Vem är Markus Virta?
Jag heter Markus Virta. Jag är regissör. I grunden är jag musikalartist utbildad på balettakademin i Göteborg, gick ut där 2005. Sen dess har jag frilansat som musikalartist fram till 2014. Sedan 2011 har jag växlat mellan artist och regissör.
Vad var det sista du var med i då?
Jesus Christ Superstar i Åbo svenska teater. Jag har jobbat i Sverige, Finland och Danmark. Så det har blivit mycket i de nordiska länderna.
Hur är skillnad att jobba på respektive bakom scen? Har du någon nytta av de olika kunskaperna?
Ja det har jag. Det är ju helt skilda jobb men man mår nog bra av att ha förståelse för de olika sidorna oberoende på vilken sida man är på. När man regisserar är det väldigt bra att ha stått på scen så man förstår vad de man regisserar utstår. Det är lättare att läsa artisterna och vad som händer i dem. Det vara så att man ser att någon är stressad, frustrerad eller rent utav arg. I nästan alla fallen förstår jag ganska snabbt vad det handlar om. Det är väldigt sällan som det är någonting riktat mot någon person utan i de allra flesta fallen handlar om dem själva. Det låter som att alla är frustrerade under en rep-period men så är det inte men det förekommer till exempel stress inför premiär Veckan innan premiär är det ofta någon som är arg eller vrång för att de är nervösa eller stressade. De kanske känner att något inte fallit på plats. Då är det skönt att förstå vad det handlar om så man själv inte blir paranoid och undrar om man själv har gjort något fel. Ibland har man gjort något fel och då behöver man rätta till det. Även när man står på scen så är det skönt att förstå hur processen för teamet funkar. Ibland det kännas som att ingen ser mig som skådespelare eller musikalartist men det gör teamet ofta men man väljer bort att fokusera på det för man väljer att fokusera på något som är större. Det är hela tiden prioriteringar, prioriteringar, prioriteringar som regissör. Då måste man ibland låta saker prioriteras bort.
Nu har du premiär med ’Something Rotten’ i Karlstad. Kan du berätta vad det var som gjorde att du valde just den?
Det är en intelligent komedi, en skruvad historia. Det är ett väldigt modernt tempo i den. Den använde väldigt klassiska komediverktyg tycker jag men på ett skickligt modernt sätt kombinat med massor med galna historiska referenser till Shakespeare och till musikallitteraturen. Jag tycker hur den är skriven med kärlek för teatern, en drift och en hyllning till musikalen framför allt. Det är en härlig mix i det och framförallt tycker jag att den är vansinnigt rolig.
Har du sett den i en annans produktion?
Ja, jag såg den 2015. Vi är den andra produktionen som någonsin har gjorts av den. Mig veterligt så är det bara en Broadway-produktion som gått tidigare. Jag såg den i New York när den gick där. Vi gör vår egen version.
Hur mycket har du fått styra vad du vill göra?
Vissa produktioner är mallar som man måste följa.
Den är inte låst som vissa produktioner är. Manuset och musik är vad det är men sen kan vi göra det hur vi vill. Vi behöver inte följa scenanvisningar och det finns inte så mycket scenanvisningar om hur artisterna ska röra sig. Vi kan göra vår egen korreagrafi och scenerier om vill. Det är det absolut vanligaste, det är bara extremarter som inte tillåter det. Då är det oftast inte en svensk regissör som gör den utan originalteamets assistenter som kommer och gör den.
Vad har varit svårast respektive lättast att göra ’Something Rotten’?
Det känns nästan genant att säga det men det har varit ganska lätt, för en gångs skull. Det brukar vara ganska svårt att ro i land en produktion men det här har varit en väldigt harmonisk process. Det har varit en bra och förberedd gruppskådespelare. De kan sin musik och sitt manus. De jobbar väldigt hårt själva hemma. Det är en tajt och mogen grupp. Det är inte några stora divor eller stora egon på det sättet.
