Anders Ekborg behöver ingen närmare presentation men mest känd är han från ”Kristina från Duvemåla”, där han spelade mot Helen Sjöholm. På film har vi bland annat sett honom i ”Tomten är far till alla barn”. När Anders tar emot oss i sin fina villa i Nacka en solig sommardag pratar vi om ”En stilla jul” som han ska göra, vi pratar också om den omåttligt populära musikalen ”Så som i himmelen” i den spelar han karaktären Stig.
Välkommen hem till Anders Ekborg, 2019
En klassisk julkonsert
Det började med att för 10 år sedan vill göra något själv. Jag hade gjort sommarturnéer från och till men jag vill göra något med min vapendragare Bengt Magnusson och med några musiker som jag ville ha med. Då tänkte jag ’julturné’. Det finns så mycket julshower, men det är så mycket show över allt, och kanske inte så mycket jullåtar heller. Jag ville ha en julkonsert där man kan sitta och varva ned och ta det lugnt i all stress som ändå finns kring julen. Jag pratar om aktuella saker som har hänt men framförallt är den röda tråden om att ta hand om varandra. Det blir som ett bokslut vid årets slut, vid jul och nyår. Man träffar kanske familjen och tänker efter vad som hänt under året. Jag försöker ta texterna och mellansnacket till att tänka på att ta hand om varandra och tänka på vad vi är för människor. Något år var det väldigt mycket om hemlösa. Det har pendlat men humanism ska det handla om. Julen för mig är mycket att man ska samlas och vara med nära och kära men också att tänka på hur det är för andra.
Alla älskar att jag sjunger O helga natt.
Alla älskar när jag gör ’O helga natt’. Men min personliga favoritlåt är egentligen Gethsemane ur ’Jesus Christ Superstar’. Den är tacksam att göra. Det är ingen jullåt men den handlar om Jesus så den passar in. Den tycker jag är roligast att göra under turnén.
Jul är trygghet för mig men jularna kan se väldigt olika ut. Förr när jag var gift och barnen var hemma så var det väldigt traditionellt och allt skulle vara precis lika. Det är med julen att det är någon sorts trygghet. Konserten ska också ge publiken en trygghet, tillbaks till sina rötter. Många har längtat efter att få höra de där låtarna. Det ska inte vara en jullåt och sen en massa annat. Det ska vara att man känner sig trygg och hemma, stilla och lugn. Julen för mig nu när jag är skild och har ett nytt förhållande så blir det att att man delar upp. Jag har haft så i många år. Med julturnén så har jag upplevt jul runt om i hela Sverige i en månads tid. När själva julafton kommer har det hänt att jag har åkt bort. Ungefär vartannat år blir det en traditionell jul hemma och vartannat år åker jag bort.
Jag älskar sill på julbordet.
Julskinka är inte riktigt min grej. Den är självklart med. Men hemmagjord inlagd sill det är min grej, och den måste man göra själv.
Mysigast är tiden före jul.
Det är det som är mysigt om familjen med barnen är hemma att man har den tiden att kunna greja och göra kola, knäck och allt. Det är nästan det mysigaste tycker jag. Tyvärr har jag inte haft så mycket tid, jag är inte hemma så mycket innan jul. Men om jag får vara det är det all förberedelse med maten tycker jag är underbar. Spela julmusik och bara vara hemma och pyssla
Det är inte en enbart kyrkoturné.
Nej, absolut inte utan det har varit mycket småteatrar och liknade för att jag vill ha intimiteten och kunna vara nära publiken. Jag läser bland annat Tomten av Viktor Rydberg. Sjunga går bra i kyrkor men förmedla en text eller mellansnack är svårt att få bra ljud i en kyrka.
Helen Sjöholm skall vara med.
Det som är nytt är att Helen Sjöholm ska vara med. Det är otroligt kul. Vi har inte jobbat ihop sedan Chess på Cirkus (förutom gästat på någon enstaka konsert). Vi hade många år som äkta par fast på låtsas. Vi är hoplänkade men konstigt nog har vi inte jobbat ihop på alla dessa år. Jag tror att både jag och framförallt hon ville komma bort från allt vad ’Kristina från Duvemåla’ hette. Vi ville ha våra egna karriärer. Det är otroligt kul. Hon är med på Oscars i Stockholm och i Jönköping. Vi ska även spela i Göteborg. Men där blir någon annan gästartist istället för Helen Sjöholm. Det ska bli jättekul att göra detta på Oscars, dels för att jag vill ha mer samarbete med Vicky och Johan von der Lancken. Det är också ett samarbete med 2Entertain. Nu blir det som en riktigt föreställning. Tidigare har vi haft vårt lilla kit med matta och andra mysighetsgrejer som man kan ha med sig. Nu kan vi förbereda mycket mer med ljus och använda Oscars på ett annat sätt, göra en lite mer helgjuten föreställning. Premiären är dagen efter sista föreställningen med ’Så som i Himmelen’.
