Kan ni berätta lite om er själva?
Victor, jobbar som skådespelare och författare. Utbildad skådespelare i Prag, Tjeckien. Samtidigt som jag studerade så arbetade jag i Prag Shakespeare Company. Jag var med i många uppsättningar där. Jag var även med i två Amerikanska TV-serier som spelades in i Prag: Carnaval Row med Orlando Bloom, och Genius med Geoffrey Rush som Ron Howard regisserade.
John: Jag är storebror. Jag är musiker. Jobbar både med musik och forskning, jobbar på Göteborgs Universitet. Jag har skrivit musiken.
Kan ni berätta varför ni fastnade för den här historien?
Vi har tidigare jobbat med historiska berättelser och föreställningar. Vi ville ta oss tillbaka till 1700-talet och då fastnade vi för Lasse i gatan just för att det finns så många myter kring honom och kring den här tiden. Vi bestämde oss för att söka upp så mycket information som möjligt om det här. Jag var den som verkligen pushade och John var lite kritisk till det i början men så fortsatte vi att läsa och forska, då kom vi fram till att det här måste vi skriva om. Vi hittade en sån fantastisk historia kring den här mytomspunna mannen Lars Gathenhielm.
Känner ni att det aktuellt idag också att ta upp det här så det kan intressera folk att komma och titta på er föreställning?
Absolut. Det är just det som gör att vi blev intresserade, stolta och glada över att få visa upp det. Den här …. ’Lasse i gatan’ handlar inte bara om en man som kapade fartyg på ett brutalt sätt, utan snarare om den familj som var med och försvarade Sverige, hela Västkusten och byggde upp en industri kring sjöfarten och på så sätt också förstärkte Sveriges gränser. Det är ingen slump att han har en plats i historien men hans arv för det han gjorde, han var med och byggde upp Göteborg och västkusten på ett sätt som vi berättar om, den sanna historien som man kanske inte känner till.
Hur kommer det sig att ni är så fascinerade av historia?
Dels är det bara att när man läser om de här historien som har påverkat de gatorna där man själv går, vi är från Göteborg. Då finns det mycket mer bakom, varför det har blivit som det har blivit Just att få berätta detta. När vi träffar folk och frågar; Känner ni till Lasse I Gatan? Alla svarar: Ja absolut. Då ställer man frågan: Vad var det han gjorde? Då har folk oftast en vag uppfattning om att han kapade fartyg. Vi vill berätta den sanna historien om vem han egentligen var och följa hans liv. Han blev bara 28 år. Det gjorde att han hade ett fantastiskt flyt både på sjön och även som en av Sveriges första entreprenörer.
Det känns som att det är väldigt riktat till Göteborg. Tror ni att ni kan nå ut i övriga Sverige också?
Absolut. Vi har många förfrågningar från andra delar av Sverige, även om Lasse bodde stundtals i Göteborg så handlar det om hela västkusten. Det är en stor del av Sveriges historia, av vad som hände på den här tiden när Sverige var ett land som låg i krig. Västkusten var ett öppet sår. Karl XII försökte genom att dela ut kaparbrev till redare försvara Sveriges västkust. Det förändrad Sverige. Det skulle vi säga är det som vi alltid har haft fokus på ….att det berör hela Sverige.
Kan ni berätta lite om musiken. Vad är det som vi kommer att få höra?
Musik är en del av föreställningens berättelse samtidigt som vi har en monolog. Musiken bryter av och det ger det ett större djup. Ibland så för det historien framåt. Det är sånger ur Lasses perspektiv, hans fru Ingelas perspektiv och även hans bror Christians. Som just handlar om denna tiden, platserna och deras äventyr, framgångar och motgångar. Vi har också precis släppt första singeln. Föreställningen har premiär 13-15 mars är premiärhelgen. Det som är viktigt och som vi alltid pratar om är att vi är glada att få göra den här och vi längtar verkligen till att få visa upp föreställningen.
Lasse i gatan är regisserad av vår pappa som också har varit skådespelar under en längre tid, Ulf Dohlsten. Det är lite av ett familjeföretag.
Alla jobbar med föreställningen. John som är musiker, Victor som skådespelare, Ulf som regissör av föreställningen.
Boka biljetter till Lasse i gatan.
Text Patrik Laijronsdotter och Camilla Käller
Foto Anders Nicander