Intervju Timo Räisänen

 

Timo Räisänen kommer inom kort att släppa låten ”Aldrig långt bort”  från och med 19 april finns låten på alla digitala plattformar. Låten skrevs för en reklamfilm och har flititigt sjungits på skolavslutningar, men den har aldrig tidigare gets ut officiellt.  

 

”Timo extra allt-föreställning”  spelas på Kajskjul 8!
Den 10:e och 11:e maj 2019 ser vi honom framföra En Timokonsert, där han sammanfattar karriären så här långt i en “Timo extra allt-föreställning” på Kajskjul 8 i Göteborg.

Biljetterna är släppta via www.kajskjul8.se, telefon 031-10 75 50 eller mail: bokning@kajskjul8.se

 

Hur kommer det sig att du tycker så mycket om att göra covers?
Dels är det för att andra artister tycker att det är så fel, jag gillar att göra lite tvärt emot. Det är ett väldigt lustfyllt och enkelt sätt att få uttrycka känslor. Jag väljer låter som jag känner med. Det blir ett roligare sätt att kommunicera det jag vill säga. När jag skriver en egen platta, det projektet är mycket tyngre för psyket. Jag behöver skriva musik men när jag går in i en låtskrivarperiod så får jag varna de runt mig för att jag försvinner och inte är så rolig att vara nära.

 

Hur lång tid tar det att skriva ett album?
Det är väldigt olika. Det jag skriver är hundra procent personligt men det är inte som dagboksanteckningar, det är baserat på mig och min syn på världen och vad jag vill prata om för tillfället. Att göra en skiva tar längre och längre tid ju äldre jag blir och ju äldre jag blir i mitt musicerande. Min första skiva tog från det att jag började skriva den tills att jag gav ut den tog cirka 6 månader. De första fyra åren gav jag ut en skiva per år. Min senaste skiva tog 8 år från första utkast till att den gavs ut.

 

Lyssnar du själv på musik och vad i så fall?
Jag lyssnar på musik hela tiden på all sorts musik främst klassisk musik. Just nu lyssnar jag mycket på Franz Liszt som är en ungersk kompositör. Jag försöker att inspireras. Förr inspirerades jag av enstaka personer men nu är det mer ett stycke eller en låt som jag lägger in på en samling. Som musiker är det svårt att ställa om till att folk lyssnar på låter eller delar av låtar, en hook-hets. Innan lyssnade man på hela plattor. Så länge populärmusik har funnits har det funnits hits. Det gick åt att mer lyssna på hiten. Albumets roll är utspelat nu. Det är väldigt sällan som plattan blir stor även om det fortfarande händer. Idag finns allt på internet, det är så kort och nerbantat. Då blir det mer att en refräng eller en del av refräng, en liten melodisnutt, den blir stor och resten av låten hänger bara på efteråt. Tar man till exempel appen TikTok som många barn har hållit på med men även vuxna börjat använda. Man hör de små delarna på kanske 10 eller 20 sekunder av en låt som går om och om igen. Den övergången har gett många musiker och artister lite panik.

 

Varför tar det längre tid?
För att jag blir noggrannare och det är mer precisa saker jag vill prata om nu och som jag vill utforska. När jag var 20 år och gjorde mina första plattor så var det bara kärlek och levnadsglädje som jag ville prata om medan nu är det alla möjliga saker. Jag är mycket mer intresserad av världen och livet än vad jag var då.

 

Vad eller vem inspireras du av?
Massor. Jag inspireras av allt möjligt bra. Jag försöker hålla mig så öppen som möjligt. Jag har aldrig haft någon ”gud” som jag haft förutom Gud. Jag förlorade min tro för många år sedan. Orsaken var just att jag stannade upp och tittade på vad religion har lett till. Jag jämförde olika religioner med varandra och såg att det i stort sett var det samma.

 

Vad är det som berör dig och som får dig att sätta dig och skriva?
Tyvärr har jag blivit väldigt berörd av idioter på senaste tiden. Det kanske inte så hållbart. Jag förfäras, förvånas och förundras över hur enkla och dumma djur vi är.

 

Hur menar du med idioter?
Jag tycker väl egentligen att det mest slående är att vi människor tar oss själva på ett så väldigt stort allvar och tar utvecklingen på ett så stort allvar, att vi har så bråttom på att bli bättre och snabbare. Att vi inte bara tar det lite lugnt, tittar på vad vi har åstadkommit. Det behöver inte gå snabbare och snabbare hela tiden, det hade varit skönt om vi bara kunde sakta ner lite på tempot. Det finns en sådan hets i allt så det blir löjeväckande om man bara tar ett lite steg bakåt och tittar på det. Det enda det leder till nu är att folk bara mår sämre. Jag tror att en stor del av det är vår övertro på vår intelligens och vår överlägsenhet i allt.

