Teresia Pettersson och Julia Boström. Foto Camilla Käller
Ö2 i Stockholm sätter upp Sanning och konsekvens efter Lars Norén. På scen fick en pratstund med producenten Julia Boström och skådespelerskan Teresia Pettersson.
Vilka är ni?
Julia Boström, producent för föreställningen. Jag har bott i Norrköping och precis flyttat tillbaka till Stockholm. ska jobba på Ö2 i vår. Nästa produktion är ’The Darkheart and the sweet part ’ Det är en performance föreställning som handlar om hämnd och ritualer. Jag kan inte säga så mycket mera, men den kommer att bli spännande. Denna är en föreställning av Lars Norén. Pjäsen kom första gången under 1980-talet. Den har även gjorts som TV-teater.
Teresia: Jag spelar Elisabet. Det är ett födelsedagskalas för mig som fyller 50 år. Min syster [Charlotta Jonsson] och svåger är inbjudna på middag. Det är där vi börjar. Det är ett relationsdrama mellan alla. Alla har sitt i bagaget. Vi är hemma hos mig och min man Harry, som spelas av Jakob Eriksson. Så kommer min syster och Mikael [Richard Forsgren] och hälsar på. Sedan bubblar saker upp till ytan så det rörs om i grytan.
Teresia: Jag är skådespelerska i grunden. Jag tillhör Ö2-kollektivet det är jag och Anki Larsson som driver Ö2. Vi gör egna produktioner, samproduktioner och så har vi även gästspel på teatern. Vi har funnits i drygt två år i den här konstellationen. Nästa produktion är en samproduktion
Teresia Petterson ur Sanning och konsekvens. Foto Camilla Käller
Vad har varit utmaningen just med den här pjäsen?
Teresia: Lars Noréns text är fantastisk. Den är underbar att jobba med men den är också svår. Det är vissa upprepningar som är spännande.
Julia: Det är en text som är så aktuellt idag, man blir förvånad över hur starkt det är fortfarande. Jag har tyckt att det är lätt att sälja in den här föreställningen just för att det är Lars Norén, Jag tror att publik önskar sig mera Norén. Det passar bra nu med hans dramatik. Jag har sett mycket nu men det är av has senare verk. Jag är också väldigt förtjust i de tidiga.
Vad gjorde att ni tackade ja till att göra ’Sanning och Konsekvens’?
Teresia: Elisabet är min drömroll. Så är det och har varit det länge.
Julia: Jag ville framförallt arbeta med Ö2. Jag tycker att det är en fantastisk teater. Det är en otrolig frihet med den här typen av fri scen. Det lockades jag mest av. Pjäsen i sig när jag fick läsa den var helt fantastiskt. Den har så mycket vändningar, har så mycket botten och svängningar det blir så roligt att läsa.
Var det Ö2 som bestämde att ni ville göra ´Sanning och konsekvens´ och sedan letade ni upp en producent?
Precis. Julia har hört av sig tidigare och vi har träffats i andra sammanhang så vi ville ha Julia.
Teresia du som jobbar med Ö2. Kan du berätta mer om er teater?
Vi är en fri grupp av skådespelare. Vi gör det mesta, ibland har jag producerat, vi hjälps åt, vi städar. Vi är en liten teater men vi har mycket repertoar. Vi gör produktionerna tillsammans. Vi har många skådespelare som är här och hjälper oss. De kan sitta i kassan till att vara referensgrupp eller sufflera. Det känns som att vi är många fler än vad vi egentligen är. Vi har Ö2 ung. De är betydligt yngre än vad vi är.
Vad är skillnaden förutom åldern?
De har kortare CV. De har också en yngre publik än vad vi har. Våran publik ser även deras föreställningar och tycker att det är jättekul. Jag hade inte sett stand up-Teater tidigare Ö2 ung gjorde en produktion på våren som de sedan bearbetade och gjorde samma föreställning med oss som bollplank. Så gjorde de en ny version, skrev om igen och gjorde en uppsättning i november. De är nästa generations skådespelare och scenkonstnärer. Från början sa vi att de skulle vara unga men då sa en av tjejerna, Mia: jag är 32 år och vill vara med i Ö2 ung. Får jag inte det? Det fick hon såklart.
Är det mer som personlighet och utseende än ålder egentligen?
Det är nog det att de inte har gjort lika mycket som vi har. Det är svårt, det finns inga scener i Stockholm för att komma in. Det här är ett sätt att komma in och hjälpa till med nästa generation skådespelare. När jag började på 80-talet så fanns det massor med scener och frigrupper. Det gör det inte längre. Det är ganska slutet. Är man i en frigrupp så är det ganska svårt att komma in. Då tänkte vi att det ett sätt att öppna upp. På samma sätt som vi tänker med vår gästspelsverksamhet, att vi öppnar upp Teatern. Båda för grupper i Stockholm men även från andra städer.
När ni väljer föreställningar, är ni nischade åt något håll?
