Robert Dröse är regissör och manusförfattare i den produktiva succé duon Dröse & Norberg. Just nu är de aktuell med höstens stora satsning Robin Hood. Robert berättar mera om den.
Robin Hood en sägen.
Robin Hood är en sägen från medeltiden cirka 1200-1300-talet. Den finns i mängder med olika varianter så utmaningen är att hitta en historia som man tycker är intressant idag med de här olika ingredienserna som folk känner igen dvs Robin, broder Tuck, Marion, prins John. Den historien är alltid en utmaning att få till i dramatiken. När det gäller det regimässiga så är väl då förmågan att få igång actionscenerna, att få dem trovärdiga. Det är en sak att filma och en annan sak att göra en sak i verkligheten. Där får vi troligtvis en utmaning. Vi har fått ihop en fantastisk kompetent ensemble. I den aspekten känner jag mig trygg. Det är ett äventyr och Robin Hood bygger mycket på äventyret. Det är det vi vill berätta. I det kan man se olika slagsmålsscener och jakter som det är i föreställningen. Det är dem jag talar om, att iscensätta dem som är komplext. Vi gör musik som vi tycker om och i pop-genren, korta stycken på cirka 1,5-2 minuter. Vi kommer att ha mera musik i Robin Hood än vad vi har haft tidigare.
Vi röstade demokratiskt.
Det är en demokratisk omröstning av ett antal förslag som lagts fram. Som gjorde att valet denna gång blev just Robin Hood. Vi har lagt oss medvetet i familjeföreställningar och kommer att göra det i några år till. Men visst har jag drömmar om att göra annat också. Skaparlusten är inte problemet utan det som är det krångliga i det hela är att man ska kunna genomföra de idéer jag har.
Brukar du ge till de som inte har det så bra ställt?
Ja, det gör vi. Vi har det i vår verksamhet. Vi ger skolor till syriska barn som inte har någon utbildning. Privat så har jag lite kluven till ”givande till de fattiga i andra länder” för jag kan tycka att det blir lite missriktat. Vi har rest ganska mycket i Afrika och ibland så kan det här givandet bli fel. Vi har en jord som har väldigt många människor på sig. Vad händer om vi ger till de fattiga och vi blir ännu fler? Vi i Sverige har en gång också varit väldigt fattiga. Då emigrerade 1 miljon svenskar till USA. Det känns konstigt att behöva hjälpa folk med något. Varför ska vi pådyvla människor vårat liv och trosuppfattningar? Givandet i det blir konstigt, att jag ska ge dem för att vaddå? De har sitt. Det finns alltid folk som är behövande, till exempel i Sverige. Vi har folk här som inte har någonstans att bo.
Länk till Dröse&Norbergs hemsida och biljettbokning
Text Camilla Käller och Patrik Laijronsdotter
Foto Camilla Käller