Alla vill göra en bra produktion och jobbar väldigt hårt för att få det. Då blir mitt jobb som regissör mycket lättare. Ingen har fått något stort utbrott av nervositet eller likande utan det har varit lät och folk har förstått genren. Det kan annars vara svårt med musikalkomedi att folk att förstå förhöjning och twisten som krävs i det och särskilt tempot. Musikalkomedi mår bäst när den spelas ganska snabbt. Detta är en sån föreställning och det har alla anammat. Väldigt snabbt. Jag har jobbat mycket med att driva upp tempot men det har inte varit svårt. Sen har vi utmanat dekorverkstaden och kostymavdelning med ett stort bygge, det är en stor produktion dekor och kostymmässigt. Där har utmaningen funnits och för dem att hinna. De är klara och de har löst det galant. Det är inte riktigt mitt ansvarsområde så det har inte varit svårt för mig.
Är det du eller Wermland Opera som har velat komma hit?
Det är en kombination. Jag och Ole Wiggo Bang [opera- och orkesterchef, red anm] visste att vi ville göra en musikal hösten 2018 så vi pratade många olika alternativ sen kom Ole med förslaget Something Rotten. Det nappade jag på med en gång för den är bra. Det är oftast en kombination mellan den konstnärliga ledaren och regissören som hittar något tillsammans.
Ser du på teater själv och vad ser du helst då?
Jo, jag går ofta på talteater, musikal, opera och dans men jag föredrar att se musikal eller dansföreställningar. Det är någonstans där jag hör hemma känner jag.
Kan du slappna av då eller blir det jobb också?
Det är väldigt olika. Ibland sitter jag och analyserar allt och får krupp på mig själv för att jag inte kan njuta av det. Oftast om jag sitter så så har inte teamet gjort ett riktigt bra jobb. Då har de inte fått mig att bli intresserad nog utan då sitter jag och analyserar ljussättning eller likande hur scenografen har jobbat. Då har man inte landat det. Jag går alltid dit med ett positivt sinne i förhoppning att bara kunna njuta. Under utbildningen gick man ofta in för att såga föreställningen men det mår man inte bra av. Jag försöker alltid gå dit och vilja artister och teamet väl. Jag vill tycka om det och oftast så gör jag det. Ibland händer det att jag gör det men det är ju som alltid: personligt tycke och smak. Det kan förekomma det generellt är dåligt, som tur var är det inte ofta. Oftast är det bra tycker jag.
Har du själv någon förebild vad det gäller ditt yrke?
Det finns flera olika så klart. Jag tycker om Trevor Nunn och Harold Prince har gjort mycket bra. Sen finns det många bra kvinnliga regissörer som Emma Rice. Michael Grandage är också väldigt bra. Det finns många jag tycker är väldigt bra.
Vad var det senaste du såg?
Nu är det några månader sen jag såg något på grund av att jag har varit i produktion själv. Senast var Ringaren i Notre Dame på Göteborgsoperan.
Hur lång tid tar det från att du får förfrågan till premiär?
Det är väldigt olika. Ibland är det mycket diskussion i flera år i förväg beroende på hur stort huset är och hur långt fram de ligger i sin repertoarläggning men standard är cirka ett till två år.
Då säger att du har haft väldigt fria händer i Something Rotten. Hur mycket låter du skådespelarna styra och improvisera?
