Foto: Privat
Kan du berätta lite om turnén?
Det är 20 år sedan Björn Afzelius gick bort.
Hans sånger är älskade och ofta framförda i olika samanhang runtom i hela Skandinavien, och låtar som Tusen Bitar, Sång till friheten, Till min kära, Isabelle, Ikaros, Ljuset har blivit en stor del av vårt gemensamma musikaliska arv.
Denna trio är ute på en turne i december och kommer att förlänga den med 3 veckor i Mars.
Jag, Olle arbetade med Björn Afzelius i 15 år som keyboardspelare, Kapellmästere och producent på flera av hans album. Jag har de senaste åren turnerat med trion Guran, Nyberg & Nord, där framför vi Björns låtar på ett högst personligt sätt, med anekdåter och storys från tiden med Björn.
Vår trio bildades för 2-3 år sedan och den består av Mikael Nord Andersson på gitarr och sång. Han har turnerat med många av landets främsta artister och internationella stjärnor. Göran ”Guran” Blomgren på sång och gitarr. Han var turnéledare och ljudansvarig för Björn Afzelius under 10 år. De kom varandra nära under alla dessa mil ute på turné. Sedan har vi mig, Olle Nyberg, jag har spelat med Björn Afzelius i 15 år totalt. Jag började att jobba med honom 1983 och bodde då i Paris. Då tänkte jag att aldrig flytta hem till gamla Svedala utan jag skulle fortsätta ut i världen men så fick jag ett brev från honom där han frågade om jag lust att gå med i hans band ’Globetrotters’, som kompbandet hette på den tiden. Då flyttade jag norr ut, till Köpenhamn, för att kunna jobba med honom utan att flytta hem till Sverige. För det hade känts som ett otroligt nederlag.
– Varför nederlag?
Jag var så trött på Sverige, Försäkringskassan, A.kassan och Posten. Man ville ute i världen och spränga alla broar. ”Hata Sverige” var det på den tiden. Jag hamnade i Danmark och fick jobba med Björn i 15 år. Jag jobbade både som musiker och producent av några av hans skivor. Den sista skiva vi gjorde hann han aldrig att höra klar själv. Han gick bort när vi hade 2-3 låtar kvar att slutmixa. Jag åkte skytteltrafik mellan studion och hans sjukhussäng. Han låg i sängen och fick lyssna på mixarna. Jag fick göra klart de sista låtarna själv. Det kändes jättejobbigt. Jag kommer ihåg att vi fyllde upp hela studion med blommor och grät. Till och med teknikern som aldrig hade träffat Björn satt och grät. Det var en väldigt känslig period i mitt liv. Det var första gången som jag kom nära döden. Sen dess har många vänner och musikanter drabbats av olika saker. Jag har själv haft en släng av cancer. Det har varit en lång resa men det har varit fantastiskt fint att kunna få göra hans sånger igen. Det är kul att folk uppskattar det. 2015/2016 gjorde vi en stor turné med ett stort band. Då var det mycket ljud och ljus. En stor produktion men det här är en lite mindre produktion där vi försöker fokusera lite mer på det intima och privata, ett annat sätt att förmedla låtarna. Björn var en trubadur i grunden och åkte runt med sin gitarr. En av hans stora grejer var hans mellansnack.
– Jag var på en spelning på Gröna Lund med Björn Afzelius av slump. Det var bland det bästa jag har sett. (Reporterns kommentar)
Han var helt otrolig. Många av de här låtarna kan man göra med rockband. Det finns vissa där man får lite mer fart på grejerna men samtidigt missar man en dimension som jag tycker att vi håller på att hitta med den här trion. Han som sjunger och snackar mest i den här föreställningen, Göran ’Guran’ Blomgren. Han bodde i Göteborg under 70-80-talet och jobbade som trubadur. Stod och spela på Sven Duva, Dojjan och likande ställen. Han har en historia som trubadur. Det är lite märkligt. Om du är född som en bra sångare så är det jättesvårt att framföra många av Björns låtar, särskilt trubadurlåtar för då tappar du trovärdighet om du inte har den här trubadurådran. De låtarna som det är väldigt mycket trubadur-känsla i sjunger Göran. De låtarna som är lite poppigare och rockigare sjunger Micke ”Nord” Andersson och jag. Vi har hittat en väldigt bra balans musikaliskt och uttrycksmässigt.
Hur personlig kommer den här konserten att vara. Du nämnde Björns mellansnack var en av hans starka drag. Kommer det också att genomsyra er konsert?