 

Det är inga specifika människor du tycker är idioter?
Det gör jag också men det är jag inte särskilt intresserad att prata om. Självklart stör jag mig på vissa människor idag, det är vissa människor som sitter på väldigt höga positioner som inte borde sitta där. De är rent farliga för att de är tokiga. Jag är inte så intresserad att prata om dem, det pratas för mycket om enskilda människor. Pratar man supermycket om Donald Trump och hur farlig och korkad han är så leder det inte fram till något mer än att olika människor står och skriker på varandra. Det skapar bara en kultur av ilska och missnöje. Jag tycker att människan är så otroligt häftig på så många sätt och uppfinningsrik. Det är positiva varelser på många sätt men så har vi det där med att vi lurar varandra och följer med trender som bara blir en stor grå massa. Där försvinner allt fritt tänkande.

 

Vad tror du är orsaken till att folk tror på en religion fast de innerst inne vet är påhittad?
Trygghet. Det var en sorg när jag tappade min tro. För det första förlorade jag en väldigt bra vän som jag alltid kunde anförtro mig till. Plötsligt hade jag inte den vännen, Gud dog. Om jag pratar med till exempel Jehovas så försöker jag inte övertyga dem om motsatsen för det är så taskigt. Det är en fin tanke som de har och de gör ingen skada. Så länge de inte använder sin tro till att skada andra, vilket många gör. De som använder religionen i syfte att skaffa sig makt, de ska bort. Det finns en viss falang genom historien som har använt religion för att kontrollera ett väldigt upproriskt folk, ett folk som har varit farliga för sig själva. Där kan jag se genom fingrarna. Visst man använde de medlen man har. I vissa samhällen genom historien har varit så otroligt destruktiva, allt har varit destruktivt. Där kan man se att de har kommit in med religionens lagar, till viss del Lutherismen, var faktiskt till för att göra det bättre för folk att leva. När det används, som i vissa delar av världen, för att få bort människor eller för att underkasta vissa typer av människor. Där är det fel.

 

Vad är du mest stolt över som du har gjort?
Det börjar bli så mycket nu som jag har gjort. Jag släppt min första skiva för ungefär 15 år sedan. Jag är stolt över att jag fortfarande håller på och att jag fortfarande älskar att hålla på med det. Jag älskar att stå på scen och möta en publik, dela en konsert med dem. Det är det bästa jag vet. Jag älskar hela arbetsförfarandet från att jag bestämmer mig för att jag ska ha en konsert till att den genomförs; allt med planering, hur jag ska få de här timmarna tillsammans med publiken att bli så fantastiska som möjligt.

 

När du skriver nya låtar för en skiva. Tänker du då redan där att det ska passa in i en konsert?
Det kommer efteråt. När jag skriver en platta så faller plattan på plats medan jag håller på med den. Jag har ofta en bild över hur jag vill att plattan ska bli. Så blir det nästan aldrig. Jag börjar skriva sen kommer jag på några saker som jag märker att den börjar handla om. Jag märker att det börja bli på ett visst sätt musikaliskt. När jag får den känslan, då kan jag börja styra andra låtar ditåt.

 

Vad gör Timo om fem år?
Det här låter lite tråkigt men jag vill vidare i exakt det jag gör nu. Jag tycker att jag har en bra balans. Ungefär varannan skiva har varit covers och varannan är eget material. Det känns väldigt bra. Det ger mig respit och de två kan födas av varandra på ett skönt sätt. Jag vill göra planerade konserter, det är helt nytt för mig. Tidigare har det varit rockkonserter där man åkt ut och det har varit kopplat till en skiva. Man har spelat nästan bara den skivan och så några gamla hits. Resten av året har jag bara varit och spelat. Jag spelar på olika sätt; solo, trio och orkester. Det händer mycket mellan konserterna ändå. Här har jag ett tema, det tycker jag är roligt. Jag hade nog inte blivit så glad som 20-åring höra mig själv säga det. Då gillade jag inte temaskivor. Det är mycket jag har lärt mig.