Jag jobbar inte med en järnhand. Jag funkar inte så. Jag kommer förberedd med vad scenerna ska innehålla och bestå av, var vi befinner oss när vi går och ut ur scenen och vad som ska hända där emellan. Hur det görs där emellan det kan göra på massor med olika sätt. Jag har märkt under åren att det spelar oftast ingen roll vad jag bestämmer hemma på kammaren får kan inte den skådespelaren får det att svänga så måste jag ända ändra på det. Jag har milstolpar men det är väldigt mycket samarbete med skådespelarna som gör att scenerna uppstår. Det är mycket mer kreativt och givande att jobba så. Sen är det väldigt mycket planerande i musikaler vad det gäller teknik. Där finns det inte så mycket att diskutera för skådespelarna. Vid det där slagen så måste du stå där för annars finns risken att du får en vägg över dig eller liknade. Det är bara saker man får förhålla sig till. På det sättet är musikal en mer låst teaterform än talteater. Vi behöver förhålla oss till partituret, musiken är skriven, där tempot är satt. Om man vill se det positivt eller negativ är upp till var och en men jag gillar det.
När du regisserade Something Rotten, hur såg en typisk arbetsdag ut för dig?
Det finns inte typisk arbetsdag. Oftast började dagen med ett möte innan repetitionerna börjar. Är det ett stort dansnummer som repeteras så sitter jag mest och kollar medan koreografen arbetar men är det någon dialogscen så jag uppe på golvet och jobbar med skådespelarna. Då brukar det vara mycket diskussioner och mycket skratt. Vi brukar läsa scenen gemensamt och prata om innehåller och sen är det oftast bara upp och prova.
Har du någon drömteater eller musikal som du vill göra?
Den listan är ganska lång och den varierar också. Just nu är det Something Rotten som gäller. Nu efter premiären ska jag andas några veckor sen ska jag ta tag i nästa sak. Det är många saker jag vill göra men drömmarna blir inte alltid riktigt som man tänkt sig. Jag hade en drömproduktion. Det var ’Parade’ som jag gjorde här på Wermland Operan 2015. Sen dess har jag försökt undvika dessa måsten för det gör det lite för laddat och då blir det inte bra. Parade blev bra men jag mådde inte bra, det betydde för mycket.
Varför betydde den mycket för dig?
Det var ett viktigt ämne och ett material som jag hade jobbat med i tio år så det var för nära. Jag hade själv översatt den. Där kan man prata om att styra det till en form med att tvinga in skådespelarna. De omfamnade det och den blev lyckad men det vill jag inte utsätta mig för igen. Minsta sak som inte blev som jag vill blev väldigt jobbig. Det får inte vara så betydelsefullt för då är jag inte längre fri. Då gör jag inte mitt jobb tillräckligt bra tycker jag. Varje produktion man gör är väldigt betydelsefull när man är i den även produktioner som inte har betytt så mycket egentligen. När man är i den så älskar man den.
Brukar du titta på dina egna produktioner efter att de är färdiga?
O ja det gör jag. Det tror jag att alla gör och det är med blandad förtjusning. Ibland tycker man att det är bra, ibland mindre bra och ibland även dåligt. Att gör återbesök ingår ofta i kontrakten så den behålls vid liv. Ibland kan det vara jättekul att komma tillbaka för den har mognat och landat på ett nytt sätt.
Har det hänt att du har lämnat en produktion och det har burit iväg så det inte är samma när du kommer tillbaka?
Ja, det har hänt. Den gången lät jag det vara för det var så få föreställningar kvar. Ska den spela i ett år så går man in och repeterar men är det 10 föreställningar kvar så får det vara sak samma. ’Så som i himmelen’ ska jag se snart och den ska spela hela våren. Skulle det visa sig att den har dragit väg så går jag in och repeterar för den ska gå så länge.
Det händer alltså att de drar iväg lite?
Ja, det är ju levande människor. Det sker nya grejer varje kväll lite som ringar på vattnet. Första är lite, nästa föreställning är det lite mer. Till slut har det blivit för stor så man formen eller tempot. Oftast är det väldigt enkelt att rätta till det genom ett litet samtal. Ibland kan men behöva gå in och repetera för att det ska hållas vid liv.
Boka biljetter till musikalen här
Text Camilla Käller och Patrik Laijronsdotter
Mobilfoto: Camilla Käller