På scen har fått träffa Fredrik Benke Rydman. Ni vet han som dansar som en gud på scen. Ni har kunnat se honom i den bejublade föreställningen ’Våroffer’ på Kulturhuset Stadsteatern och ’Snövit’ på Dansens Hus samt att han är aktuell i ’Master of Dance’ där han dansar solo och interagerar med publiken. En vårdag träffar jag honom i House of Shapes på Södermalm och fick en liten pratstund med honom. Han är alltid på språng till något projekt som han har på gång, så att få göra en längre intervju med honom är en ynnest.
Hej Fredrik! Du är svår att få tag i (skratt)
Nja, jag har ett maxat schema med jobb och tre barn så jag försöker vara så effektiv som möjligt. När jag jobbar så jobbar jag. När jag kommer hem så försöker jag att vara helt ledig.
Kan du berätta lite om ‘Matilda’ som du är aktuell med i vinter på Kulturhuset Stadsteatern?
‘Matilda The Musical’ är en musikal som redan finns och är jättebra som den är. Där har man inte så mycket frihet att göra som man vill. Den är kul att göra. Det är en bra story och bra musik som gör att man hittar inspiration i det. Jag försöker göra den på mitt sätt. Den är skriven i en annan tid så vissa referenser är lite äldre, men jag försöker få en modern ton utan att förstöra originalberättelsen. Jag vill att man ska kunna tolka den med våra ögon. Den blir lite mer relevant för barnen, till exempel pratar man om TV. Det är inte så relevant för barn idag utan det är skärmen. Man kan prata om skärmen men inte om mobilen. Det är en utmaning och skärmen man ju vara både och.
Kommer man att kunna se att du har haft ett finger med spelet?
Jag vet inte men det tror jag, kanske. Jag tänker att i och med att jag gör både koreografi och regi så blir hela estetiken, flödet och dansen igenkännade. Koreografin får jag göra om men repliker är fasta. Jag försöker göra det på ett lekfullt sätt rent regimässigt. Nu är föreställningen så redan från början.
Vad är det som gjorde att du fastnade för ‘Matilda The Musical’ och tackade ja till den?
Det var en diskussion, jag har varit på Stadsteatern i tre år. Det pratedes om att göra en musikal och vilken de vill göra så det blev en diskussion med dem. Jag förslog ‘Matilda The Musical’ för den är kul, bra och passar mig även om jag kan göra annat också. Vad det gäller Kulturhuset och Stadsteatern har jag nog lite mer egna projekt att utforska som är lite mer en drivkraft.
Om vi pratar om ’The One’ som är din.
Det är skillnad för den har jag utvecklat från grunden. Jag har varit med och skrivit manuset, haft ett finger med i musiken. Musiken har jag inte skrivit själv men varit med och valt ut. Vi har haft en mängd poplåtar att välja bland.
Är det nya eller gamla låtar som ni tar med?
De är helt nya. Det har inte givits ut ännu. Ibland har de legat länge eller varit ett embrio som nu har skrivits klart. Sen har vi skrivit svensk text på vissa för att det ska passa handlingen. Det har jag aldrig gjort förr. Det är skitsvårt och skitkul. Vi har format karaktärerna och få ihop dem. Det är ett mycket större bygge i och med att vi gör den från grunden. Det ska bli kul att sjösätta efter tre år. Vi har haft en workshop där vi har visat upp den och intervjuat folk efteråt om vad de såg och tyckte.
Jag såg ’Master of dance’ när den hade premiär. Om man läser storyn i ’The One’, är det en utbyggnad av ’Master of dance’ för det känns så när jag läser?
Jaha. Jag tänker att att de inte har något med varandra att göra.
’Master of dance’ handlar mycket om dig….?
Den handlar mycket om begreppet kontroll-frihet.
Jag tänkte att du bygger vidare på det i ’The One’, det är så jag har tolkat texten.
Det är intressant. Jag tänker mer att den har mycket att göra med att man är ung och vem ska man vill vara. Den handlar framförallt om att vara individuellt kontra vara med i en grupp och att hitta sitt sammanhang. Det tycker jag är den stora skillnaden.
Men det är ingenting som handlar om dig i The One?