 

Vad är roligast att spela; solo, akustiskt eller med full orkester?
Jag vill helst ha variationen. Nummer ett som man bör sträva efter är variation. Det behöver inte vara en berg & dalbana hela tiden men att man måste sikta på variation. Det gäller både i livet och här. Skulle jag bara göra på ett sätt skulle det bli trött för mig. Med det sagt så är det nog när jag står alldeles själv på scen som jag kommer bäst till min rätt. När jag är helt själv så kan jag i stunden bestämma tempot för konserten och bestämma hela känslovägen. Den kontrollen och den känslan av att när som helst kan mattan ryckas undan om man gör fel. Det blir ett sånt ansvar men lyckas jag välja rätt väg så blir belöningen så mycket större. Man lever på den känslan, det är som knark fast det varar i en månad efter konserten. Men samtidigt, att stå på en stor scen med en symfoniorkester bakom sig har sina poänger det också.

 

Finns det något i musicerandet som du tycker är jobbigt och som du gärna skulle slippa?
Det är lite mer roligt och lite mer jobbigt än de flesta andra arbeten. Belöningen, när man lyckas, det är är roligt. Allt från att lirka till en bra melodi till att stå där framför publiken. Det är fantastiskt roligt. Det jobbiga är vägen fram till den där lilla melodisnutten. Det är ett delmål i en låt. Säg sen att det kommer små glädjeämnen ibland men vägen fram till den melodin är skitjobbig. Jag ifrågasätter mig själv på ett ganska hårt sätt hela vägen fram till att jag får melodin. Den känslan är ganska jobbig. Det löser sig alltid och det är därför man orkar fortsätta. Glädjen är så intensiv att man jagar den.

 

Hur står du i förhållande till droger?
Jag tycker att alla droger ska avkriminaliseras för att systemet vi har nu är värdelöst. Vi har, globalt sett, hävdat att drogen är boven vilket gör att man tar bort skulden från människan. ”Det är knarket som gör att jag inte kan ta hand om mig själv”. Det är inte sant för att det är du som har tillåtit dig själv att gå så långt och samhället har låtit dig gå så långt för det finns ingen hjälp att få. Det är olagligt och tar man droger så är man kriminell. Är man en glad helgheroinist och det funkar bra men det börjar dra iväg, man skiljer sig och har dåligt med pengar och det springer iväg lite. Plötsligt har man ett problem som man inte kan göra någonting åt för att det är så stigmatiserat. Hela gängkriminaliteten är uppbyggd och finansierad av att det är olagligt. Vi har intalat oss under så lång tid att det är Satan. Man ska helst inte ens prata om knark för att då kanske man bjuder in Satan. Advokater kan försvara pedofiler men inte någon som knarkar. Jag tycker att det skulle vara bättre om det var avkriminaliserat, inte lagligt. Fler och fler länder går åt det hållet. Det finns både bra och dåligt i nästan allt, men synen från samhällets sida måste vara rationell.

Vad skulle du gjort om du inte blev artist?
Då när det begav sig så fanns det inget annat på kartan. Jag skulle bara bli artist. Musikstilen var ganska utstakad från början. Jag var indie-poppare. Jag var så mycket indie så att alla andra indie-poppare var mainstream.

 

När du skriver låtar. Skriver du för dig själv eller för att påverka andra?
Jag skriver inte för att påverka men jag skriver med vetskapen om att jag talar till flera. Allt utgår hela tiden från mig själv. Jag tror att mina låtar är saker jag funderar över så jag kommer inte med pekpinnar utan jag undersöker och ställer frågor.

 

Jag har hört att du är bra på att laga mat, vilken är din paradrätt?
Jag har nog ingen utan det är många. Jag lagar gärna indiskt. Mamma är från Indien. Jag lagar gärna brasilianskt, pappa är växte upp i Brasilien. Jag tror att jag är bäst på italiensk, jag gillar färsk pasta.
Men om jag skulle byta karriär här och nu skulle jag nog börja sticka på heltid. Jag är inte så duktig men jag är uthållig. Just nu stickar jag på en pläd som är 180×120 cm. Det är en hobby. Det är samma familj för mig, musiken maten och stickningen. Man jobbar fram något som man fyller med sig själv och man fyller det med intryck från den tiden då man gör det. Det blir som en tidskapsel. Pläden kommer vara hela vintern 2018/2019. Det har varit en fantastisk vinter, både omtumlande och utvecklande. Det var länge sedan jag gjorde något riktigt stort och att nu bara sitta och träget dag efter dag och sticka. Det har varit utvecklande.

 

Kursivtext: Pressmeddelande

Intervjuad av: Camilla Käller
Text: Patrik Laijronsdotter
Foto Pressbild:Jonatan Fernström