Anders Ekborg bor fint vid vattnet, 2019
Jag har haft tur.
Jag har haft turen att få vara med i sådana populära uppsättningar. Jag är väldigt stolt över att få vara med i de musikaluppsättningar som nämnts som de bästa som spelats på scen; både ’Kristina från Duvemåla’, ’Chess’ och nu ’Så som i himmelen’. ’Så som i himmelen’ har fullt hus. Det är en bra och helgjuten ensemble. Det är som musikteater ska vara. Det är inte några popstjärnor som går runt som bara kan sjunga. Sen är det en seriös och bra historia. Sen har jag en roll som är lite annorlunda mot de andra. Alla andra får vara på fest och tjoa och tjimma. Tidigare har jag haft roller där jag är mer på scen men nu kommer jag in och ska sätta mina grejer på kort tid. Det är väldigt krävande på ett annat sätt. Innan har det varit krävande för att jag har varit på scen hela tiden men nu tajmingen det viktiga. Det har varit annorlunda rent arbetstekniskt för mig, jag sjunger upp mig mer än vad jag brukar göra.
Ville spela på Oscarsteatern.
Jag tackade ja för att jag tycker om historien. Det är en fantastisk film och jag visste att Fredrik Kempe skulle skriva musiken. Att spela på Oscars har jag aldrig gjort tidigare, jag har inte ens spelat på någon privatteater i Stockholm om man inte räknar Cirkus som privatteater. Jag har varit ute mycket på turné och gjort musikaler i Skåne, Jönköping och runt. Det är skönt att göra musikal i Stockholm, på hemmaplan. Karaktären Stig i Så som i himmelen är också intressant att spela. Jag har mött många ”Stig” på mina julturnéer, som har likande problem som Stig har. Är väldigt rigid men kanske har något helt annat känsloliv som personen kanske går och gömmer på. Det är en väldigt spännande karaktär. Teater ska vara på liv och död och det gäller att jag som skådespelare ska orka göra det varje kväll. Men det är det som är mitt jobb. Kan jag inte leverera 100% varje gång så ska jag inte vara där. Jag gör det för publikens skull. Skulle de inte vara där så skulle jag inte göra det. Alla som sitter där är där för första gången. Varför ska den som går på 150 föreställningen få se en annan variant? Det är inte min grej. Jag ger 100% varje gång. Det gör hela ensamlen. Det är inte alltid så, när man går på teater i London ibland. Då kan man känna att på matinén så håller de igen lite för det är inte så viktigt och så kör de på allt på kvällen. Det är större variation i kvaliteten.
Jag skulle vilja sätta upp något eget med kanske med mig i en roll.
Jag gillar att vara med överallt. Jag vill vara med och påverka. Det har varit så skönt med min julturné, jag får vara med och bestämma. Jag gillar att ha överblick och kontroll. Jag har ett kontrollbehov på scen. Även om jag är inne i det helt och hållet så kan jag tänka: jaha nu var det någon som tog upp en telefon, någon lampa som sitter fel eller något annat. Ibland har jag lite för mycket split-vision. Jag har svårt för att glömma bort allt annat så jag blir väldigt lätt störd. Om det händer något när man känner att fokus inte ligger på det som man försöker berätta. Det handlar även om det händer något bakom scen. Jag är väldigt noga med att ”här är fokus”, det är publiken som är viktig att man inte håller på med annat. Det gäller även publiken i vissa fall. Jag har gjort ungdomsföreställningar för skolor. Ibland så sätter lärarna ned barnen och sen tycker de att de är lediga och tar upp en stickning eller något. De måste titta de också annars kommer inte barnen titta. Vissa föräldrar beter sig likadant på barnföreställningar. Föreställning görs av oss på scen och publiken. Därför blir den unik varje gång. Det måste vara så, interaktionen mellan oss är det som gör teater annars blir det något annat.
Mitt största ögonblick i livet karriärmässigt är utan tvekan ’Kristina från Duvemåla’.
Det var så mycket som hände. Jag fick barn samtidigt. Min första dotter är född samma dag som vi hade kollationering. Det var över fem år som vi höll på. Det är extremt länge för en föreställning. Hela min karriär, jag var på Dramaten då, fick ny riktning med sången, men det tog ett par år innan jag kände mig trygg i den rollen.
Blyg som barn.
