppmärksamhet. Vi skrev den för att vi brann för en berättelse som vi vill dela med oss av. Det är utifrån det perspektivet som man behöver verka. Om man gör saker för att tro att andra ska gilla en då är man illa ute.
Men den här föreställningen den var väl planerad före böckerna?
Ja, manuset till ”Henrik Fexeus är att lita på” skrevs från början typ 2018 Sedan var det tänkt att ha premiär hösten 2020 som flyttades till våren 2021 som nu då blev flyttad till december 2021. Nu är vi 6 veckor från premiär bara. Jag vaknade vid klockan 4 i morse bara för att jag hade så mycket om föreställningen i huvudet. Jag var på SVT i morse för att enbart prata om kroppsspråk men jag hade inte behövt gå upp 4 för det. Såhär är det varje vaken sekund och så har jag lite magont.
Men har du fått skjuts med föreställningen genom populariteten med böckerna?
Nej, jag skulle nog säga att de inte har påverkat varandra alls. Vi har inte hunnit tala om att föreställningen finns ens än. Hade vi hunnit det hade det kanske fått lite skjuts. Vi har en hel turné att sälja biljetter till och vi konkurrerar med alla föreställningar för alla ska ut just nu.
Hur har pandemin påverkat dig?
Den påverkade mig bara jobbmässigt på ett väldigt konkret sätt. I mars kom covid-19. Jag hade föreläsningar i London inbokad men som fick ställas in. Då visste jag att jag kunde jobba på bokprojektet i stället för att göra föreläsningar i London. Så pandemin blev ett sätt för mig att göra ett rent avbrott, sätta föreläsandet på paus ett tag och bara vara författare. Det är det enda. Sedan hade jag Covid-19. Det var tråkigt. Jag hade det extremt lindrigt. Jag hade 38 graders feber i en vecka och det var det. När jag är på scen så är jag väldigt medveten om hur jag andas och jobbar med kroppen för att andas. Det var som att någon hade parkerat en lite Fiat på bröstet på mig under en månad. Så jag hade lite feber och lite problem med andningen. Om jag känner det här, som ändå har ganska bra andningsmuskulatur, så förstår jag den problematiken vissa hade. Just andning är något jag pratar mycket om.
Det är lite lustigt med Mina i boken Box som har bacillskräck och pandemin kom så lägligt. Boken är ju skriven före pandemin.
Vi hittade på henne och folk testläste för vi tyckte att vi överdrev Mina. Många tyckte att det var roligt men kanske lite överdrivet. Vi lät det vara och så kom pandemin. Nu är hon ganska sund. Hon är som de flesta.
Ni skulle nästa ha kunnat skruva upp henne ytterligare?
Absolut. Det var roligt. Vi trodda att alla skulle tro att vi skrev det efter pandemin men så var det inte.
Vet man hur lång tid det tar att skriva så förstår man att det var tidigare.
Var hämtar du inspiration till böckerna ifrån?
Det hämtar jag nog från sådant som jag är intresserad av, dels människor omkring mig. Jag har blivit bättre på att sno personlighetsdrag från folk runt mig och stoppa in dem i böckerna. Sedan är det att de avhandlar ämnen som jag är intresserade av. Del 2 heter ’Kult’. Den handlar om sekter som är något som jag är intresserad av. Jag hade en programidé till SVT redan för tio år sedan där jag skulle bygga en sekt. Den fick jag inte göra. Jag gräver där jag står. Jag skriver om sådant som intresserar mig.
Så vad kommer då bok två att handla om?
Om Box var Vincents story så är Kult Minas story. Inte nödvändigtvis hennes bakgrund. Den blir mer så att det kretsar runt henne. Den berättelsen om Vincents mamma kommer att komma tillbaka eller i alla fall skuggor av den.
Varför fascineras du av sekter?