Det är det vi försöker hitta när man gör såna här saker. Man kan aldrig kopiera något sånt. Hans styrka var att han pratade direkt från hjärtat på ett sätt som var väldigt unikt. Nu försöker vi göra något som drar åt det hållet men det blir självklart inte alls samma sak men vi försöker hitta en personlig känsla i det hela. Utan att ha för mycket inrepat det ska bygga på den spontana känslan. Vi försöker bjuda in folket i vårt kök så att det inte blir för stort avstånd mellan oss och publiken. Det kan man inte göra om man har för stor produktion. Då blir det som att man har en vägg mellan. Vi försöker få ner det på ett plan så folk känner sig inbjudna. Jag tycker att det hittills har fungerat väldigt bra.
Kan snacket bli olika beroende på publiken och var ni är?
Mellansnacket blir väldigt olika beroende på var man är, vad som hänt under dagen, vad man läst i tidningen. Ibland byter vi även låtar mellan olika kvällar, om vi har varit osams eller om vi haft en trevlig dag. Vi försöker basera det på oss som gör den här föreställningen. Det är inte helt inrepat utan vi låter det vara lite löst i kanterna just för att det ska kunna hända grejer, att man får den spontana känslan.
Du nämnde tidigare att du ”hatade Sverige” Vad tycker du om Sverige i dag?
Jag är fantastiskt glad. Jag har själv råkat ut för sjukdomar. Om man tänker på den behandling man får i Sverige idag som skattebetalare så är jag oerhört glad och tacksam över det systemet som vi har nu. När man verkligen behöver det inser man hur viktigt det är. Förr var jag ung och arg. Jag var med i ett band som hette ”Motvind”. Det var ”krossa kapitalet”. Då var jag ung och arg på allting som man var då. Det är klart att när man har bott utomlands som jag har gjort så får man lite distans till saker. När man råkar ut för saker så märker jag att det är bra med många av grejerna i Sverige. Vi har ett väldigt bra system i Sverige. Det är tråkigt att de håller på att montera ner det. Allt med sjukhus, ålderdomshem håller på att försvinna. Det är en katastrof. En sak för mig som turnerande musiker. Jag älskar att åka tåg. Det finns inget skönare. Man kan sitta och sova, gå på toaletten, läsa en bok eller jobba. Man törs inte åka tåg idag om man har en tid att passa om du inte ska åka dagen innan. Det blir väldigt mycket bilande istället.
Foto MT Live
Föredrar du tåg framför bil?
O ja. Jag älskar tåg. Man kan äta, dricka kaffe. Det är en helt annan grej. När du kör bil är du alltid trött när du kommer fram. För miljön är det självklart bäst att åka tåg. Det är jättetråkigt med den utvecklingen vi har där.
Kan du berättat något av de starkare minnena du har tillsammans med Björn.
Jag kommer berätta en del anekdoter och snacka om den tiden vi jobbade ihop. Jag kan inte komma på något speciellt nu men vi hade en fantastiskt rolig tid tillsammans. Det var ett väldigt intensivt turnerande. Turnélivet som det blir när man är ute, ett gäng grabbar. Vi hade otroligt mycket kul tillsammans. På den tiden var det mer klubbliv efter. Man var ung och aktiv så man var alltid ute. Idag blir det mer så att man går till hotellet med en god bok och ett äpple. Man orkar inte längre. Förutom gigen vi hade så var det väldigt mycket jam och sånt på olika klubbar efter konsterna.
Utav allt som Björn har gjort. Vilket album eller låt betyder mest för dig personligen?
’En sång till friheten’. Det är både en rent intellektuellt och känslomässigt bra låt tycker jag. Det finns många som kan skriv en bra text som är stark men då kanske inte melodin är lika bra eller stark, eller tvärt om. På den låten så tycker jag att text och musik hänger ihop på ett fantastiskt sätt. Det är lite intuitivt också i känslan.
Vad betyder proggen för dig idag?
Proggen idag. Jag väntar på att nästa ungdomsgeneration ska ta upp tråden. Det har varit lite blaskigt de senaste åren. Jag ser fram emot när den kommer tillbaka. Det håller på att hända lite med Greta Tunberg-rörelsen. Det är lite åt det hållet. Det blir ett upprop men det kanske inte handlar lika mycket om politik på det viset som när vi höll på. Nu är det andra grejer som är aktuella.
Det kanske blir progg i en annan form idag?
Ja precis. Jag är väldigt glad att jag fick vara med samtidigt ska man komma ihåg att proggen var bra på väldigt många sätt: den tog tag i en massa saker och satte frågetecken på saker. Samtidigt var det en liten stängd värld. Många musiker kände att de inte fick vara med. Det tyckte att de inte fick vara med i progg-gemenskapen, de var inte tillräckligt politiskt uttalade. Det var lite dogmatiskt vilket gjorde att vissa band, artister och musiker inte kunde känna sig delaktiga. En grej som jag kommer ihåg som var väldigt stark. Vi gjorde den stora ANC-galan i Göteborg 1985. Där kändes det som att man samlades hela progg-sverige och de som inte fick vara med men ändå kända att man hade samma mål att sträva mot, att krossa apartheid-systemet. Där kändes det på riktigt att här gör vi något tillsammans och kan dra åt samma håll även fast man inte tycker likadant om allt. Det var en väldigt stark upplevelse.