Nej det är det inte förutom att jag har varit med i Bounce. Kanske grunden till att jag ville göra ’The One’. Det kan ha varit för att jag var med i Bounce och var ett kollektiv. Det har satt starka spår i mig. Nu när jag pratar med unga dansare så är det mycket mer individuellet och jag undrar varför är det inte fler grupper som startas. Det är en annan tid men det finns en stor längtan efte det, att vara med i ett sammanhang. Jag ville skriva utifrån det, i en dansvärlden som jag känner till. På så sätt handlar det inte direkt om mig.
’The One’ har du skrivit och gjort allt själv?
Jag skriver tillsammans med Åsa Lindholm. Sen har det varit tre som har hållit på med text till musiken. Jag är väl den som är med mest och har fingret med i allt.
Du säger att det är ditt hjärtebarn?
Det kan man säga. Det är så mycket av mina erfarenheter som kommer i den, livet som jag har levt kommer in i den. På så sätt är det som gör att jag brinner för den. Jag vill öppna världen och jag vill dela den med andra.
Hur lång tid tar det för dig att sätta ihop en föreställning som ’Master of dance’?
Det tar ungefär ett år. Man jobbar inte hela tiden. Det är mindre i början när man skriver manus och liknade. När det är ett halvår kvar börjar det bli skarpt läge med scenografi, bestämma vilka kostymer det ska vara. Slutfasen på ungefär två månader är väldigt intensiv med repetitionerna. Det tar minst ett år.
Du koreograferar Finlands bidrag i Eurovision Song Contest. Hur kom du in där?
De ringde och behövde en kreative director. Där jobabr jag med helheten, att få ihop ljuset, staging, koreografi, uttrycket, kostym. Alltså att det blir ett bra paket.
Vad tycker du om årets finska bidrag?
Det är kul tycker jag. Jag tycker att det är kul med glimten i ögat och energi. Jag tror att det är något som folk kommer uppskatta i den här tiden.
Vad skulle du hade gjort idag om du inte hade dansen? Har det funnits något annat?
Jag hade nog kunnat göra precis vad som helst tror jag. Starta ett projekt och se vad jag kan göra med det. Jag gick teknisk utbildning från början. Mitt sätt är nog att jag hittar på något själv och testar om det går. Jag gjorde en väska för länge sedan och skulle sälja den. Jag startade ’House of shapes’ som inte enbart har med dans att göra. Att dra igång en verksamhet, hur det ska paketeras, hur ska den presenteras. Hela den grejen är jag intresserad av. Jag tänker nog att om jag skulle sluta nu eller inte få fler jobb så tänker jag att det löser sig nog.
Att inte få några mer jobb…. det känns som att du är hetare än någonsin just nu. Är det en strävan som har gått i uppfyllelse eller har det bara blivit så?
Jag strävar efter att göra så bra grejer som möjligt. Då kanske dörrar öppnas till att jag får prova och göra nya saker. Så länge man kämpar på så öppnas fler dörrar.
Hur har du utvecklats inom dansen från att du började till nu? Vilken tid tycker du att du var bäst i?
Som dansare är jag inte lika bra nu som förr eftersom fysiken är som den är, jag är snart 50 år. Jag kan inte vara lika bra som när jag var 25 år. Rent uttrycksmässigt och förstelse är jag bättre än någonsin. Det är så tråkigt att jag inte kommit dit redan när jag var yngre. Vägarna möts inte där utan går om varandra det är lite synd.
När du skapar något, ser du helheten eller ser du bitar som du plockar ihop?
Jag försöker att se helheten. Det är det som är min styrka, att få med alla pusselbitar i skapandet. Ibland är det svårt för att man hindrar sig själv. Om man får en stark vision så kan det följa med och då kan man skapa och hitta saker. Det tycker jag är en viktg del som man kan glömma bort, man tror att man bara gör saker.
Vilken del tycker du själv att du är starkast i, att stå på scen eller vara bakom?
Jag är väl bra på helheten. Nu står jag inte på scen så mycket. Jag gör det på Dansens Hus nu. Innan dess var cirka åtta år sedan. Jag har märkt att jag trivs ganska bra på scen. Jag har inga problem med det. Jag ärväldigt bekväm där och ganska bra inom visas områden. Jag ska inte sjunga. Rent generellt så tror jag att jag har förståelse för de som står på scenen.
Du har gjort dansen folkig kan man säga. Är det också ett medvetet val att blanda stilar och att alla ska tycka om dansen?
Inte att alla ska tycka om det. Jag har bara gjort det jag själv tycker om. Jag tror inte att man kan göra något för att alla ska tycka om det, då blir inte så bra. Du måste vara sann mot dig själv. Jag är glad för att det når ut, att det inte känns för elitistiskt. Många blandar ihop att det ska nå ut till många med att det ska vara dåligt. Det tror jag inte på. Jag tror att bra populärkultur måste vara lika bra som bra finkultur. Det är själva hantverket.