För att sekter handlar om att man manipulerar mänskligt beteende. Att man får människor att gå med på saker som man normalt inte får dem att gå med på. Det behöver inte vara trasiga människor utan vanliga sökande vettiga människor. Vem som helst kan hamna i en sekt om man inte ser upp. Många sekter idag är inte religiösa. Det finns en väldigt tydlig modell för hur man gör att försätta folk i ett mentalt stadie där de blir extremt sårbara. Det tycker jag är väldigt intressant.
Använder du dig av det i dina shower?
Det gör jag absolut inte. De flesta metoder vi använder för att påverka är också hur vi kommunicerar till vardags. Det är också därför vi är sårbara för det. Hård drar man det som en sekt så har vi inget försvar för vår hjärna är byggd för att vi ska vara mottagliga för mycket av de sakerna. Sekter är kanske det mest icke önskvärda sättet att göra det på. Du förstör människor fullständigt bara för att man själv vill ha makt och pengar. Även religiösa sekter är så. Det finns ingen ledare som gör det för att allt bara ska vara gott. Shoko Asahara, ledaren av Aum Shinrikyo som släppte ut saringas i Tokyos tunnelbana, han var totalt paranoid galen. Du har andra som tycker att det är bra att ha 50 Mercedesar samtidigt.
”Henrik Fexeus Är att lita på”. Har du skrivit manus själv?
Jag skrev första manuset själv sedan har jag och Morgan Alling omarbetat det under flera månader. Det bygger mycket på det jag skrev. Från imorgon så ställer jag mig på scen, som egentligen är ett konferensrum där jag börjar repetera repliker. Det är så svårt med en mentalistshow att öva in repliker för det är lika mycket som behöver improviseras i mötet med människor. Jag vet aldrig riktigt vad i föreställningen som kommer funka eller inte före vi har publikrep. Det brukar vara 3-4 stycken publikrep innan premiären. Det är först då som man upptäcker vad som går och inte. Jag brukar vara som bäst någonstans i mitten av perioden. Då är det väl inövat men det är fortfarande oerhört roligt. På slutet kan man vara lite trött.
Till slut… kan du inte berätta för mig hur en ledig dag ser ut för dig?
Vad hette det? Ledig? En vanlig dag när jag är ledig? I helgen var jag ledig. I fredags checkade jag och frun in på hotell för att känna att vi skulle vara riktigt ledig. Då kanske det blir en något sånär sen frukost. Jag tvingar mina barn till att spela lite brädspel. Favoritspelet är beroende på vilket barn jag spelar med. Jag är brädspelsnörd. Sedan kan vi ta en långpromenad runt sjön om det fina vädret. Kanske äter en glass på vägen. Jag och min fru hade inte hunnit med varandra på ett tag så vi tog in på hotell. Äldsta sonen var barnvakt åt yngsta sonen. Vi låg i hotellsängen och tittade på tv och vi somnade klockan 22. Lediga dagar handlar om att inte göra så mycket och att inte försöka trycka in så mycket som att: nu ska vi passa på att shoppa, gå på bio med mera utan det ska vara tvärt om. Ta saker som det kommer och försöka att inte ha bråttom. Jag har en tendens till att ha bråttom och stressa runt hela tiden. Framför allt vara där för barnen. Det är inte alltid de har lust att hänga med mig, särskilt de som är 21 och 18 år men jag vill alltid kunna erbjuda dem det. Ibland vill de bara vara hemma och sitta i soffan och prata om livet. Det är viktigt. Men en ledig dag är viktig och att inte skapa en massa måste kring den.
På Scen tackar för en mycket trevlig pratstund.
”Henrik Fexeus Är att lita” på har premiär på Rival i Stockholm 2 December 2021 och åker sedan ut på turné. För att köpa biljetter klicka här. (det går att komma till sidan även via bilden nedan)
Intervju gjorde Camilla Käller
Text Patrik Laijronsdotter
Foto Camilla Käller utom pressbilden på showen.