Under Hatten

Under Hatten 2017

 

Betyg:

Sven Wagelin – Challis och Leif Hultquist är skådespelare och kompositörer som har lång erfarenhet från film, teater och tv branschen. Nu står de på egna ben med barnföreställningen Under Hatten som är en teater utan ord eller sång.  Det är en berättelse där dockor och saker har en central roll. Det som är så roligt att spela barnteater är att man får direkt respons av barn på ett sätt som man inte får när man spelar teater för vuxna. Barn lever sig in i teatern på ett annat sätt och talar om vad de ser och fantiserar.  Vi har turnerat runt med Under Hatten i Sverige och hoppas på att kunna få fortsätta att göra det till våren.

Är allt improviserat eller finns där en berättelse och manus? Som åskådare kan det vara svårt att veta vad som är väl inarbetat manus och improvisation när det inte finns några repliker.
– Det är väl förberett allt. Det finns en berättelse och ett manus vi följer. Men självklart finns det små utrymmen för spontana saker. Som nu när barnen dansade och hoppade till musiken. Det såg så roligt ut att jag (Sven Wagelin-Challis) också hoppade och dansade med barnen. Det här med att spela teater för barn är verkligen något vi älskar och vill fortsätta med.

Under Hatten är en speciell föreställning där inga ord används utan berättandet sker genom saker och dockor. Barnen får använda sin egen fantasi vilket får direkt respons genom att de ofta berättar högt vad de ser och upplever. De interagerar de yngre lagom mycket utan att vara för mycket på dem. Det gör det mera roligt och spännande. De låter också barnen komma väldigt nära och bli nästan en del i föreställningen vilket jag upplever som ett trevligt inslag. Rekommenderar verkligen er att se Under Hatten som jag får mycket stumfilmskänsla över att se. Passar både för barn och vuxna. Spelas utan paus. Rekommenderas från 2 år.

TITEL: Under Hatten
RÖRELSEREGI: Jeanette Challis
MEDVERKANDE: Leif Hultquis, Sven Wagelin-Challis
KATEGORI: Musik, teater, barnföreställning
LÄNGD: ca 40 min utan paus
PLATS: Olympiateatern/turné
RECENSERAD AV: Camilla Käller
FOTO: Olof Plym Forshell