Hur mucket tränar du om dagen?
två – tre timmar.
Vilken genre tycker är lättast respektive svårast att dansa i?
Det beror på. Min egen genre är lättast sen skulle jag säga att det beror på vad man tränar. Det är alltid lättare i det du tränar.Jag är ingen flamenco-dansare. Det finns inget sådant tycker jag. Men Jag är nog ganska bra på att fejka det ganska snabbt. Jag är ganska bred när det gäller dans. Nu håller jag på med cha-cha. Jag kan inte cha-cha men är snabb på att förstå grundprincipen så jag skulle nog kunna fejka det ganska så bra.
Hur många kombinationer finns det inom dans?
Oändligt och man kan göra sin egen tvist. Det där med genre finns men jag tycker att dett är ganska ointressant. Det är intressant för att man kan blanda och hitta på vad som helst.
Vad drömmer du om i framtiden?
Att forstätta och att utvecklas. Bara hänga med och kanske göra lite mer film, dansfilm inte spelfilm. Det skulle vara kul.
Vem drömmer du om att få dansa med?
Ingen speciell utan bara bra och talangfulla människor. Att få omge sig med bra människor. Det är häftigt.
Vem har du inspirerats av?
Jag har blivit inspirerad av Mats Ek, den svenska koreografen. Sen kollar man på alla möjliga hiphop-videos. Det finns så många bra människor.
Vilken typ av musik vill du helst dansa till?
Jag tycker om pop och hiphop om jag bara ska dansa själv men annars så uppskattar jag allt som är bra. Just när jag koreograferar så är jag så himla bred, det handlar inte om genre.
Vad är svårast, att dansa solo eller tillsammans med en grupp?
Jag är ganska bra på att dansa i grupp men har blivit bättre på att dansa solo. Jag är ingen naturlig solodansare. Det är därför jag gör en soloshow, för att utmana mig själv.
’Master of the dance’ är väldigt speciell…..Det är en sorts varité just det där samspelet med publiken. Det är viktigt. Det har varit skitkul att jobba med den. Det har blivit ännu mer prestation sedan premiären för att jag har blivit tryggare med vad som händer i föreställningen. Jag vågar ta ut svängarna lite mer och lyssna på publiken. Det tror jag inte heller har gjorts med dans tidigare som jag gör i The Master Of Dance Det känns som att jag trampar lite nya marker.
Vad gör du om tio år?
Jag håller på med detta hoppas jag på. Jag har ingen aning. Det kan vara helt möjligt att jag tröttnar och det får räcka såjag gör något annat.
Du är också med i Instant Playhouse på Playhouse Teater…berätta. [ Instant Playhouse spelas mellan den 6-7 maj och är ett projekt där aktörer, regissörer med flera skapar en föreställning från början till slut på mindre än 24 timmar. Alla pengar från biljettförsäljning går till olika välgörande ändamål varje år. 2023 går alla pengar till rädda barnen. Läs mera om projektet här]
Varför tackade du ja till Instant Playhouse?
Utmaningen såklart. Jag gilla att inte vara för trygg. Jag jobbar på det hela tiden, att försöka sätta mig i situationer där jag utmanar mig själv att inte ha kontroll.
Vet du vilka dansare som du ska jobba med?
Ja det vet jag för de har jag varit med och plockat ut, så där är jag lite förberedd.
Du vet inte vilken text som du ska tolka?
Nej. [iskrivandets stund vet han om vilken text som skall tolkas Gertrud Larsson Citat Nobody puts baby in a corner, Imaginative Communicative reminiscence therapy]
Vad säger du om Rädda Barnen?
Det är en bra organisation. Jag skänker till dem privat också.
Känns det självklart med dans på Instant Playhouse?
Nej. Jag har aldrig fått en text som jag ska tolka och gestalta så det känns spännande.
Och att du bara har 24 timmar på dig?
Det är vad det är. Det är bara att lösa.
Tack för intervjun och en trevlig pratstund.
Biljetter till Master Of Dance
Biljetter till The One
Biljetter till Matilda The Musical
Länk till House of Shape
Länk till Fredrikrydman.com
Intervju gjorde Camilla Käller
Foto Camilla Käller
text Patrik Laijronsdotter