Jag ville inte stå på scen då. Min pappa [Lars Ekborg, red anm] var skådespelare och han var så extremt känd och jag var iakttagen som barn. Det var väldigt obehagligt. Jag var blyg som barn, tyckte att det var extremt jobbigt att bli sedd när jag var nära honom. Sen började brorsan [Dan Ekborg, red anm] med teater långt innan jag började. Jag hade svårt för att folk tittade. Jag kunde inte få vara mig själv plus att jag inte trodde att jag var en sån typ av människa som höll på med teater. Jag har inte det där exhibitionistiska, jag har inget behov av att stå på scen. Däremot har jag ett konstnärligt behov att få uttrycka mig och dela med mig av saker. Jag hade en massa vanliga jobb tills jag till slut sökte till scenskolan när jag var 23-24 år. De flesta har gått på någon form av scenskola innan, men jag hade inte stått på scen en enda gång. Jag hade gjort lumpen, jobbat i Portugal, och jobbat som flyttgubbe och mycket annat.
Det var som en kick första gången.
Jag provade på att statera i en filminspelning och fick stå där i en folkhop. En ganska viktig scen, vi skulle stå och skrika i en demonstration. Då märkte jag att det fanns något inom mig som klickade om och jag vågade leva mig in i det fast jag inte var sådan själv. Det var världens kick att man kan bli någon annan ett tag sen går man tillbaks till sig själv. Att uppleva en annan människas liv en stund. Det var fantastiskt. Det var nog det som gjorde att det blev att det här ska jag hålla på med.
Anders Ekborg visar stolt upp sin örtodling, 2019
Att bli placerad i ett fack.
Jag vill vara lika bra på allting: med sång, skådespeleriet. Jag tyckte själv att när jag fick Duvemåla så var jag förvånad över att folk faktiskt tyckte att man är på samma nivå som med skådespeleriet men var även bra på sång. Då blev jag helt plötsligt sångare men jag var skådespelare förut. Svenskar har väldigt svårt att man inte är i ett fack. Antingen ska jag göra musikal eller så ska jag vara skådespelare. Men mitt mål är att jag ska vara lika bra på både sång och skådespeleri. Ibland känner jag att jag har gjort saker som: Jag spelade den där rollen och så sjöng jag. ’Va, sjöng du’. Ja, det var sång hela tiden. De har inte tänkt på att jag har sjungit och det tycker jag är bra, men samtidigt är det att folk inte tänker på att jag är sångare. Ibland när man spelar en pjäs så tänker de inte på att de är på en konsert. Den saken tycker jag uppmärksammas för lite. Det är flera som jag som jobbar med det här som känner samma ska. Som Sara [Jangfeldtsom, red anm] spelar min fru. Hon är en fantastisk skådespelare, dansare och sångerska. Hon kan alla tre. Varför är det ingen som pratar om det. Jag tycker att man ska kunna vara lika bra på flera saker. Men det har största allmänheten av människor svårt för. Strävar du efter att vara bäst på både sång och skådespeleri? Bäst? Det går inte att vara bäst, man kan inte tävla på det sättet. Jag strävar efter att vara så bra jag bara kan vara.
Vill göra mera film.
Det är en sån sak som är väldigt svårt. Jag filmade ganska mycket förut, jag hann med ett par saker per år. Nu har det blivit väldigt täta skott mellan film och teater, jag känner att det finns en väldig okunskap om musikal bland filmregissörer. ’Musikalartister kan väl inte vara med på film?’ Det är så okunnigt så man blir mörkrädd ibland.
Jag har ofrivilligt hamnat i musikalfacket, så kan man säga. Frivilligt in och ofrivilligt kommit ur filmen. När man jobbar mycket på scen så jobbar man länge. Film idag har mycket snävare tidsramar. Man kan få frågan om man kan spela in nästa vecka. Det fungerar inte ihop med teater. I vissa filmer utomlands så vill de att man ska vara stand-by i upp till 6 månader, helt tillgänglig och komma in då och då.
Anders Ekborg vid köket som han har varit med och byggt själv. 2019
Vill göra ett matlagningsprogram.
Att laga mat är min andra passion. Min paradrätt är nog en hemmagjord öppen lasagne. Jag lagar alltid efter eget huvud och använder mig sällan av recept. Jag tycker om att laga mycket pasta men även mycket husmanskost. Jag tycker mest om att äta kötträtter, fisk är inte riktigt min grej. Jag har också en ny skiva på gång. Jag gjorde en konsert med Jönköpings symfonietta. Den är inspelad men jag har inte fått loss rättigheter med den än. Någon form av matprogram när jag får tid. Att laga mat är min andra passion.
Tre snabba Anders:
Bästa film som du har sett?
Gökboet
Bästa teater/musikal som du har sett?
Billy Elliot
Vad inspireras du av?
Yrkeskunnighet.
andersekborg.nu
Boka biljetter En stilla jul
Text: Camilla Käller
Foto: Patrik Laijronsdotter
text och foto Copyright pascen.se