Jag heter Joakim Nätterqvist, 43 år, kommer från västkusten, bott i Stockholm sedan 1995, skådespelare, regissör, dramapedagog, mest känd för Arn-filmerna.
Vad var det som gjorde att du tackade ja till Robin Hood?
Jag har jobbat med Robert Dröse och Anna Norberg [regi och producent] tidigare. Det var en stor anledning plus att jag försöker hålla igång med så många projekt som möjligt. Sedan brinner jag lite extra för den här tiden. Den här historien har satt avtryck i min barndom. Jag har sett alla möjliga Robin Hood-filmer, säkert ett 20-tal.
Du spelar Lille John. Vad är det som du finner intressant i den karaktären?
Det är alltid en process. Han är allsidig. Robin Hood är som Arn, han kommer hem från ett heligt krig medan Lille John nog stannade hemma och inte var med i kriget. Han är lite av en hippie, han vill kanske inte gå ut i krig. Vad jag ser i Lille John är en stor brumlig björn men som har ett stort hjärta.
Du brinner för den här eran sade du, bland annat genom Arn, kan du berätta mera?
Det är väl Jan Guillou förtjänst som gav mig möjligheten att vara med de filmerna. Sen har det varit en tid därefter där jag har varit med på andra saker som handlar om medeltiden, bland annat film och medeltidsveckor. Det är en spännande och vacker tid på ett sätt även fast den var ganska grym och även närheten till natur och jorden tilltalar mig.
Är det ett intresse som har kommit nu i vuxen ålder?
Jag kommer från landet så det är kanske därifrån det kommer, vara ute och arbeta med djur. Jag är uppväxt på en hästgård. Nu när jag bor i en låda i storstan så kan det bli en frihet att komma ut i naturen.
Nu är detta en barn- och familjeföreställning. Har du gjort något för barn tidigare?
Det kommer vara en väldigt bred föreställning. Det är väl bara det jag har gjort. Jag har gjort Häxdansen, Tzatziki, Arn, Snövit, Mio min Mio så det mesta jag har gjort har varit för en bred publik. Jag har gjort några deckar-grejer och Viking är mer för de vuxna. När jag har spelat teater så har det varit vuxen-teater men film har varit för en bred massa.
Game of Thrones har väl banat vägen för den här typen av fantasy och medeltid?
Ja, visst är det så. Det är min grund i allt ihop. Game of Thrones är en kopia av William Shakespeare på många sätt. Shakespeare och Lars Norén är orsaken till att jag började med teater. Jag gillar den här enkla berättarformen mellan gott och ont. Det finns en moral i slutet, belöningen efter att man har sett stycket. Jag skulle vilja se det som att det blir en familjeäventyrsföreställning. Både spännande och roligt. Sen tar vi upp det här med att vi ska dela med oss. Det är lite av hela temat. Robin tar från de rika och ger till de fattiga.
Robin Hood tar från de rika och ger till de fattiga. Har du någonsin tagit något?
Ja, absolut. När jag var liten och gick i skolan gick vi genom en sån vända då vi gjorde det. Sen erkände vi i skolan och pratade om det. Pallat äpplen och jordgubbar, det har man ju gjort. Det var vårat äventyr när vi var yngre. Robin Hood handlar också om utanförskap. Det är en sak de slåss för, mer jämlikhet.
Brukar du ge till de som har det sämre ställt?
Ja, det beror på. Jag jobbar med det och ger av min själ och min tid. Jag brukar inte ge pengar. Jag hjälper hellre till med att flytta, teater för ungdomar och likande för de som inte har medlen att betala för det. Det tycker jag är bättre än att bara ge pengar. Det hjälper inte lika mycket som aktivitet, tror jag. Sen respekterar jag folk som bara vill ge pengar för att på så sätt döva sitt samvete. Dörren.nu i Gamla Stan är ett sånt projekt från början.
Vilken karaktär i Robin Hood känner du att du är mest lik privat?
Det var svårt. Det är nog en blandning av Marion, Robin och Lille John. Marian kommer med många insikter. Att slåss för sin övertygelse och de man tror på står Robin för. Den brumliga och lite busiga upptågen sidan är Lille John.
Text Camilla Käller och Patrik Laijronsdotter
Foto: Camilla Käller