Vad lyssnar du på för musik idag?
Jag lyssnar mycket på Niel Young och P1. Jag har jobbat med det här sen 1975 på heltid. När man inte jobbar med musik så orkar man inte lyssna. Man måste ha tyst eller prat. På resor så är det väldigt lite musik.
Hur har musicerandet förändrats från när du började till idag?
Jag tycker tyvärr att väldigt få ställen där man kan spela utan en jättestor produktion. Produktionen har tagit över väldigt mycket, det måste vara jättemycket ljus, rök och det ska vara gigantiska ljudanläggningar, det hamnar nästan i första rummet. Det är jättetråkigt. Jag kommer ihåg på 1970-talet, när jag bodde i Göteborg, så fanns det hur många ställen att spela på som helst. En stor del tror jag är faktiskt mellanölet. När mellanölet togs bort. Många ställen byggde på att man kom dit lyssnade på schysst musik och drack mellanöl. Man blev inte så kanonfull utan de spelställena som vi lirade på i veckorna var väldigt många kårer och nationer. Vi kunde lira måndag, tisdag onsdag och torsdag sen åkte vi väg på helgerna och spelade i större städer. Så kom man hem på söndagen och var trött. Sen på det igen, samma sak nästa vecka. Det försvann när man tog bort mellanölet. Det var en jättestor grej som gjorde att många spelställen försvann för att man måste sälja mat och en massa skit, de här reglerna som kom. Den biten gjorde att jag inte gillade Sverige för det var så mycket regler. Det tog död på en väldigt stor del av musiklivet i det mindre formatet och så har det ersatts av gigantiska stora festivaler med scener som är 10 meter höga och jätteavstånd till publiken. Jag tycker att det är synd att de här konserterna i mindre format har försvunnit. Det finns helt enkelt inte några ställen att spela på i en sån nivå.
Vad såg du senast som du själv inte var med i?
Jag bor på Sollerön, en liten ö mitt i Siljan, Dalarna. Här har vi en liten musikpub där jag själv har spelat en hel del och när det är evenemang där så vill man såklart stötta det lokala. Där var jag och tittade på en blåskille från Östersund som att och lirade själv. Där kunde man få sig en pilsner.
Där var det alltså nära, intimt och inte massa ljud- och ljusteknik?
Du hör själv, det är sånt man saknar. Det lilla formatet. Just därför känns det jättebra att vi gör den här turnén med Björn i ett lite mindre format, även fast det kanske är lite större lokaler men vi försöker ta med oss känslan av den känslan, det lilla och intima. Vi som står på scenen, vi som levererar det här. Det är inga backtracks, inga onödiga poser utan vi kommer med det vi har, de vi är och det vi har gjort genom livet. Vi försöker bjuda på oss.
Kommer vi att få höra alla Björns klassiker?
Ja men också några som du inte har hört tidigare. Det är det som är det stora problemet att det är så otroligt mycket hits. Vilka ska vi inte spela är det stora problemet.
Lite åt kill your darlings?
Ja, väldigt mycket så. Man vill ju även bjuda på något som folk inte har hört över huvud taget. Sen gör vi om några av låtarna för att det ska kännas att det kommer just från oss, att det inte är någon kopia på något, att det ska bottna i vårat musikaliska uttryck som vi har med oss, allt som vi har gjort under så många år. Många av versionerna är annorlunda mot originalen vilket ibland är väldigt spännande. Oj är det det den låten handlar om? Märker man när man kan ta till sig texten. Det är väldigt spännande.
Är det något jag har inte har frågat dig och som du vill tillägga?
Jag tycker att du både har ställt bra frågor och gett mig utrymme att utveckla svaren så jag tycker inte att jag saknar någon sån fråga. En intervju är som vi har haft det, ett samtal och inte bara fråga-svar. De här intervjuerna tycker jag blir de bästa. Jag tycker om vad du i egenskap av dig har lockat fram ur mig. Ibland på krogen när man går fram till någon så stannar ibland konversationen ganska snart. Vissa man pratar med kan man prata med hur länge som helst och det känns som att man har känt varandra väldigt länge.
Tack Olle för komplimangen (jag tar det som en komplimang red anm). Önskar dig allt gott.
Köpa biljetter till Sånger om friheten till minne av Björn Afzelius.
Intervjuad av Camilla Käller
Text Patrik Laijronsdotter och Camilla Käller
Foto 1. Privat 2. MT LIVE