Vi försöker ha en blandad repertoar. Våra egna föreställningar är mer i samma linje. 2019 lyfte vi att det är 100 år sedan kvinnlig rösträtt röstades genom. Vi hade fyra monologer med starka kvinnoporträtt. Som i och för sig var olika men som kändes viktiga att lyfta. Då valde vi att ha fyra skådespelare som är 50+. I år så har vi en annan typ av form. Pjäser som den här som vi tycker är riktigt bra och som vi inte har sett på länge, eller kanske inte har sett på scen alls. LarsNorén spelas inte så ofta av frigrupper. Det känns som en sån föreställning som mår bra av att komma nära publiken, så nära som möjligt. Det är verkligen det rummet gör här.
Julia, du som producent, kan du berätta lite vad du gör och vad du har tillfört pjäsen.
Som producent så gör jag de kreativa valen för marknadsföringen och bidrar med texter. Du ordnar med scheman som när fotografen kommer hit. All presskontakt går via mig. Jag har försökt att förhöja innehållet så gott det går utifrån den bild jag kan ha i ett väldigt tidigt stadium. Jag måste utgå från texten till att börja med i min marknadsföring. Sen jobbar jag mycket med att stötta ensemblen under tiden. Hittar olika sätt att komma fram till vad pjäsen handlar om och vad som är viktigt att lyfta. Det utvecklas hela tiden under tidens gång. Det är också väldigt spännande i det jobbet jag har, att alltid lära mig något nytt och rota lika mycket som ensemblen i vad som är på gång att hända med det.
Teresia: Där är lite annorlunda på frigrupp. På institution är producenterna inte lika delaktig i det konstnärliga arbetet som man är här
Julia: Jag kommer från film så jag bidrar lite med den biten, att kunna göra en film som marknadsföring. Att ha det ögat för det lite mer tekniska än vad som har varit tidigare på teatern.
Theresia Petterson ur Sanning och Konsekvens. Foto Camilla Käller
Den här pjäsen, vilken bit är det som har berört er mest personligt?
Teresia: Oförmågan att nå varandra ibland. Hur svårt det kan vara att nå någon, man vill mötas men det går inte ibland. Sen finns det saker i alla karaktärer som verkligen berör.
Julia: Jag tycker att det är hemligheterna mycket. Det handlar om hemligheter som kommer till ytan.
Du var inne på det lite på det. Vad tror du att det är som gör att man har massa hemligheter och inte berättar för sina nära?
För att inte skada dem tror jag. Man kanske är rädd för att något nytt ska hända som man inte vet vad det är. En rädsla för det okända håller en tillbaka.
Är det lite det som den här pjäsen handlar om också?
I en viss relation ser jag det.
Teresia: Vissa av dem har tydliga problem med det. Den karaktären som jag spelar, där finns det ett konkret problem. Det är tungt att sätta sig in i och svårt att ta sig ur. Hon har viljan men det går sådär ibland. Det finns hopp i den också. Den är inte rakt genom nattsvart utan det är som livet.
Julia: Acceptans är det också. Att leva med varandra trots allt.
Finns det något som jag inte har frågat er som ni vill framföra.
Extra roligt är att vi har haft 100% beläggning i år på alla föreställningar. Det är vi överlyckliga och stolta över. Vi vill också hitta ny publik. Det är extra roligt om det kommer ännu fler som inte har varit här tidigare. Det är roligt att möta ny publik och nya publikgrupper.
Vilka kommer hit?
Det är jätteblandat. Vi har både publik som går institution som undrar om det är numrerat och så har vi frigruppspublik.
Är det numrerat.
Nej, det är fri sittning. Vi får fler och fler som inte är så vana teaterbesökare. Många tycker att det är spännande för att det är så nära. Vi skådespelare står i dörren. Det är uppskattat av publiken.
Det är roligt för att nu när vi ska ha provpublik. Det är både pensionärer och studerande på teaterskolor.
Det är det ni försöker vända er till också, att det ska vara blandat?
Ja. På våra gästspel har vi förutom vuxenföreställningar även barnföreställningar just för att vi vill hitta den unga publiken. Vi är en sån liten teater så vi kan inte göra hur många produktioner som helst då är det kul att även gästspelen hittar en annan publik.
Hur många produktioner gör ni per år?
Förra året gjorde vi fyra monologer och så hade vi gästspel, samproduktioner och läsningar. Vi har ett dramaturgiat där Folk skickar in sina pjäser och så läser vi upp dem inför publik. Det är väldigt uppskattat. Så har vi samtal efteråt så att vi kan fråga hur man som skådespelare och dramatiker tänker. Då brukar det oftast vara skådespelare som har varit på teatern men ibland har vi pjäser där det är 14 personer i, ibland har det varit två skådespelare. Efter läsningen brukar Anki Larsson intervjua dramatiker och svara på frågor från publiken. Vi brukar ha det en gång i månaden. Vi har haft några andra typer av samtal också som har gästat oss. Allt från teaterförbundet till kvinnohistoriska museet. Då har vi olika ämnen.
Foto och text Camilla Käller
Till Ö2 hemsida och boka Biljetter Sanning och Konsekvens